Musik och Genus

Under 2006-2009 arbetade Sveriges skådespelarutbildningar på högskolenivå med ett genus- och jämställdhetsprojektet kallat Att gestalta kön. Dåvarande rektorn för Högskolan för scen och musik Helena Wessman hade följt projektet genom den del av Högskolan för scen och musik, HSM, som berörde teaterutbildningen och ville då att även utbildningarna för musiker, kompositörer, lärare i musik, operasångare och musikalartister skulle få en chans att göra ett liknande konstnärligt och pedagogiskt utvecklingsprojekt. Helena Wessman sökte projektpengar och hösten 2009 startade det som skulle komma att kallas för ”Musik och genus”. Projektet pågick under tre år och involverade cirka 160 medarbetare och 600 studenter vid HSM. Musik och genus fick bidrag från Delegationen för jämställdhet i Högskolan och från Kulturrådet.

Målet för projektet var att studenter och personal skulle få ökad kunskap om och verktyg i att göra medvetna val utifrån genus, jämställdhet och andra normkritiska perspektiv. Man ville finna nya vägar för att kunna inkludera fler förhållningssätt till konsten, utbildningarna, livet och framför allt få syn på de rådande normerna inom just Högskolan för scen och musik.
Metoden var aktiviteter kopplade till utbildningar där genus- och jämställdhet fick fokus.

Exempel på aktiviteter :
• loggboksskrivning efter ensemblelektionerna där studenter och lärare anonymt fick redogöra för sina upplevelser av undervisningen och dynamiken i gruppen.
• queerdans med utforskande av att föra och följa rollerna i danserna polska och tango.
• experimenterande med genus i operauppsättningar.
• seminarier med fokus på genus-, jämställdhet och övrig normmedvetenhet.
Efter projektets slut i maj 2012 utkom en rapport som är skriven av röster från projektet. Några av aktiviteterna lever vidare och enskilda studenter och lärare kan vittna om en förnyad syn på sitt arbete efter projektet. Flera musikinstitutioner i landet har hört av sig och vill göra liknande projekt på sina skolor.

Musikläraren ringde upp Karin Bengmark, universitetslektor i sång vid Högskolan för Scen och Musik och projektledare för Musik och genus.

– På vilket sätt har du och dina kollegor förändrats genom projektet?
– Vi har fått en större medvetenhet om hur vi förhåller oss till genus och jämställdhet i vår arbetssituation t ex i undervisning, examination, antagningsprov, i diskussioner och i bemötande med studenter och personal på HSM. Man kan säga att vi i större grad nu för tiden har på oss de normkritiska glasögonen .Vi har blivit mer uppmärksamma på hur vi uttrycker oss verbalt och vad för signaler vi sänder ut genom våra värderingar.

– Och studenterna?
– Jag upplever att studenterna också gått igenom en process från trötthet eller ointresse för frågorna till ett starkt engagemang. Flera C-uppsatser på musiklärarutbildningen har handlat om normer inom HSM. Det är mycket intressant och värdefullt för oss personal att läsa studenternas tankar kring våra normer. Ibland har studenter vågat öppna upp och berättat om sina upplevelser av utsatthet på utbildningarna.

– Vad kan ni pedagoger lära av dessa iakttagelser?
– Vi har fått en bättre insikt i hur maktordningen på vår skola ser ut och vad det innebär för alla inblandade. I flera individuella fall har pedagoger och annan personal fått en djupare förståelse för hur frågorna har bäring i deras roller på skolan. Tyvärr har inte all personal hängt med på tåget, så projektet lever endast vidare hos dem som tog till sig frågorna under projektets gång. Vi diskuterar nu i institutionens likabehandlingsgrupp hur vi vidare ska kunna arbeta med frågorna på ett strukturellt plan för att fånga upp fler delar av vår verksamhet.

– Du antydde inledningsvis att detta är ett komplext område?
– Ja, området har en komplexitet och det är lätt gå vilse och tappa fokus. Jag tror inte att ett arbete för demokrati sköter sig självt, man måste ha ett granskande förhållningssätt och återerövra grundläggande idéer för jämställdhet och jämlikhet kontinuerligt. Vi på HSM har ett ansvar för breddad rekrytering och jag hoppas att vi nu, genom att ha blivit lite mer normmedvetna på genus och jämställdhetsområdet, kan öppna upp för en mer mångfaldig miljö. Trots tröghet och vanmakt över frågornas komplexitet är det är viktigt att också se det som görs - och inte bara det som inte görs.

Rapporten kan  laddas ner som pdf:
http://www.hsm.gu.se/Samverkan/musik-och-genus/