Forskning om musik och kulturskolan

Simon Lindgren, professor i sociologi vid Umeå Universitet, har på uppdrag av Sveriges Musik- och Kulturskoleråd (SMoK) hösten 2014 gjort en forskningsöversikt avseende den svenska musik- och kulturskolan. Kulturskolan är den största offentligt finansierade kulturverksamheten för barn och unga i Sverige. Över 200 000 barn deltar. Kommunerna avsätter runt två miljarder till denna verksamhet varje år. Forskningsöversikten visar på  flera och stora vita fläckar. Simon Lindgren konstaterar att kulturskolan i väldigt stor utsträckning är outforskad.

 Inledningsvis konstaterar Lindgren att översikten baseras på sökningar i bibliografiska databaser, både svenska och internationella. Han påpekar också att den befintliga forskningen är ytterst begränsad. Totalt sett handlar det om ett sjuttiotal referenser som kan delas in tematiskt i ett mindre antal forsknings-områden.

För det första hittar man historiska överblickar och berättelser, ofta från specifika orter. I dessa studier återger forskare, praktiker och lekmän historiska narrativ om hur kommunala musikskolor har vuxit fram, fungerat, transformerats och utvecklats.

För det andra finner man en uppsättning studier om musik- och kulturskolors samhälleliga roll mer generellt. Skolorna ses som en resurs i kulturlivet, och det betonas hur estetiska läroprocesser får (eller i alla fall borde ha) en alltmer central roll i det globaliserade nätverkssamhället. Musik och kultur spelar en viktig roll för social och kulturell utveckling, mångfald och fär det så kallade livslånga lärandet.

Fär det tredje förekommer studier som behandlar förhållandet mellan elever och lärare inom musik- och kulturskolan. Här handlar det ofta om frågor i spänningsfältet mellan traditionellt innehåll och traditionella arbetsformer å den ena sidan, och mer experimentella och dynamiska förhållningssätt
å den andra. Den dubbelheten framkommer också i de studier som gjorts mer specifikt om musikskollärarrollen. Vidare har en del studier identifierat klass-, köns- och etnicitetsmässiga skevheter i rekryteringen till musik- och kulturskolor. En tröghet när det gäller förmågan att tala till allt mer heterogena målgrupper kan vara en del av förklaringen till detta, medan andra anledningar kan vara rent ekonomiska.

För det fjärde, slutligen, behandlar forskningen de utmaningar som musik- och kulturskolorna står inför i relation till ett föränderligt omgivande samhälle. Utmaningarna kan handla om den ovan nämnda ökade heterogeniteten i elevunderlaget, om marknadsekonomins samhällets tilltagande individualisering, ekonomiska kriser, föråldrade arbetssätt och om utmaningarna från digitala platt-formar och nya lärmiljöer.

Elever och lärare
Ett tongivande tema i forskningen handlar om relationen mellan lärare och elever. En central fråga här handlar om huruvida man bygger verksamheten på en gammalmodig modell som inte är öppen för förändring. I flera studier beskrivs interaktionen mellan elever och instrumentallärare inom kulturskolan som präglad av reproduktion och stagnation gällande innehåll och form.

En uppsättning studier har en utvärderande karaktär och handlar om hur deltagandemönster ser ut, och om hur elever ser på verksamheten. Generella mönster är att flickor deltar i verksamheten i mycket högre grad än pojkar, och att deltagandet är starkt klassbundet. Deltagandet är betydligt högre bland ungdomar från familjer med större resurser och högutbildade föråldrar. Vidare är den tidigare kommunala musikskolans verksamhet dominerande inom kulturskolorna, även om aktiviteter som dans och teater tar viss plats.

Studier visar att det klassbundna deltagandet står i relation till ett lägre deltagande för ungdomar med invandrarbakgrund. Elever som kommer från familjer med mindre resurser är de underrepresenterade. En doktorsavhandling intresserar sig fär utlandsfödda föräldrars syn på betydelsen av deras barns deltagande i musikskolan. Dessa föräldrar ser den kulturella bildningen som en investering i potentiell klassmobilitet.

När det gäller lärarrollen inom musik- och kulturskolor finns en omfattande litteratur som behandlar mer didaktiskt orienterade frågor. I en studie identifieras så många som åtta olika musiklärartyper: ‘

• missionären’ (traditionsorienterad, konservativ);
• ‘portvakten’ (defensiv, konservativ)’;
• ‘musikanten’(lustdriven, konservativ);
• ‘mästarläraren’ (konservatorietradition, mästare-lärling);
• ‘kapellmästaren’ (orkesterspel, konservativ);
• ’förnyaren’ (förändringsbenägen);
• ‘antiformalisten’ (radikalt förändringsbenägen);
• ‘pedagogen’ (fokus på lärarrollen, processorienterad).

Typologin understryker att musik- och kulturskolorna befinner sig i ett spänningsfält mellan tradition/konservatism och förändring/nytänkande.

Läs hela forskningsöversikten på:
www.smok.se