Handens intelligens

I dagspressen läser vi om hur svårt elever har att hantera en sax, att klippa helt enkelt. Ungdomars motorik är på väg att tillbakabildas. Att elever inte kan slå en kullerbytta är väl en sak, men när händerna få minskad funktion då är det allvarligt. Då börjar till och med hjärnan att krympa. I november 2023 rapporterade vi från Estetkongressen i Växjö. Göran Lundborg, senior professor i handkirurgi, höll ett stimulerande föredrag om handens betydelse för hjärnans utveckling. Det är handen som i stor utsträckning bidragit till vad vår hjärna är idag.

Göran Lundborg har utvecklat sina tankar i ett antal skrifter och i bl.a. böckerna ”Handen i den digitala världen” och ”Tre punkt noll: handen, hjärnan, tiden”

Göran Lundborg skriver att våra händer  ses som ”självskrivna”. Vi förutsätter att  de alltid finns där och alltid fungerar utan  att vi egentligen förstår hur det går till.  Det är först när vi skadar våra händer som  vi inser hur viktiga de är – även en mycket liten handskada kan få mycket stora  konsekvenser. Och fingrar behöver träna.  Människan har greppat, känt, skapat och lärt sig via sina händer sedan skapelsen.  

Göran Lundborgs frågeställning handlar  om vad som händer med handens intel ligens och våra förmågor om vi fortsätter  att digitalisera, utan att samtidigt sträva  efter balans i fråga om händernas behov  och möjligheter. Han har inga direkta in vändningar mot digitaliseringen men är  oroad. Barns integration med omvärlden  rent fysiskt och att hålla sina händer i arbete är livsnödvändigt, och detta gäller  också vuxna! Ingen har ett komplett svar  och inte heller Göran Lundborg. Men frågan uppmärksammar hjärnans förmåga  att förändras efter hur vi lever och vad vi fysiskt gör. 

Handen har en omfattande representation i hjärnan. Hjärnceller är avsatta för  känsel och finmotorik i händerna. Man  känner omedelbart vad som finns mellan  händerna; om manhåller två eller fyra  pappersark mellan tumme och pekpinger.  Denna typ av känsel är tränings-beroende,  liksom all annan finmotorik. Använder  man inte händerna, används färre hjärn- celler. 

En anmärkningsvärd aspekt av händernas  betydelse är att handens område i hjärnan blir aktivt inte bara vid rörelser i den egna handen utan också vid blotta åsynen  av andras aktiva händer. Bakgrunden är förekomsten i hjärnan av ”spegelnervceller” som aktiveras både när man utför en rörelse och när man betraktar en rörelse  utförd av någon annan – det vi ser speglas i våra egna hjärnor. Det sker i särskilt hög grad när vi betraktar aktiviteter som vi upplever som positiva och meningsfulla. Häri ligger mycket av inlärning genom  imitation, något som kan spela stor roll  vid undervisningen i såväl praktiska som  estetiska ämnen, särskilt bild och musik.”

Göran Lundborg är aktiv jazzmusiker.  Om musik och hand säger han: ”När en  van musiker håller om och spelar på ett  musikinstrument behöver inte instrumentet i längden upplevas som ett främmande föremål – det kan upplevas som  kroppseget, som en del av den egna krop pen. Instrumentet blir till en förlängning  av handen, och får sin egen plats i hjär nan.  
Samma fenomen kan uppträda hos en van  hantverkare som kan uppleva ett välbekant verktyg som en naturlig del av krop pen. Beröringar av verktyget fortplantas  till handen – verktyget ”får sin egen kän sel”. I trä- och textilslöjden kan på så sätt  handens känsel förläggas ut i slöjd- eller  syverktyget som används.  

Kreativa händer är en grund för vår civilisation, vårt samhälle och vår kultur.  Om detta tänkte även Ellen Key vid förra  sekelskiftet. Hon talade om olika sorters  intelligens, om hjärnans, hjärtats, handens och skönhetssinnets fostran - dessa  organ måste motioneras, annars krymper  vi som människor.

Musikläraren citerar Göran Lundborg  från Slöjdlärarportalen:  
”Att aktivera händerna är att aktivera  hjärnan, aktiva händer bidrar därför till  att hålla igång de synaptiska nätverken i  vår hjärna. Händernas kunskap och intelligens måste i skolan bevakas, främjas och  utvecklas lika väl som huvudets intelligens.  I ett modernt hållbart samhälle är det av fundamental betydelse att utveckla en god  materialkännedom och att kunna reparera  och återvinna i tillräcklig grad. Datorer och  digitala hjälpmedel kan aldrig ersätta händernas funktioner – det är därför av fundamental betydelse att ge slöjden och övriga  kreativa och estetiska ämnen tillräckligt  stort utrymme i schemat.  
Att lägga merparten av skolans ekonomiska resurser på inköp av digitala hjälpmedel  har inte visat sig vara relaterat till förbättrade skolresultat". 


Att använda händerna skapar en känsla  av välbehag. Att få denna känsla är ett  kvitto på handens betydelse och skapar  en fysiologisk och psykologisk balans inom oss.  
Avslutningsvis citerar vi Ulrika Knutsson  ifrån en krönika i God morgon världen:  

”De estiska ämnena får mycket forskarstöd  och Homo habilis skulle instämma. Pennan stöder hjärnan. Men även nålen, saxen,  stickorna, trådarna, hammaren, hyveln,  penseln och ler-klumpen ska hjälpa fram tidens hjärnor på traven, precis som de en  gång hjälpte våra för-fäder. För att inte tala  om flöjten, fiolen, pianot och sångröstens  alla småmuskler. Sluta betrakta slöjd, hemkunskap och de estetiska ämnena som något som stör hjärnans läroplan. Det räcker  inte med matte och datakunskap för att  forma framtidens intelligens. Fråga Homo  habilis. 
Och hur har ni det själva med fingrarnas  intelligens? Kan de ännu ”linda av olvon en  midsommarkrans, och hänga den kring ditt  hår.” Och vad ska man säga om en god älskare? Mycket hänger på händerna.  Minns fingrarna ännu hur de gjorde?”