Musik för alla

En ny och intressant antologi om musikutbildning Musik för alla - Filosofiska och didaktiska perspektiv på musik, bildning och samhälle vänder sig till lärarutbildare, lärarstudenter och verksamma lärare.

I boken diskuteras musikens roll i den svenska skolan och hur ämnet kan bli en del av elevernas bildningsresa. I boken riktas kritik mot dagens musikundervisning. Alltför mycket av undervisningen är oplanerad. Alltför ofta ställer läraren frågan: ”Vad skall vi göra idag”. Det innehållsliga valet överlåts åt eleverna som får spela enklare pop- och rocklåtar. Detta sätt att undervisa upprepar sig lektion efter lektion. Denna kritiska bredsida levereras bland med stöd av Johans Södermans pedagogikkolleger i Göteborg; Monica Lindgren och Claes Ericsson.

Musikläraren kontaktar Johan Söderman och låter honom kommentera sina uttalanden:
– Boken titels ”Musik för alla”?
– Ja, titeln syftar på att musik bör vara för alla men ofta tyvärr bara blir för de särskilt intresserade
på grund av ibland ensidigt fokus på popspelande. Studier av Bergman och nu senast Borgström-
Källen har visat negativa genuseffekter av rockspelandet.

– I boken påstås att ”elever från hela Sverige möter ungefär samma pop- och rocklåtar på
lektionerna”?
– Det har visat sig i studier av bl a Ericsson & Lindgren att det har uppstått en informell kanon av ”enkla att spela-poplåtar”. Det blir två/ fyra-ackordslåtar från 50-talet och framåt som dominerar musikundervisningen på högstadiet.

– Du skriver att eleverna upplever musikämnes som gammalmodigt?
– Trots mycket popspelande upplever eleverna ämnet som gammalmodigt enligt ovan nämnda studier.
Detta kom också NU03 fram till; skolmusiken är just skolmusik och ses som gammalmodigt.

– I boken påstås att läraren är mer administratör än informatör
– Det är redan ett faktum att musikläraren, som ofta är ensam musiklärare på mindre skolor, får rollen som kulturadministratör. Vi slår ett slag för detta och tror att denna roll kan både mer bejakas och utvecklas. Det är inget fel att skapa musikaliska och tvärestetiska arenor. Snarare nödvändigt.
Musikläraren bör hålla i traditioner som lucia, hela skolan sjunger och musikalarbete. Samtidigt uppmärksamma elevernas musikutövande på fritiden.

– Och musiklärare gynnar vissa elever…?
– Musikämnet påminner om idrotten när den fokuserar för mycket på spelande vilket medför att
redan spelande pojkar gynnas på bekostnad av andra elevgrupper

– Ni påstår att aktiviteter som som komponerande, kreativt skapande, liksom musiklyssnande och samtal kring musik är sällsynta inslag i musikundervisningen?
– Här tror vi att musikämnet kan utvecklas och det är dessa aktiviteter som vi vill slå ett slag för. Idag finns det utrustning för kreativt skapande via persondatorer. Detta medför att musikläraren ibland kan jobba mer som en bildlärare och agera kreativt bollplank till elevernas alster. Samtal kring musikens funktion är också väldigt viktigt. Musiklärare behöver få en bättre musiksociologisk och musikfilosofisk grund från sin lärarutbildning tror vi för att kunna diskutera musik med sina elever.

– Boken innehåller avsnitt om hur man som lärare kan gå tillväga med musiklyssnande, skapande, komponerande klassisk musik och jazz… är detta ett innehåll som forskarsamhället menar fattas i musikundervisningen idag?
– Eftersom det är en antologi med många medverkande författare så behandlas olika teman. Vi redaktörer är medvetna om att dessa teman redan finns på många skolor och Sverige har internationellt sett väldigt duktiga, engagerade och kompetenta musiklärare. Vi vill snarare slå ett slag för vissa moment som enligt aktuella studier har blivit allt mer sällsynta, särskilt på högstadiet

– På sidan 198, i kapitlet ”Musikpedagogen som frigörande folkbildare”, lyfter du fram en musikundervisning som utöver att fostra nya generationer av musikaliska experter även har som ambition att inspirera elever som kommer från marginaliserade områden att starta egna bildningsresor som bla. kan leda till att de ges större inflytande i samhället. Kan du utveckla dessa tankar?

– Här ligger framtidens utmaning för musikämnet och för rekryteringen av framtidens musiklärare. Jag tror att det behövs en ny SÄMUS-reform som inriktar sig på att rekrytera blivande musiklärare från t ex hip-hop-miljöer. Om man som tonåring har ägnat sig åt att göra hiphop- beats med dator och rappat/dansat, varför skulle man inte kunna börja på en musiklärarutbildning då? Det gäller att värdera förkunskaperna annorlunda och kanske ha moment i antagningsproven som påminner om arbetsproven till en konstskola, dvs. att de sökande får skicka in arbetsprover på komponerad musik.
Om musikläraren kan nå dessa barn så kan bildningsresor starta. Och då gäller det inte att bara bejaka deras redan befintliga kunskaper. Snarare handlar det om att utveckla och bygga vidare på deras kunskaper

– Du skriver att det kan finnas fog för oro att denna kritik kan bidra till musikämnet på sikt skulle kunna bli icke-obligatoriskt? Hur menar du?
– Om inte musikämnet varken är i takt med tiden eller fokuserar på kultur/traditionsbevarande finns det skäl för att oroa sig för att ämnet på sikt inte längre är obligatoriskt utan fokuserar endast på den medelklass som är intresserade och väljer det frivilligt

– Innehållet i boken andas en tillbakagång till lärarstyrd undervisning, katederundervisning där lärare styr och ställer….??
– Inte styr och ställer men där läraren öppnar dörrar till okända kunskapsvärldar. Tänk om barn och ungdomar i förorten som gör musik på sina hemdatorer får möta musiklärare som öppnar dörren till klassiska komponister. Mitt musiklärarideal är en musikliberal person som möter ungdomarna i sitt intresse men som inte stannar där och bara spelar hiphop med eleverna. Att stanna där är för mig populism, istället bör hen bidra till att eleverna ökar sitt kulturella kapital genom t ex kunskaper om
klassisk musik för att på så vis ge eleverna mer egenmakt.

– I en intervju påstår du att: ”Alltför mycket av musikundervisningen är oplanerad”.
– Det kan finns tecken på allt för mycket oplanerad musikundervisning där musikläraren är mer av en rockensembleledare som bildligt kastar ut en låt eller boll om vi refererar till idrottsundervisningen. Jag är väl medveten om att det vimlar av duktiga musiklärare. Men det är viktigt att tillsammans utveckla ämnet och det är viktigt att höja statusen för ämnet. Göra det relevant för samtliga eleverna. Diskutera och reflektera över musikalisk censur, varför blir folk upprörda över en 35-år gammal punklåt av Ebba Grön, vilket var fallet i ett uppmärksammat sommarpratarprogram. Koppla musiken till kulturens roll i samhället. Ett fritt kulturliv är grunden för ett demokratiskt samhälle. Alla musikaliska inskränkningar är hot mot yttrandefriheten. Detta faktum skulle musiklärare behöva göra sina elever medvetna om.

– Skulle du vilja sammanfatta dina tankar om musiklärare och musikundervisnig?
– Jag tycker att lärare skall utveckla kreativitet och skapande hos sina elever genom att arbeta
mer med elevernas eget skapande. De skall också tillsammans med eleverna lyssna på och samtala mer kring musik med kopplingar till vår tids ödesfrågor. Sedan skall de även agera kulturen och konstens försvarare på skolor genom att ta på sig organisatörs/administratörs rollen. Arrangera konserter, musikalarbete, m.m