NU -03

Nationella utvärderingen i musik i grundskolans år 9 genomfördes under mars och april 2003. Musikdelen omfattar 48 skolor och berör 2498 elever och 48 lärare. Genom att jämföra betygsstatistiken i ämnet musik i hela nationella utvärderingens material med medelbetyget i det stickprov som gjorts för musikdelen, kan representativiteten i delurvalet bedömas som relativt god.

 

Läs i pdf-fomat

 

Slutsatser

Elevers intresse

Attityder kopplade till undervisningen

Betygsättning

Nationella betygskriterier

Lokala betygskritierier

Ungdomars fritidsmusicerande

Sång och kör

 

Svar på elevenkäter och uppgiftsmaterial har lämnats in från cirka l 800 elever. Bortfallet beräknas till cirka 25 procent. Lärarenkäter har lämnats in av 38 lärare och bortfallet på lärarsidan är cirka 20 procent
Med tanke på att inga påminnelser gjorts måste svarsfrekvensen anses som god. Samtidigt är bortfallet musiklärargruppen högst bland alla ämnesföreträdare spekulera om. I den Amerikanska motsvarigheten till Nationella utvärderingen Educational Outcomes frånl997, visade sig bortfallet från just musiklärargruppen vara så stort redan vid utprövningen av enkäterna, att man aldrig genomförde någon enkätundersökning för denna grupp. Problemet tycks alltså vara internationellt.

 

Resultaten av den nationella utvärderingen i musik har sammanställts med avseende på måluppfyllelsen i grundskolans nionde år, elevernas kunskapsutveckling i musik, lärarnas förutsättning att arbeta med musik i skolans kultur- och arbetsmiljö, elevernas uppfattning om sina kunskaper i musik och deras syn på skolans musikundervisning visavi musikaktiviteterna på fritiden. Inriktningen har varit att ge en kvalitativ och översiktlig bild av skolans musikundervisning och att jämföra förhållandena vid 1992 och 2003 års utvärderingar.

 

Vidare har läroplansforskning och ämnesdidaktisk forskning samt några internationella utvärderingar inom musikområdet varit en utgångspunkt för analyserna och reflektioner över resultatbilden.

 

Återkommande resultat

Enligt NU03 finns det förhållanden som återkommer ständigt i resultatet "klass efter klass". Dessa kan sammanfattas enligt nedan.

 

Moment i musikundervisningen som eleverna uppskattar mest:

• Att få spela instrument i grupp
• Att få sjunga
• Att få skapa själva

Moment i musikundervisningen som eleverna uppskattar minst:

• Musikteori
• Musiklyssning
• Prov

De tre starkaste källorna till elevmissnöje är:

• Tidsbrist
• Brist på instrument
• Bristfälliga lokaler

Ur elevsvaren saxar vi några citat:
"Mer ekonomiska medel till musikämnet, så att instrument andra läromedel kan inköpas."
"Mer ändamålsenliga lokaler, så goda förhållanden för en praktiskt förankrad undervisning kan skapas."
"Kontinuerlig fortbildning så musiklärarna kan hålla sig up-to date med vad som händer i ungdomsskikten och få idéer till ny repertoar, en mer praktiskt anknuten musikteori, ett bredare anlagt musiklyssnande och mer allsidiga prov."

 

Slutsatser

Som en huvudslutsats visar resultatet på stora variationer i de musikkunskaper som utvecklas hos eleverna i olika skolor, klasser och grupper i musikundervisningen. Likaså finns det stora skillnader vad det gäller musiklärarnas arbetssituation och arbetsvillkor. En annan slutsats är att lärarna använder läroplanen, lokala arbetsplaner och andra måldokument i relativt liten utsträckning som utgångspunkt för undervisningen i musik. Lärare och elever kan sägas vara "levande läromedel" eller "sin egen läroplan" och väljer sin inriktning och innehåll i undervisningen utifrån sin egen kompetens och sina intressen.

 

Resultaten visar på en stor spridning vad gäller elevernas kunskaper i musik och aktiviteter på musiklektionerna. Det finns klasser som har dominerande inslag av kursplanerna från 1994 och andra som tydligare inspireras av Kp 2000, samt blandningen av båda dessa måldokument. Den bild som tydliggörs visar en allsidig musikundervisning. Samtidigt tycks inte Kp 2000 riktigt fått genomslag då musiklyssnade fortfarande dominerar, medan musikskapande endast är sparsamt representerat. Uppmärksamhet bör riktas mot hur målen för musik är formulerade i den senaste kursplanen Kp 2000. Enligt utvärderingen är målen inte helt lätta att tolka och att arbeta efter för lärare och elever. Målen brister i sina delar i tydlighet, struktur och relevans. Detta talar för att kursplanen i musik skulle behöva ses över.

 

Lärarkompetensen i ämnet musik har sjunkit sedan 1992. Tre fjärdedelar av lärarna som undervisar i musik i årskurserna 7-9 har någon form av lärarutbildning i ämnet medan cirka en fjärdedel saknar lärarutbildning. Vid 1992 års utvärdering uppgav 85 procent att de har behörighet att undervisa i musik på högstadiet. 2003 har antalet behöriga musiklärare alltså sjunkit till 76 procent.

 

Återigen till helklassundervisningen har radikalt förändrat förutsättningarna för musikämnet i skolan, vilket bland annat påverkar de kreativa och skapande delarna i musikverksamheten. Det kan möjligen också vara ett skäl till att behörigheten hos musiklärare har stagnerat enligt 2003 års utvärdering. Resurstilldelningen upplevs som otillräcklig av musiklärarna, musikämnet upplevs ha låg status bland kollegor och berörs sällan i lärarlagsarbetet. För liten tid till förfogande gör att undervisningen standardiseras och att det blir svårt att genomföra mer krävande övningar i klassen. I dessa avseenden är mönstret detsamma 1992 och 2003.

 

Elevernas intresse

Elevernas intresse för musik är mycket stort enligt undersökningarna både 1992 och 2003.
De flesta elever uppskattar också skolans musikundervisning och ser den som ett viktigt inslag i skolarbetet. Det finns ett samband mellan föräldrarnas utbildningsnivå och musikbetyget. Den viktigaste skillnaden är att barnen till föräldrar med högre utbildningsbakgrund lyckas betydligt bättre i musikämnet än genomsnittet. Dessa elever säger att de har lärt sig allt eller det mesta vid sidan av musiklektionerna vilket är anmärkningsvärt. De medvetna och resursstarka föräldrarna ser till att deras barn får tillgång till miljöer, där nödvändiga kunskaper kan utvecklas. Ur ett samhälleligt jämställdhetsperspektiv är detta inte rimligt.

 

Musikämnet som helhet är ett populärt ämne bland alla eleverna Utanför skolan tillhör musiklyssnade, musikspelande och samtalen om musik centrala aspekter av vad det innebär att vara ung. En övergripande ambition med skolan så som det formuleras i läroplanerna är att knyta an till ungdomars intressevärldar och att göra skolgången till en lustfylld läromiljö. Musikämnet har goda förutsättningar att svara upp mot dessa ambitioner.

 

Utvärderingen visar emellertid att det är stora variationer mellan skolor med avseende på vilka ämnesmål som behandlas och vilka förutsättningar som finns för att nå målen. Ur ett nationellt perspektiv råder det inte likvärdiga förutsättningar för musikundervisningen i grundskolans nionde år.

Musikämnet upplevs ha låg status bland kolleger och berörs sällan i lärarlagsarbetet. För liten tid till förfogande gör att undervisningen standardiseras och att det blir svårt att genomföra mer krävande övningar i klassen.

 

Ett annat förhållande som förtjänar nämnas är att eleverna i mångt och mycket känner sig främmande för den musik de möter i skolan. Utredningen konstaterar att bland ungdomarna tycks existera en sorts "tyst kunskap" om vad musik är och framför allt om hur musikämnet borde vara" Så långt en mycket grov sammanfattning av den nationella utvärderingen i musik.

 

Så gott som alla elever som deltar i musikenkätundersökningen lyssnar dagligen på musik i mer än en timme. I det insamlade materialet är det endast en procent som på frågan: Hur mycket lyssnar du på musik på din fritid? (CD, MD, D VD, radio, TV, band, video m.m.) svarar att de inte alls lyssnar. Även i den generella elevenkäten svarar den absoluta majoriteten att de dagligen lyssnar på musik. Sex av tio elever (61 %) köper skivor varje månad. Elever med ännu ej godkänt betyg i musik köper fler skivor (ca 2 per månad) än genomsnittet. Flickor köper fler skivor än pojkar (pojkar ca 1,4 och flickor ca 1,7 skivor per månad). De flesta elever instämmer med påståendet musik intresserar mig (stämmer mycket bra 53 % och stämmer ganska bra 32 %). Intresset är något högre hos flickor än hos pojkar. Elever med Mycket väl godkänd instämmer i mycket hög grad (stämmer mycket bra 83 % och stämmer ganska bra 15 %).

 

Men även bland elever med betyget Ännu ej godkänd och betyget Godkänd instämmer de klart flesta med påståendet (Ännu ej godkänd: stämmer mycket bra 48 % och stämmer ganska bra 35 %, elever med betyget Godkänd: stämmer mycket bra 42 % och stämmer ganska bra 34 %).

 

Musicerande i hemmet
En större andel flickor (48 %) än pojkar (37 %) svarar att någon i hemmet spelar något instrument (inkl. sång). Genomsnittet är 43 procent. Det är vanligare att någon spelar hemma (50 %) i familjer där föräldrarna har eftergymnasial utbildning jämfört med familjer där föräldrarna har en lägre utbildningsnivå (gymnasieutbildning 37 % och förgymnasial utbildning 35%) Ett tydligt samband finns mellan betyg och om någon spelar hemma. Bland de elever som har betyget Mycket väl godkänd svarar 78 procent att någon spelar hemma. Motsvarande för Väl godkänd är 44 procent , för Godkänd 29 procent och för ännu ej godkända elever 27 procent.

 

Är det viktigt med musik?
Drygt hälften (56%) anser att påståendet Jag tycker det är viktigt att ha bra kunskaper i musik stämmer mycket bra eller ganska bra (flickor 61%, pojkar50%). Bland de elever som har betyget Mycket väl godkänd instämmer 77 procent på samma sätt med påståendet. Motsvarande för Väl godkänd är 57 procent, för Godkänd 46 procent och för ännu ej godkända 56 procent.

Få elever (8 %) tycker att påståendet Musikkunskaper behövs för fortsatta studier stämmer mycket bra. Dock finns bland eleverna med betyget Mycket väl godkänd fler som svarar att musik är viktigt för fortsatta studier. Så även bland de elever vars föräldrar i föräldraenkäten svarat att musik är ett av de fem viktigaste ämnena. Ungefär samma utfall har påståendet Musikkunskaper är bra för framtida arbete. Hälften av eleverna har markerat att de tycker att påståendet Vuxna tycker att musik är viktigt stämmer ganska bra (31 %) eller mycket bra (19 %).

Flertalet av eleverna (82 %) med föräldrar, som i föräldraenkäten svarat att musik är ett av de fem viktigaste ämnena, menar att påståendet stämmer ganska bra (39 %) eller mycket bra (43 %).

Attityder kopplade till musiklektionerna

 

Få elever instämmer med påståendet Jag är ofta borta från musiklektionerna. Resultatet (8 % för alla) visar på något högre frånvaro för pojkar (11 %) än flickor (5 %). En liknande skillnad finns mellan pojkar och flickor födda i utlandet. Flickor födda i utlandet hör till dem som instämmer minst med påståendet.

 

Ett tydligt samband finns mellan betyg och hur många som instämmer med påståendet om frånvaro. Hos elever med betyget: Ännu ej godkänd tycker 43 procent att påståendet stämmer ganska eller mycket bra. Motsvarande andel som tycker att påståendet stämmer är bland elever med betyget Godkänd 10 procent, elever med betyget Väl godkänd fem procent och elever med betyget Mycket väl godkänd tre procent.

 

Fler musiklektioner?
Drygt hälften av eleverna signalerar att de vill ha fler musiklektioner. De anser att påståendet Det är för lite tid i musik stämmer mycket bra (28 %) eller ganska bra (23 %). Detta överensstämmer med de tidigare redovisade svaren på de öppna frågorna. Ju bättre betyg, desto mer håller man med om påståendet (Mycket väl godkänd 70 %, Väl godkänd 57 %, Godkänd 40 % och Ännu ej godkänd 41 %).

 

Bra stämning på lektionerna?
Två av fem elever (40 %) har svarat att det är en trevlig, positiv stämning på varje musiklektion. Knappt hälften (46 %) har svarat ibland. Övriga 14 procent har alltså svarat att det sällan eller aldrig är en trevlig, positiv stämning på musiklektionerna. Ju högre betyg desto trevligare och mer positivt uppfattas musiklektionerna. Endast två procent av eleverna med betyget Mycket väl godkänd svarar att de aldrig upplever en trevlig, positiv stämning på musiklektionerna. Motsvarande för dem med betyget Väl godkänd är tre procent, för godkända elever sex procent. Det är bland elever med ännu ej godkänt som flest (13%) svarat att de aldrig upplever en trevlig, positiv stämning på musiklektionerna.

 

Elevernas arbetsinsats
Nästan alla elever svarar att de två påståendena Jag anstränger mig för att göra mitt bästa i musik och Jag tycker att jag tar ansvar för mitt arbete i musik stämmer ganska bra eller mycket bra. En viss skillnad finns mellan pojkar och flickor. Flickornas svar på frågan om ansträngning ligger sex procent högre än pojkarnas. På frågan om ansvar är skillnaden något större (8 %). Två tredjedelar av eleverna svarar att påståendet Jag arbetar med musik bara för att klara av proven stämmer ganska dåligt eller mycket dåligt. Det finns ett tydligt negativt samband mellan hur man svarat och betyget. Ju högre betyg desto mindre arbetar man med musik bara ör att klara av proven (Mycket väl godkänd 13 %, Väl godkänd 3 , Godkänd 43 %, Ännu ej godkänd 39 %). Nio av tio elever varar att påståendet Jag tycker att jag själv kan bedöma vad jag är ra och mindre bra på stämmer ganska bra eller mycket bra.
Ungefär tre fjärdedelar svarar att påståendet Jag får visa vad jag an i musik stämmer ganska bra eller mycket bra.

 

Föräldrarnas inställningar och hur dessa påverkar deras barns inställningar och resultat
I föräldraenkäten har 3,8 procent av föräldrarna till elever som svarat musikenkäten respektive 4,4 procent av alla som besvarat föräldraenkäten markerat att de tycker att musik är ett av de fem viktigaste ämnena. Dessa föräldrar skiljer sig på flera sätt från genomsnittet. De har en högre utbildningsnivå än genomsnittet men isar också ett jämförelsevis större intresse för att deras barns skola ska satsa på kultur. Den viktigaste skillnaden är dock att barnen till dessa föräldrar lyckas betydligt bättre i musikämnet än genomsnittet. Ungefär hälften av de här barnen har högsta betyg Mycket väl godkänd. Detta är drygt tre gånger vanligare än genomsnittet.

 

Dessa barn spelar musik på kulturskola eller deltar i annan frivillig musikaktivitet i högre utsträckning än genomsnittet. De anger också i högre grad än andra att de lärt sig allt eller det mesta av det e kan i musik vid sidan av musiklektionerna. På frågan i elevenkäten om vuxna tycker att musik är viktigt, svarar dessa barn i mycket större utsträckning att påståendet stämmer. Denna grupp lever vet alltså om att deras föräldrar tycker att musik är viktigt. I de flesta frågor går gruppen elever med föräldrar som tycker att musik är ett av de fem viktigaste ämnena "hand i hand" med gruppen elever som har betyget Mycket väl godkänd. Föräldrarnas inställning till musik verkar alltså ha ett klart samband med hur väl eleverna lyckas i musikämnet.

 

Betygsättning

Slutsatser som konstateras i den nationella utvärderingen i musik vad gäller betygsättning.

"Även om utvärdering i skolan i första hand gäller om verksamheten är i överensstämmelse med målen, baseras den på sådant som enskilda individer gjort. Det är ofrånkomligt, vare sig man utgår ifrån vad skolledning, lärare, övrig personal eller elever presterat.

 

I skolans uppdrag ingår det att bedöma elevernas kunskaps utveckling. Som framgått är olika typer av prov ett instrument för detta men även andra metoder har nämnts. I lägre årskurser informeras eleven och dennes målsman om resultatet av bedömningen vid utvecklingssamtalen och på grundval av det som därvid kommer fram diskuteras eventuella åtgärder.

 

I år 8-9 sker informationen dessutom i form av betyg enligt ett kurs- och kriterierelaterat system. Betyg sätts i tre steg. Godkänt( där kraven motsvarar mål att uppnå för år 9 i kursplanen), Väl godkänt och Mycket väl godkänt. Kriterierna för de båda senare är separat formulerade i den nationella kursplanen i musik. För att få de högre betygen ska eleverna i princip ha uppnått samtliga kriterier för respektive betyg. Brister avseende något av dem kan uppvägas av en mer välutvecklad förmåga i de andra.
Den nationella planens kriterier ska på den lokala nivån översättas till kriterier, som är relevanta för den inriktning musikundervisningen har på varje enskild skola. Lokala prioriteringar i valet av ämnesinnehåll och arbetsformer bör alltså återspeglas i de lokala betygskriterierna. Dessa kriterier ska eleverna ha rätt att ta del av när kursen börjar, så de vet vilka prestationer som krävs för ett visst betyg.

 

I den nationella kursplanen i musik ges vissa anvisningar för bedömningens inriktning:
"Elevens musikkunskaper utvecklas i växelverkan mellan aktivt musicerande och skapande och kontinuerlig tillämpning av ämnets grundläggande begrepp inom dessa aktiviteter. Bedömningen avser därför dels denna kunskap som helhet och dels de olika aspekterna av den. I musicerande bedöms både den enskilda prestationen och elevens förmåga till samspel och interaktion med andra i musicerandet. Bedömningen av elevens skapande i ämnet avser förmågan att använda sig av musik som personligt uttrycksmedel - individuellt och tillsammans med andra. Vidare skall elevens förmåga att analysera, värdera och ta ansvar för eget musicerande och skapande ligga till grund för bedömningen (s.45)."

 

Nationella betygskriterier

Av resultaten från 1992 framgick att lärarna i årskurs 9 var kluvna inför betygsättning av kunskapsprestationema i ämnet musik. Hur ser det ut 2003? I enkäten fick lärarna frågan: I vilken grad tycker du att följande mål att uppnå tydliggör hur betygsättningen för betyget Godkänd i musik ska utföras?

 

Eftersom lärarna tidigare angivit att de prioriterar det praktiska musicerandet, är det ingen överraskning att de kriterier för betyget godkänt, som de har lättast att identifiera, är de som handlar om att tillämpa centrala ämnesbegrepp i eget musicerande, musikskapande och musiklyssnande respektive att kunna delta i gruppmusicerande med melodi-, rytm- och ackordspel och kunna reflektera över och bedöma utförandet. Däremot upplever de inte att den nationella planen ger dem ledning att i praktisk handling översätta krav som att kunna använda musik, text och andra uttrycksformer i skapande och improvisation eleverna)."

"Punkt c ovanför (skapande) är svår att uppnå.""Eget musikskapande med ett personligt uttryck är lite för svårt för de flesta som inte håller på med musik på fritiden.""De är ganska luddigt formulerade."

Slutligen kommenteras elevernas motivation:

"Alla vill inte spela egna instrument eller sjunga.""Sången är väldigt känslig för pojkar i tonåren, eftersom de är i målbrottet och inte kan styra sin röst. Det krävs ett stort mått av självförtroende och trygghet med kompisarna för att det ska vara möjligt."

 

En analys av dessa kommentarer stryker återigen under behovet av fortbildning, där lärare i musik får diskutera hur man kan översätta nationella kriterier till lokala och där hänsyn tas både till jämförbarhet och till lokala begränsningar. Det kan också vara viktigt att få diskutera olika sätt att argumentera för att skapa förändrade förutsättningar för sin undervisning. Lärarna har även fått tillfälle att ta ställning till hur väl betygskriterierna för Väl godkänt respektive Mycket väl godkänt tydliggör vilka betyg man ska sätta på eleverna:

 

För Väl godkänt är kriterierna att delta i sång och spel respektive att ta ansvar i gruppmusicerande och skapande de som klarast tydliggör kraven. Tveksammast är lärarna till kravet på att uppfatta väsentliga drag och sammanhang i musikens utveckling, där en dryg fjärdedel tycker att kriteriet är otydligt. Mot bakgrund av att en tredjedel av lärarna uppgivit att de sällan eller aldrig sysslar med att låta elever öva sig i att känna igen musik från olika kulturer och historiska tider är det resultatet begripligt.

 

När det gäller Mycket väl godkänd uppfattas målområdenas tydlighet på likartat sätt som på Vg-nivån. Att utföra sång eller spel på något instrument på en nivå som fungerar både i grupp och som soloinslag respektive att använda musik som ett personligt uttrycksmedel i eget skapande och göra estetiska överväganden uppfattas båda som tydliga, medan det mer teoretiska och musikhistoriska kriteriet uppfattas som otydligt av ungefär en fjärdedel av lärarna, precis som på Vg-nivån. Inga kommentarer har avgivits gällande kraven på betyget Väl godkänd. För Mycket väl godkänd
finns däremot ett antal kommentarer, som på olika sätt pekar på att det ställs höga krav på Mvg, som är både kvalitativa och kvantitativa:

"Eleven måste visa skicklighet/musikalitet för att kunna uppnå Mvg.""Samma moment som G och Vg fast svårare.""Det är oerhört höga krav (Mvg)."

 

Att det är höga krav på Mvg är inget märkligt. När betygssystemet konstruerades angavs att kraven skulle läggas på en sådan nivå att det betyget bara skulle kunna uppnås av en mycket liten grupp. Av kommentarerna kan dock utläsas en viss skepsis mot nivån. Att man kan handskas med kraven på lite olika sätt framgår av några kommentarer, som dels tar upp tar upp vikten av ansvar, engagemang och aktivitet (som inte är kunskaper i läroplanens mening men enligt bedömningsanvisningarna viktiga ändå), dels sammanvägningen av de olika kriterierna:

"Många ungdomar är drivna musiker för sin ålder. De tar helt och hållet ansvar för sitt eget musicerande, och hjälper ofta övriga
elever till bättre resultat. Förutom det som nämns vid Vg är de goda förebilder för övriga elever."

"Duktig, engagerad, aktiv - gärna egna instrument, mycket goda testresultat, gärna musikalisk eller väldigt intresserad trots omusikalitet. Obs rösten är icke alls av betydelse för betygen.""En elev som är mycket duktig på att spela eller sjunga behöver inte vara på högsta nivå [i alla avseenden] för att kunna få det högsta betyget. Det kan räcka med en godkänd nivå på den mer teoretiska biten. Eleven kan ändå få betyget Mvg.""Om en elev uppfyller något av dessa tre kriterier [som återfinns i kursplanen] tycker jag oftast att eleven ska ha Mvg."

 

Hur många av kriterierna som ska vara uppfyllda för att ett visst betyg ska ges verkar oklart. Enligt Skolverkets allmänna råd för betyget Mycket väl godkänd bör eleven utöver att uppfylla kriterierna för VG, antingen ha djupare och bredare kunskaper i ämnets samtliga kunskapskvaliteter eller ha betydande djup eller bredd i sina kunskaper när det gäller något eller några väsentliga områden inom ämnet (SKOLFS 1998:6).

 

De anvisningarna lämnar ett betydande tolkningsutrymme och därmed uppstår skillnader i krav mellan skolor. Kritik mot kraven och deras otydlighet framkommer också."Vad innebär 'fungerar'? Vad är estetiskt? Kan något vara estetiskt dåligt? "

Det är först på den högsta nivån (Mvg) som estetiska krav diskuteras. Av kommentaren ovan framgår att estetik kan betyda olika saker och även i detta fall kan olikheter i tolkning bidra till skillnader i bedömning. Det kan konstateras att läraren som avgivit kommentaren inte verkar ha upptäckt, att det som gäller är att själv formulera sin tolkning av dessa begrepp i de lokala betygskriterierna. I den meningen finns inte rätt eller fel i tolkningen. Den ska bara tydliggöras.

En intressant koppling görs beträffande konsekvenserna av bristande tid för ämnet, när det gäller möjligheterna att få högsta betyg: "Elever som når Mvg spelar mycket på fritiden och oftast tillsammans med andra, hemma eller i musikskolan. Vi har alldeles för lite tid i skolan för att eleverna skall kunna nå upp till de mål som nämns."

Det är knappast förenligt med de politiska intentionerna med den obligatoriska grundskolan att högsta betyg i musik förutsätter att eleven måste spela på sin fritid för att klara kraven. Om inte den tillgängliga tiden för ämnet musik i skolan räcker för att nå målen, måste antingen mer tid anslås eller också målen revideras. Slutligen kommenteras klassrumssituationens betydelse vid betygsättningen:
"När det är en orolig klass så påverkar det undervisningsnivån totalt i klassen och då kanske jag inte fått tillräckligt säkert underlag för att göra en sådan bedömning. Orättvist mot de elever som faktiskt visar intresse och tar vara på allt de kan få i undervisningen."

 

Enligt vår studie finns det ett tydligt samband mellan studieresultaten i form av betyg och arbetsro i klassen. Hur detta kan påverka bedömningssituationen beskrivs tydligt i denna kommentar. I övriga kommentarer som lärarna gjort i slutet av enkäten framkommer också synpunkter som har med betygsättningen att göra:

 

"Jag anser att betyg i musik är av ondo, det hämmar det som jag tycker är viktigt, dvs att kunna få möjlighet att spela och ha kul. Musikhistoria är totalt meningslöst och leder till att eleverna pluggar till något de inte kommer att komma ihåg i framtiden om de inte redan råkar vara intresserade. En elev som är oerhört musikalisk kan fälla på att denne inte kan komma ihåg namnet på någon barockkompositörsom skrev musik som inte alls intresserar denne elev." ;

"Den [kursplanen]borde läggas upp lite modernare [med] betygskriterier som tar hand om själva musiklyssnandet och musicerandet."

 

Av dessa kommentarer att döma kan målet "spela och ha kul" inte knytas an till betygskriterierna. Det är dock fullt möjligt att välja att prioritera ett sådant mål i den lokala planen, om detta har med den enskilda skolans kultur att göra. I så fäll skulle givetvis inte den beskrivna eleven kunna stupa på bristande faktakunskaper om barockkompositörer. De lokala betygskriterierna ska ju spegla den lokala kursplanens prioriteringar av ämnets mål och innehåll och i detta fall skulle en sådan provuppgift inte ges.

 

Att musiklyssnandet inte fått tydliga betygskriterier kan bero på att den aktiviteten i Kp 2000 inte till den tidigare beskrivna "kärnan". Att din ingår i en "lokal kärna" på flera håll är uttryck för att denna aktivitet prioriteras lokalt och då bör detta detta avspeglas i de lokala betygskriterierna.

Information om betygskraven

Lärarna har fått frågor om i vilken grad de talar om för elevernavad de ska klara av för att få olika betyg i musik. Om vi slår samman alternativen stämmer mycket bra och ganska bra, svarar 100 % att de gör detta. Det kan jämföras med Runbergs (2000) resultat, där 88 % av musiklärarna i hans undersökning säger sig ha gått igenom kriterierna med eleverna. Det torde alltså vara en rutin bland musiklärare.

 

Hur har den informationen uppfattats av eleverna? De har fått frågan om de tydligt får reda på vad de ska klara för att få olika betyg i musik. En klar majoritet (62 %) anser att det stämmer, vilket är ett ganska gott resultat och dels tyder på att betygskriterieri någon form finns och påverkar verksamheten, dels på att lärarnas information nått fram, även om den skulle kunna effektiviseras. Som tidigare påpekats är det en viss skillnad på vad läraren uppger sig ha sagt och elevernas behållning av det sagda.

 

Sammanfattningsvis kan sägas att undersökningen inte kunnat svara på exakt hur lärarna går tillväga i sin betygsättning, men den har visat hur de uppfattar centralt formulerade kriterier, hur dessa översatts (eller inte översatts) till lokala kriterier och hur lärarna uppger att de förhåller sig till kriterierna. Av detta kan vi konstatera att betygsättningen går till på olika sätt på olika skolor, att kraven för att få ett visst betyg godtyckligt kan skilja sig åt från skola till skola och att idén med lokala betygskriterier inte slagit igenom överallt. Som vi ser det krävs tämligen omfattande fortbildningsåtgärder om måluppfyllelse ska uppnås vad det gäller betygsättningen.

 

Lokala betygskriterier

För att i den nationella utvärderingen i musik (NU03) kunna jämföra olika skolors lokal kursplaner och betygskriterier och studera likheter och skillnader i prioriteringar, tolkningar och konkretiseringar uppmanades lärarna att tillsammans med den skriftliga enkäten bifoga ett exemplar av dess lokala dokument. Det har tidigare konstaterats i utvärderingen att några sådana dokument först inte kom in och tänkbara orsaker till detta har beskrivits. Efter påminnelse till processkolorna har vi fått tillgång till lokala planer och betygskriterier från åtta av tio, vilket är ett litet material men ändå tillräckligt stort för att spegla variationer i tolkningarna. En analys av betygskriterierna ger följande bild:

 

Vad den nationella kursplanen tar upp som sina mål att uppnå utgör samtidigt nationella betygskriterier för betygssteget Godkänt. De nationella målen har i sex fall av åtta direkt kopierats över i den lokala kursplanen som lokala mål att uppnå, utan någon bearbetning eller anpassning. I hälften av dem är det dessutom målen ur Kp 94, som övertagits. Det betyder att de lokala betygskriterierna för betyget Godkänt i dessa sex fall inte givits någon lokal konkretisering. Nu stämmer detta inte helt. I två av dem har man visserligen tagit målen att uppnå ur kursplanen, meni betygskriterierna för betyget Godkänt valt att konkretisera kraven. En av dessa skolor hör till dem, vars mål att uppnå hämtades från Kp 94. Tre av skolorna har formulerat sina betygskriterier utifrån de fyra musikaktivitetema: musicerande, musiklyssnande, musikkunnande och musikskapande och är därmed mera detaljerade i sina krav än de övriga. Två skolor har valt att presentera både nationella mål, lokala mål, exempel på aktiviteter och exempel på vad eleven ska kunna göra för att uppnå respektive betygsnivå i sina lokala kursplaner och är därmed tydliga i sina krav på ett pedagogiskt sätt om än inte lika detaljerade innehållsmässigt.

 

Är kraven för de olika betygsstegen någorlunda likvärda mellan skolorna? Att döma av betygskriterierna är de inte det vilket framgår av följande tre exempel, som alla gäller kraven på betyget Godkänt

 

Exempel l

Musicerande:
Eleven ska i samspel med andra i ett musikaliskt sammanhang kunna:

aktivt delta i sångackompanjera på elbas, både med lösa strängar och greppackompanjera på klaverinstrument med användande av enkel treklangsharmonik,ackompanjera på trumset och andra rytminstrument genom att återge enklare rytmer,ackompanjera på gitarr genom att använda minst tre olika ackord,utföra enklare dans- och rörelseövningar till olika slags musik.

Musikskapande:

att eleven har:

förmåga att skriva en enklare melodi av begränsad längdförmåga att skriva text till ett musikaliskt sammanhang,förmåga till enkel improvisation i ett musikaliskt skeendedeltagit i försöken att skriva enkel ackordanalys till en melodi.

 

Musiklyssnande:

Eleven ska utifrån kulturell, historisk och emotionell utgångspunkt ha förmåga att aktivt lyssna, analysera, föra samtal och diskutera kring musik ,

 

Musikkunnande:
Att eleven har: förmåga att förklara och förstå enkel musikteori,förmåga att kunna bygga enklare treklanger,förmåga att kunna redogöra för vår västerländska musikhistoriaförmåga att känna igen och någorlunda tidsplacera valda stycken ur den klassiska repertoaren,förmåga att teoretiskt känna igen några av våra vanligaste instrument i vår västerländska kultur,

 

Exempel 2

Du sjunger med och gör ditt bästa, kan vara med på enkelt spel på piano, gitarr, bas och trummor efter given instruktion.Du kan läsa av en grepptabell och ta ackord på t.ex. en gitarrDu kan lyssna koncentrerat på en låt och göra en enkel textanalys (vad låten handlar om) och samtala om det.Du kan några musikbegrepp som puls, rytm, ackord och melodiDu kan följa med i en sångtext och ett enkelt spelschemaDu kan skriva en egen text till en känd melodi,

 

Exempel 3

Eleven måste delta på lektionerna och aktivt visa sina kunskaper och färdigheter. Det betyder att eleven måste "göra sitt bästa" i sång, spel, dans, skapande och teori - oavsett sitt personliga utgångsläge.Musik i grundskolan är en social aktivitet. När man skapar musik i grupp krävs samarbetsvilja och lyhördhet. Alla elever måste hitta en plats i det gemensamma musikutövandet. Därmed får de en chans att uppleva lust och glädje genom musiken. Det är i vårt allmänna mål.

 

Det första exemplet är i jämförelse med de två andra mer detaljerat och innehåller många krav, som de andra inte uttryckt sa tydligt eller över huvud taget inte ställer. Därmed är de uttryckta kraven på en godkänd prestation klart mera omfattande på denna skola. Det andra exemplet kan sägas vara ett typexempel på hur det ser ut på de flesta håll, där man inte bara skrivit av de nationella målen.

 

Det tredje exemplet ser annorlunda ut än de övriga genom att dels inte vara så specificerat, dels genom att ställa tydliga krav bara pä de sociala faktorerna samarbetsvilja och lyhördhet förutom på att man ska göra sitt bästa, vilket inte är kunskapskrav och därmed lämnar stort utrymme för godtycke. Dessa krav verkar dessutom vara hämtade från mål att sträva mot, inte från mål att uppnå. Vi har tidigare konstaterat att lärare verkar ha blandat ihop dessa mål i sitt arbete. Alla elever måste vidare hitta en plats i musicerandet och få chansen att uppleva glädje sägs det. Det ar också ett strävansmål och kravet ställs snarare på skolan som institution än eleverna. Vad som i detalj ligger bakom en godkänd prestation enligt detta exempel i jämförelse med de två övriga, är omöjligt att avgöra, men känslan man får är att det har inte krävs lika mycket kunskapsmässigt, varken i mängd eller djup. Som information till eleverna har det uppenbara brister.

 

Den bild som framträder vid analysen av de lokala betygskriterierna är att man i hälften av fallen gjort det lätt för sig genom att använda den nationella planens kriterier som lokala Därmed har man skapat en skenbar likhet i krav på lokal nivå. De oprecisa nationella formuleringarna är emellertid avsedda att ligga till grund för mer precisa lokala tolkningar och om dessa inte gjorts på ett medvetet och genomtänkt sätt och formulerats i skrift, lämnas stort utrymme för godtycke vid betygsättningen.

Förfaringssättet skulle möjligen kunna ses som uttryck för en önskan att få en starkare central
styrning. Där en lokal tolkning skett och formulerats i skrift varierar kraven för de olika betygsstegen så mycket att de inte kan sägas vara jämförbara. Detta är kanske det mest framträdande draget. Att dessutom tre skolor av de åtta efter tre år fortfarande inte registrerat att det kommit en ny kursplan och nya betygskriterier i musik, är uppseendeväckande och även om förhållandet inte är generaliserbart visar det ändå på en brist i förankringen av de officiella texterna.

 

Hela situationen pekar på ett behov av återkommande bearbetning och förankring, om betygsreformen ska slå igenom. Liksom i fallet med den lokala kursplanen behöver lärare i musik från olika skolor träffas, jämföra sina betygskriterier och diskutera likheter och skillnader så att man kan komma fram till någorlunda enhetliga tolkningar med bibehållen respekt för den lokala variationen. Så skedde runtom i landet när det nya betygssystemet introducerades 1995, och det finns uppenbarligen behov av en ny omgång."

 

Ungdomarnas fritidsmusicerande
I utredningen konstateras att minst en elev per klass spelar i band på sin fritid. Två tredjedelar av elevernas har minst ett instrument hemma och var tionde elev har fler än fyra instrument hemma. Forskarna anar en fördel för de ungdomar som musicerar på fritiden samt för de som kommer från akademiska och kulturintresserade hem. Avsaknaden av styrdokument i skolan gör att musiklärarna lätt faller offer för de starka eleverna som spelar. Offer blir också de elever vars intresse är att komponera egen musik på dator eller att göra låtmixar. Resultatet indikerar att de som saknade dator mest i undervisningen "fanns pojkar med invandrarbakgrund och som ännu icke blivit godkända i ämnet.

 

Samtliga elever i de olika ämnesundersökningama har fått en fråga om var eleven tror att den lärt sig det mesta av vad den kan i ämnet. Strax över 30 procent av eleverna i musik och i idrott och hälsa svarar "att de lärt sig nästan allt eller det mesta av vad de kan vid sidan av skolarbetet och ytterligare drygt 35 procent svarar att de lärt sig lika mycket vid sidan av skolan som i skolan. Utredarna konstaterar här att "dessa ämnen kan i stor utsträckning sägas lära fiskar simma, och delar därmed också ut formella meriter (betyg) på barns fritidsintressen".

 

Sång och Kör
Utredningen menar att "sången är ett basalt och grundläggande musikaliskt uttryckssätt". Men enligt de öppna svaren har sången inte den positionen i grundskolans år 9. Enligt svaren uppskattar enbart 12 procent av eleverna att få sjunga på musiklektionerna (se ovan vad eleverna uppskattar mest!). NU03 visar att sången i år 9 kommer i skymundan för det instrumentala spelandet. Anledningen till att det vokala marginaliserats kan bero på faktorer som att sången, trots allsångens framfart, minskat i samhället rent allmänt, att den moderna popmusiken är svårsjungen och kräver "sin röst" eller att många av ungdomarna befinner sig i målbrottet. Många elever är nöjda med förhållandet medan åtskilliga å andra sidan vill sjunga mer, och då i kombination med instrumentalt spel. Här några citat:

"Vi får aldrig spela instrument - vi får sjunga för lite!""Vill sjunga och spela mer.""Alltså vi sjunger för lite och får ut för lite sångtexter.""Mer spelning med instrument och sång, ett helt läsår fattades.""Att lyssna på modem musik, spela instrument, sjunga.""Mer sjungande, träna noter. "

 

Vidare konstaterar vi, när det gäller vokala uttrycksformer, att endast en tiondel (l l %) av eleverna i undersökningen sade sig vara med i en kör på skolan. Tre fjärdedelar av kördeltagama är flickor. Musikläraren förvånas över att inte fler elever kan ta del av den gemensamma upplevelsen av att få sjunga i kör. Är detta förhållande månde ett resultat av en starkare facklig medvetenhet hos musiklärare som vägrar att utföra arbetsuppgifter som arbetsgivaren inte vill betala för?