Musiken och jag

Att musik kan vara något mycket subjektivt och starkt personligt relaterat, det visste vi redan, liksom att musikforskarna Lars Lilliestam och Thomas Bossius skrivit en bok med titeln "Musiken och Jag", men att det finns så många berättelser om musiklärare vars uttalande och bedömningar satt djupa spår i deras forna elevers hjärtan, det hade fallit i glömska.

När författarnas 42 informanter relaterar sina erfarenheter från svensk skola och musikundervisning
så är det mycket detta som kommer fram:
Besvikelser över musikundervisningen. De negativa utsagorna i materialet om musiklärare och skolan är åtskilliga och då gäller det både ungdomsskolan och musikskolan. Frågan vi ställer oss är: Är detta erfarenheter som
kan relateras till en "modern musikundervisning" eller kan dessa enbart hänföras till en tid då musikämnet hette "sång"?

Det är i samband med ett seminarium på Bok- och biblioteksmässan i september 2012 som vi genom författarna får bekanta oss lite mer med innehållet i "Musiken och Jag".
 

Här kommer några axplock ur boken och seminariet:
• Musik är något som människor gör.
• Fler kvinnor än män släpper musikintresset när de bildar familj.
• Musiken berör vardagslivet och meningen med livet på en och samma gång.
• Karl gör spellistor för olika känslolägen.
• Erik pluggar till dataingenjör och har 13 000 låtar på en server i sin garderob. Han har aldrig köpt en skiva och lyssnar på musik hela tiden.

• Musik bidrar inte bara till den fysiska hälsan utan är även viktig för den existentiella hälsan.

• Patricias man har köpt en fin och dyr musikanläggning. Själv har hon tappat sugen att använda den. Hon har dålig musiksmak. Hon gillar Barbados.
• Gymnasieåren är en brytpunkt. Därefter ändrar man inte sin musiksmak drastiskt
• Folk gifter sig och mannen fortsätter att odla sin musik, men kvinnan lägger av.
• Ingen pratar om mammas skivsamling.
• Mannens skivsamling är "hans biografi".
• Folk vet vad musik gör med dem!
• Många vill gärna komma nära musiken. De lyssnar med hörlurar och hög volym.
• För många unga är musiken en väg att bearbeta existentiella frågor och fyller behovet av andlighet.

• Musik bidrar inte bara till den fysiska hälsan utan är även viktig för den existentiella hälsan.
 

Musikläraren är angelägen, som antytts inledningsvis, att veta mer om utsagorna i boken som gäller undervisning och lärande.
Vi kontaktar Lars Lilliestam.
– Ett begrepp som ni relaterar till i boken är har aldrig köpt en skiva och lyssnar på musik hela tiden.

Christopher Smalls "musicking" och som ni översatt till: att musika. Den verksamhet som förekommer i skolan, undervisning och lärande, är det att musika?
– Ja, att musika innebär helt enkelt att göra något med musik. Det är en handling. Man kan säga att alla aktiviteter där musik står i centrum är att musika. Så visst, musikundervisning är i högsta grad "musicking.

– Informanterna i boken pratar ofta om musik i termer av prestation och att bli bedömd?
– När Thomas och jag är ute och föreläser, och vi berättar t.ex. om Johanna och om hennes upplevelse när hon fick sjunga inför klassen, då kommer det alltid efteråt fram personer som vittnar om snarlika erfarenheter.

Någon berättade för ett tag sedan att "alla i klassen fick stå upp och sjunga samtidigt och läraren smög omkring i raderna och lyssnade. Så kom han fram till mig, lyssnade och sa att jag nog skulle avstå från att sjunga fortsättningsvis". Detta är berättelser som finns i vår kultur, fortsätter Lars, och det är inte alltid egna upplevelser, men de finns där.

– Många av informanterna har blivit kränkta. Vad tror du är orsaken till detta beteende hos lärarna?
– Ja, det många har som sagt att de blivit negativt bemötta och bedömda i skolan.

Bedömandekulturen är faktiskt djupt problematisk. Detta är något som är gammalt. Någonstans i botten kommer den nog från konservatorietraditionen. Den högre musikutbildningen fostrar förmodligen sina studenter i denna riktning. Men det är ett område som är lite beforskat så vi har svårt att säga vad det exaktberor på.

– Skulle du vilja påstå att dessa erfarenheter är något som även elever som går i skolan på 2000-talet skulle kunna få uppleva?
– Jag befarar att så kan vara fallet men vi har inget i vårt material som visar detta. Den yngsta informanten är 20 år och berättar om sina erfarenheter från att spela horn i musikskolan och hur tråkigt det var att bara få spela två toner i en ensemble. Jag tror att fenomenet har minskat i omfattning avsevärt. Det var värre förr när musikämnet hette sång. Sedan är det väldigt utlämnande att sjunga inför andra. Man blir automatiskt bedömd. Vi är vana vid att höra musik och sång av hög kvalitet i olika sammanhang så vi reagerar automatiskt när någon brister i att hålla rytmen eller sjunger lite falskt.

Efter en stunds eftertanke frågar Lars Lilliestam:
– Tycker du också att det befriande och härligt att höra Håkan Hellström eller Broder Daniel sjunga? De kompenserar på sätt och vis sin bristande förmåga med en personlig övertygelse och detta går hem bland folk.