När lärandet och musiken får ta plats

Jag sitter tillbakalutad i konsertlokalen och hör klarinettistens toner fylla salen med vemod, glädjeskutt och förväntan. Han spelar så att jag ser blankt vatten, rodnande himmel, grönskande björkar. Musiken, ”Konsert för klarinett och stråkar”, fyller hela mitt väsen. Jag har faktiskt inte hört talas om kompositören tidigare – Darius Milhaud, men hans musik tar form och plats i mig. Jag njuter, åh, så jag njuter. Självklart ska Markus Mattson, klarinettisten få en stor del av äran. Utan hans triumferande och känsliga spel har ingen magik ägt rum. Jag älskar när jag blir ett med musiken, när musiken får mig att leva lite extra just i stunden.
 
Gustav Fridolin skriver i sin debattartikel, ”Vi måste värna om den krokiga bildningsresan” (GP, 4/5, 2019) att Sverige behöver ”stärka de estetiska ämnena”. Han menar att de estetiska ämnena äger sin egen giltighet, men också stärker andra ämnen. Samtidigt vet vi att dessa ämnen – däribland musiken – har slagits för sitt berättigande under många år. I samma artikel kritiserar han kunskapskraven, som stressar våra elever i allt för hög grad och menar också att betygens roll inte ska vara lika avgörande för högre studier. Hm.., hur tänker han då? Vi vill väl ha elever som klarar högre studier och kommer ut på arbetsmarknaden med hög kompetens… Jag håller i alla fall med Fridolin om att de estetiska ämnena måste få ta mer plats och därmed återinföras på gymnasiet. Fridolins ställning är dock inte så stark i nuläget.
 
Om några dagar , 19:e maj går Lärarmarschen av stapeln i Göteborg. Arrangörerna hoppas att så många lärare som möjligt sluter upp för att protestera mot hur ekonomin på skolorna och oss lärare styrs av kommunerna. Under flera år har vi alla sett en ökning av arbetsuppgifter, fler lektioner, större klasser/grupper etc. Vi måste sätta ner foten – nu! Kommunernas besparingar går inte bara ut över oss som jobbar i skolan, utan över nya generationer som ska ta över efter oss. Jag såg min nya tjänsteplanering här om dagen och insåg att de plockat bort en klass svenska i tjänsten – suck. Jag gillar att varva musiklektionerna med svenskpassen och dessutom har jag mer tid att skapa relationer med eleverna när jag har dem tre gånger i veckan. Istället får jag nu sju åttor i musik, fem nior, en klass i svenska, kör och svenskresurs för att stötta elever med läs- och skrivsvårigheter. Ovanpå det ligger förstås mentorskapet, samtalsledare för kollegialt lärande, ansvar för avslutningar, Lucia etc. Att ha många relationer kostar, måste få kosta, men det får inte bli övermäktigt och elever är som jag ser det, mer relationsbundna i dag.
 
Stor del av tiden i skolan äts upp av ett evigt mailande, åtgärdsprogram och utvärderingar av de samma, konflikthantering, omprov på omprov på omprov…. Har ni några tydliga rutiner för omproven på era skolor? Skriv och berätta! På vår hemsida är det lätt att göra sig hörd, eller varför inte på vår facebooksida, en sluten grupp för enbart medlemmar. Om musiken och lärandet ska få ta plats behöver vi varandra.
 
Min praktikant har precis lämnat mig för denna gång. Hon introducerade musikskapande på garageband till tysta filmklipp. Nu slutför jag projektet. Två och två sitter de lutade över Ipads med dubbla hörlurar (vi har tio Ipads till varje musiksal på min skola) och synkroniserar sina ljudklipp med filmerna. De är djup koncentrerade. De äntrar musik-appen med relativt stor lätthet. Dagens ungdomar har stor vana vid digitala medier, på gott och ont. Det digitala lärandet tar självklar plats! Själv känner jag ofta stor längtan efter det analoga – kanske efter smittande klarinett-toner av Milhaud…
 
Snart är det tid för ännu en sommaravslutning. Rektorerna ska prata om ”grit” och vill hellre att jag säger några ord om de tre icke-traditionella-sommarsånger eleverna valt att vi ska sjunga. Nåväl, det blir ju sommar ändå! /Kristina Stenborg