Elevens val har gått ur tiden. 20 december 2023 beslutade riks- dagen att elevens val försvinner i grundskolan fr o m hösten 2024.  Riksdagsdebatten var kort och få riksdagsledamöter deltog. Det  ursprungliga förslaget initierades av Skolverket som hävdade att  de 177 timmarna som utgör elevens val och som funnits sedan  1995, har varit ineffektiva och organiserats av huvudmännen på  ett undermåligt sätt.

Under 2020 påbörjade dåvarande regeringen  och utbildnings- minister Anna Ekström (S) ett arbete för att ta bort  elevens val och på så sätt frigöra tid för annan undervisning. Den nuvarande regeringen frigör undervisningstid till ”ämnen där  det behövs mer tid för att förbättra förutsättningarna för elevers  lärande, öka likvärdigheten i utbildningen och förbättra elevernas  kunskapsresultat”.

Ämnena som får dela på de 177 elevensvaltimmarna:
SO: +95 timmar 
NO: +50 timmar 
Hem- och konsumentkunskap: +12 timmar 
Musik: +10 timmar 
Bild: +10 timmar 
När matematik och idrott fick fler timmar i grundskolan mellan 2018 och 2021,  minskade elevens val från 382 timmar till 177.

Utbildningsutskottet var enigt i sitt betänkande men det fanns  motionsyrkande från S, V och  MP. De yrkade att man borde  följa upp hur avskaffandet av  elevens val påverkar kulturens  och idrottens ställning i skolan  och att utreda hur skolans kul turuppdrag kan stärkas.  
Motionärerna framhållhöll att flera re missinstanser lyft upp farhågor om vilka  effekter lagändringen får för kulturen  och idrotten i skolan. Enligt motionen  riskerar elever att få mer stillasittande  tid i skolan och minskade möjligheter att  möta olika estetiska verksamheter. Ett  borttagande av elevens val kan enligt de samma också skapa svårigheter för skolor  med en profilinriktning. 

Ur motion från socialdemokraterna; Åsa  Westerlund m.fl. 
”Det är uppenbart att regeringen inte i  tillräcklig utsträckning tagit hänsyn till  farhågor och bristen på underlag som  lyfts fram av en rad remissinstanser. Även  om ändringar i timplanerna är nödvändiga vill vi värna skolans kulturuppdrag och  möjligheten till rörelse. Estetiska ämnen  behöver stärkas i skolan i stället för att  försvagas.  
Jag vill understryka vikten av att elevinflytande är ett fundament i skolväsendet  dels genom barnkonventionen, dels ge nom tydliga skrivningar i såväl skollagen  som läroplaner. Det är av största vikt att  förstå upplevelsen hos eleverna att de  genom den här förändringen de facto får  mindre inflytande över sin egen utbildning.  

Elevernas riksförbund påtalar i sitt remissvar, där de avstyrker förändringen,  en ”oro över ett minskat elevinflytande i praktiken, och risk för minskad motivation hos eleverna när makt över sin egen  skolgång reduceras”. När flera skolämnen nu förändras i omfattning och innehåll är det viktigt att elevinflytande verkligen får sin rättmätiga plats i skolornas utvecklingsarbete  som helhet”. 

Utbildningsutskottet avstyrkte denna motion mot bakgrund att det finns gott om tid för eleverna inom ramen för den  kommande timplanen och ägna sig åt estetiska ämnen. Utskottet framhöll även att det finns möjligheter att omfördela tiden inom ramen för skolans val för att  möjliggöra fördjupning och profilering.  Vidare finns det utrymme för huvudmannen i grundskolan att gå utöver den minsta garanterade undervisningstiden och därigenom ge eleverna mer undervisning i t.ex. ett profilämne.

Det är knappast lärarna som är orsakentill att elevens val tagits bort. Dokumentationsbörda och resursbrist kan ha bidragit till att elevens val blivit ”dödtid” som skolledarna borde tagit ansvar för.  Skolverket får dock ta på sig ansvaret.  Inför översynen av timplanen 2021 frågade Skolverket ett antal rektorer hur de sett elevens val. Till regeringen konstaterar Skolverket att ”med ledning av de  intervjuer som genomförts är det rimligt  att anta att kvaliteten på verksamheten  skiftar liksom effekterna på elevernas lärande”. Skolverket har således talat med  ett antal rektorer, men i utredningen  framgick det inte hur många skolledare  de talat med. Hur dialogen med lärare  och elever gestaltat sig framgår överhuvudtaget inte.
Underlaget för beslutet kan således påstås vara undermåligt.  

Elevens val har använts till olika ämnen med stor variation mellan skolor:  fördjupning i praktisk-estetiska ämnen,  temadagar, mentorstid, moderna språk,  modersmål och inte minst för att skapa  mer tid för profilämnena i olika profil klasser. Nu försvinner många av landets  profilskolor också. 

Att musikämnet får ytterligare  10 timmar kompenserar knap past borttagande av elevernas  inflytande över sin utbildning.  Vi beklagar att utbildningskedjan bryts på ytterligare ett  ställe.

När Musikläraren fick reda på att
kollegan Kia Skog flitigt och med stor framgång använde barytonukuleles i musikundervisningen blev vi intresserade och bad henne
berätta om sin verksamhet....

Svårt med gitarr?...När jag började arbeta på skolan hade vi många gitarrer, det
innebar att även när vi hade helklassundervisning kunde nästan alla elever ha varsin
gitarr på lektionerna. Trots det gick lärandet trögt. Jag upplevde att gitarrundervisning
på grundnivå nästan alltid innebar en till en undervisning och det var svårt att hinna
med - även om jag ibland hade förmånen att ha halvklass. Resultatet blev att även de
mest ihärdiga eleverna behövde lång tid på sig för att nå en sådan nivå att de kunde
börja lyssna på varandra och musicera ihop. Ja faktum är att de behövde så lång tid att
vi för det mesta aldrig kom så långt som till att spela låtar. Frustrerade elever och en
lärare som känner sig otillräcklig för hon inte hinner visa, ja något musicerande var
det inte tal om.

Enklare med sopranukulele....När jag började med sopranukulele förenklades arbetet betydligt, eleverna lärde sig ackorden mycket fortare än på gitarr och vi kunde börja spela ihop efter bara några lektioner. Dock tyckte både elever och jag att ljudet inte passade alla låtar. De flesta ukuleles har ju en g-sträng som är stämd en oktav upp (s.k. reentrant) och därmed ger det där lite glada ukulelesoundet. Det är fint men passar som sagt inte all musik. När jag så fick testa en barytonukulele första gången blev jag fullständigt betagen; här var ju en fantastisk kombination av allt jag behövde; vackert ljud, bra storlek och samma stämning som gitarren (minus de två mörkaste strängarna a och e).

Men inte lika fint som barytonukulele...Numer tar det bara två eller max tre lektioner innan elever som kommer nya till skolan i sjuan har lärt sig de fyra grundackorden i G-dur. Efter det är det dags att gå över till att spela låtar. I sjuan håller vi oss dessutom till låtar i G, på så sätt blir eleverna snabbt självständiga i att lära sig de låtar som vi lägger fram till dem. Eleverna behöver inte lägga så mycket tid och energi på det motoriska utan kan istället fokusera på att lyssna på varandra och musicera på riktigt. Jag märker stor skillnad på just detta, hur de spelar ihop nu för tiden, de spelar inte bara lika fort utan lyssnar verkligen på varandra och det är stort att klara detta på bara några lektioner.

Samma grepp som på sopranen...För er som redan använder sopranukuleles är de här greppen inte nya, det är bara namnen som skiljer. Om ni inte använder er av ukuleles så notera hur enkla förflyttningarna blir när instrumentet är fyrsträngat.
Fingrarna ”klättrar” mellan ackorden och man behöver sällan lyfta alla fingrarna från
greppbrädan. På så sätt är det lätt att hålla orienteringen och även visuellt gör det min-
dre antalet strängar att det blir lättare att hitta på greppbrädan. Tack vare att stämning och ackordsbeteckning stämmer med gitarren så är heller inte steget långt till att byta till gitarr senare om man vill det.

En snabb ukuleleorientering...Ukuleles finns i flera storlekar, sopran, alt (även kallad konsertukulele), tenor och baryton. Det finns även underbara ukulelebasar s.k. U-bass. Mina elever kallar den nudelbasen eftersom strängarna ser ut som tjocka nudlar. Sopran, alt och tenor är alla stämda likadant; a e c g vilket är den vanligaste stämningen. Ibland stäms de istället b f# d a. Barytonukulelen är istället stämd som de fyra ljusaste strängarna på gitarren nedifrån e b g och d. Basvarianten är lika stor som barytonukulelen och stämd som en vanlig bas. Väldigt bekvämt för eleverna eftersom den är både liten och lätt.Gemensamt för alla ukuleles är dock den inbördes stämningen; kvart, ters, kvart. Precis samma inbördes förhållande som de ljusaste strängarna på gitarren.

En liten varning...Till sist vill jag bara utfärda en liten varning; att köpa ukulele är ett riskabelt företag, man drabbas lätt av det som författaren till min första ukulelebok kallade ”ukulele
acquisition syndrome”. Jag är nu uppe i åtta olika ukuleles allt från mikrolele (eller sopranino) som är ännu mindre än sopranen till banjolelen vilket är en sådan George Formby spelade på. Även Beatles spelade ukulele, den av dem som var störst fan av instrumentet var George
Harrison. Det sägs att han var så förtjust i ukulele att han hade bakluckan i sin Rolls Roys fylld med ukuleles vilka han delade ut till folk han hälsade på. Sant eller inte men det är en ganska härlig bild.
Googla gärna på instrumentet det finns massor av vacker musik på nätet framförd på barytonukulele.
Mycket nöje!
Kia Skog

I texten presenterar Patrik Andersson sig själv och tankarna bakom boken "Dags att lira". Tidningen Musikläraren återkommer med en recension i vårens nummer. 

Jag heter Patrik Andersson och min musikaliska bakgrund sträcker sig från när jag var 10 år och började spela trombon i Sundsvalls Kulturskola vilket senare skulle leda till studier på Musikhögskolan i Piteå. Under de år jag hittills varit verksam har jag undervisat i allt från en uppsjö av olika instrument i kultur-skolan till storband till symfoniorkester till klass undervisning i grundskolan.

Jag har haft två utgångspunkter för Dags att lira. Den ena är att det måste vara tydligt för eleven vad uppgiften går ut på, det skall vara tydligt om eleven har klarat uppgiften och det måste vara tydligt för eleven vad den behöver förbättra och framförallt HUR den skall öva på det.

Den andra är att det måste finnas en enkel och gripbar vision av vad undervisningen skall leda till, rent konkret, i slutändan. Många elever kommer aldrig mer att möta musik efter att de slutat åk 9, därför är det viktigt att det får kött på benen för att kunna odla sitt musikintresse och fortsätta studera på egen hand ifall de så önskar. Målet jag ser framför mig är att elever åtminstone skall klara av att ta fram ackord på någon poplåt de gillar och förstå hur de kan ta ackorden på olika instrument, förstå hur musikens form är uppbyggd samt andra byggstenar, både praktiska och teoretiska, för att kunna efterlikna originalet..........

Jag hoppas att boken skall underlätta undervisningen för nya musiklärare och kanske ge lite ny inspiration till de lärare som jobbat i flera år. Det går att arbeta med vissa delar i boken om man inte vill köra ”hela paketet” och det går även att ta kapitlen i en annan ordning om man så önskar. Även om boken har en helhet och röd tråd igenom sig fungerar det även att se den som ett smörgåsbord där man kan plocka just det man själv vill..........

Jag önskar även en debatt om vad egentligen som rent konkret skall ingå i undervisningen och vilka krav som är rimliga att ställa för ett visst betyg. Att ”ta ackord med gott flyt” kan tolkas på väldigt många sätt och risken är att undervisningen kan bli väldigt spretig beroende på var i landet vi är eller hur mycket den enskilda skolan vill satsa på musikämnet. Att vara lite specifik som tex hur många ackord? I vilket tempo? Hur svår tonart? Skall ackorden vara
färgade eller räcker det med dur och moll? Allt det här är frågor som idag varje enskild lärare får ställa sig och tolka efter eget huvud. Jag efterlyser en nationell standard.

Patrik Andersson

Under de senaste decennierna har sång och musik fått allt mindre utrymme i skolan. Björn Johansson som startade Musikoteket berättar från egna erfarenheter om sina tidiga år under 60-talet. ” .....Då fick vi sjunga minst några sånger varje dag, oftast till ackompanjemang med introduktion och melodistöd i rätt tonarter. Det fanns kontinuitet i våra sångstunder viket gav oss alla en bra plattform till framtida musicerande. Björns filosoferande över nu och då födde våren 2010 idén till Musikoteket, en webbaserad tjänst med målsättningen att öka möjligheterna till framför allt sång i skolan. Med tanke på dagens teknik måste man väl kunna låta sången ta plats på samma sätt som då, när bara en tramporgel gjorde det möjligt?

Anledningarna till att det sjungs för lite på många skolor är flera. Men det faktum att allt färre lärare kan spela instrument är kanske den största. Lektioner med musiklärare infinner sig också märkligt nog oftast efter denna den absolut viktigaste tiden för inlärning av röstkontroll och pulskänsla. Barnröster har generellt ett begränsat omfång på omkring en oktav, och dessutom hamnar de då de sjunger ofta i ett register som inte överensstämmer med de vuxnas. Det gör att vuxnas sång med barn många gånger sker i fel tonart ur barnperspektiv, vilket gör det onödigt svårt för dem att sjunga. På grund av detta är det bra att sjunga så mycket som möjligt till komp i tonarter som passar barn, även om det ibland kan göra det svårare för de vuxna.Vad detta ger för konsekvenser för framtida musiklektioner och möjlighet att uppleva musik kan man lätt räkna ut.

Idag erbjuder Musikoteket över 350 st låtar med tonart anpassad för barnröster, aktiviteter och lektionsunderlag länkade från musikdelens centrala innhåll i Lgr 11. Idag använder ca 1 340 skolor i Norden Musikoteket!

Musikelever ser ofta teori som den tråkiga delen av undervisningen. De tycker att det är meningslöst eller för svårt för att riktigt "bry sig". Om du känner att du fastnat med elever som inte bryr sig om att lära sig musikteori läs då vidare.  Undervisning i musikteori kan definitivt vara ett roligt och intressant innehåll. I den här artikeln från solfeg.io hittar du några idéer att inkludera musikteori i din undervisning.


Lär eleverna teori för sina favoritlåtar (årskurs 5 -12)

Många elever tror att teorin inte är relevant för dem eftersom de inte är intresserade av att lära sig musik genom övningar. Genom att lära sig teorin bakom sina favoritlåtar, kan du visa att teorin finns i alla typer av musik. Solfeg.io-app
(www.solfeg.io) är en bra plattform för detta arbete eftersom den innehåller populära låtar av artister som Taylor Swift, Ed Sheeran, Katy Perry och många fler stjärnor. Appen hjälper dig att ”dissekera” dessa låtar. Du kan bryta ner dem i enskilda instrumentala och vokala linjer. Dina elever kommer att kunna se hur deras favoritlåtar just består av musikteorielement.

Komponera med musikteori(årskurs 5 -12)

För äldre elever som redan har grundläggande kunskaper om musikteori, kan du uppmuntra dem att omsätta dessa i praktiken. Detta kommer att bidra till att cementera vad de redan vet och visa dem hur musikteori kan vara användbar. Försök hitta på en kompositionsuppgift som innehållet ett speciellt teoretiskt element. Detta kan vara att låten skall innehålla en övergång från dur till moll eller tvärtom, från ”major” till ”minor”, att den skall innehåll en uppåtgående femtonsskala eller en nedåtgående tonföljd.
Uppmuntra dem att tänka på vilket syfte viktiga förändringar har i stycket. Vilka stämningar skapar dessa musikteoretiska element?

Kadenser med favoritlåtar (årskurs 5 -12)

Lär dina elever om kadenser genom att de får använda sina favoritlåtar. Först måste du identifiera en sång som de alla har hört. Det är ännu bättre om de gillar låten, men det viktiga är att de vet hur den går. Det bör helst vara en ackorddriven rock- eller poplåt.
Börja med att spela låten för dem, först en inspelning eller Solfeg.io, och sedan
spela en del av det på piano (eller gitarr om du föredrar). Be dem att fokusera på ackorden i pianoackompanjemanget. Ändra sedan en kadens. Använd ”chockfaktorn” genom att ändra den slutliga kadensen till en helt annan kadens. Fråga dem vad de tror hände. Hur ändrade den nya kadensen låten? Erbjud en alternativ kadens och fråga dem om skillnaden. Du kan länka detta till undervisning om olika kadenser. Eleverna kommer genom detta arbetssätt att fördjupa sina kunskaper om sin favoritlåt.
 

Svenska med sång

Jag har undervisat ett antal år i SFI, svenska för invandrare, med ramsor, röstövningar och framför allt enkla sånger, för att träna uttal av språkljuden, ge en liten repertoar av välkända sånger och barnvisor och lite kunskaper om svenska traditioner. Nyligen har det kommit ut två böcker med sånger som passar särskilt bra för SFI-undervisningen och som lätt kan användas med hjälp av filer med inspelningar av musiken.
Eva Bornemark undervisade i SFI och kallade det för ”svenska med sång”, sms, i 16 år i Malmö. Hon skrev många användba-
ra sånger under de åren, varav 31 nu finns i boken med den självklara titeln ”Svenska med sång” (Gehrmans förlag).

Jag har själv använt flera av dem , de fungerar bra med enkla melodier som följer intonationen och betoningarna i svenska språket mycket naturligt. Texterna är förstås också enkla, så alla kan lära sig dem utan större problem. Lyssna gärna på:
https://svenskamedsang.weebly.com/.
 

Välkomna till en populär skola i historisk miljö! Sedan drygt 90 år tillbaka ger Kvarnbyskolan i Mölndal utbildning i en miljö som andas engagemang, trygghet och kunskapsglädje!
Kvarnbyskolan erbjuder sedan 2005 en musikprofil med inriktning musik och musikdrama i samarbete med Mölndals kulturskola.
Det går cirka 500 elever i årskurs 7-9 på skolan. Hösten 2017 stod nya musiksalar färdiga. Det finns en musikklass i varje årskurs. Kvarnbyskolan stoltserar med två musiksalar med tillhörande ensemblesalar, dramasal och musikdatasal. I direkt anslutning till musiksalarna finns en stor scen med matsal samt bildsalar.
Wow, tänker vi när vi tar del av informationen på Kvarnbyskolans hemsida. Musikläraren kontaktar en av musiklärarna, Torbjörn Agerberg, och får en pratstund.

– Ingen överhörning mellan salarna?
– Nej, faktiskt inte, men det beror säkert på att vi som sagt har flytande golv och väl isolerade och dämpade väggar och tak.

– Vad är styrkan med institutionen?
– Styrkan är att vi har väl fungerande ytor överlag och då särskilt bra ytor för ensemblespel. Ensemblesalarna är så stora att femton elever får gott om plats, med sig själva och instrumenten. Vi är också tekniskt väldigt väl tillgodosedda. Vi har i stort sett allt som man behöver vad gäller utrustning och här har MR:s utrustningslistor kommit väl till pass. Det var bra att kunna referera till dessa när vi gjorde de stora inköpen. En sak som är suverän i de två
större musiksalarna är den 2.40 meter breda projektorduken. Den väl tilltagna bredden gör att man kan visa två dokument samtidigt. Suveränt. Likaså harvi ett specialritat mediabord, varifrån vi kan styra det mesta. Vi växlar ofta mellan två datorer till vår projektor. I musik- salarna finns också separata förstärkare som eleverna sköter själva vid ensemblespel. Fyra PA-högtalare i varje musiksal gör att ljudet sprids jämnt i hela salen. En sak till, vi har stora förrådsutrymmen i anslutning till musiksalarna och scenen.

Den första föreläsaren, som vi cirka tvåhundra deltagare fick lyssna till, var Göran Folkestad. Göran Folkestad, senior professor i musikpedagogik vid Musikhögskolan i Malmö, delgav oss sina tankar under rubriken: ”Framtiden i en spegel”. Inledningsvis betonade Göran att elevernas personliga bakgrund spelar en stor roll för musikskapandet. Vad har barnen i skolan med sig? Eleverna är allt annat än blanka blad som skall fyllas med kunskap. Eleverna har många källor till musikupplevelser utanför skolans värld. Impulser från film, Youtube, sociala medier och det egna musicerandet utanför skolan spelar stor roll och är något som vi musiklärare måste ta med som en utgångspunkt för ett musikskapande i skolan. Man skulle kunna säga att varje elev
har sitt personliga musikbibliotek, som består av en inre bank av musikupplevelser. Göran ställer frågan: Kanske är det en bra metod att enbart låta eleverna sätta sig framför datorn och skapa musik utan inblandning av instruktioner och lärares mallar?
Göran diskuterade sedan bakgrunden  till ”Det svenska musikundret”. Som ingredienser i detta finns musik- och kulturskolorna, estetiska program i gymnasieskolan, musiklärar-utbildningar på musikhögskolorna, odubbade filmer, IT- och mediautvecklingen, musik-förlagen, ungdomsgårdarna och musikverksamheten i stats- och frikyrka.

Efter en presentation av musikpedagogiska dikotomier där motsatspar som pedagog/musiker, undervisning/uppförande och lärande i skolan/lärande på fritiden problematiseras, tog Göran oss med till framtiden; Hur kommer vi i framtiden att skapa ihop? Kommer vi att arbeta mer kollektivt? Hur går det kreativa skapandet till i en studio mellan producent, artist, ljudtekniker och kompositör? Tidigare var rollerna tydliga i studion. Nu har gränserna suddats ut och alla går in i varandras områden i den skapande processen. Dagens producentroll har gått från att producera till att reducera, kan man
säga. Vad gäller musikundervisningen kanske lärarrollen kommer att kunna liknas vid producentens? Att lyfta fram den nya eleven och vad eleven har med sig blir det viktiga? Göran frågade sig: Var har vi landat och vart är vi på väg? Det är tydligt att vi idag befinner oss i ett musikpedagogiskt landskap där vi måste satsa mer på eleverna digitala komponerande. Tidigare var det instrumentspel som stod i centrum – idag är det varierande digitala verktyg som står i fokus. Idag finns det stora möjligheter att börja komponerandet med en iPad eller med en dator och dessa verktyg kommer förhoppnings-
vis att väcka elevers intresse för instrumentspel på traditionella instrument. De digitala verktygen ger oanade möjligheter - hur kommer barns, ungas, vuxnas och pensionärers musikskapande te sig i en digital värld? Redan i dag lyssnar barn på klassisk musik medan pensionärerna sjunger och spelar rock ́n ́roll.
Avslutningsvis spådde Göran, 66 år, att musiklärare kommer att ha ett nytt arbetsfält bland pensionärer; Tänk er en kör av artisteliten som är över 70-år. Diana Ross (74), Tom Jones (78), Cher (72), Mick Jagger (75), Bob Dylan (77), Tina Turner (78), Eric Clapton (73) och Paul
Mc Cartney (76)!

Onsdagskvällen övergick senare till en mer festliknande tillställning på Växjö konserthus med mat, mingel, underhållning, musik och föredrag. Av dessa väljer jag gärna att nämna: Caroline Fagerlind, museichef på ABBA The Museum, musikuppträdande av elever från Academy of Music & Business som framförde Abba-låtar från deras kommande stora Abbaprojekt, presentation av vinnaren i Ace of Base-remixtävlingen ”Happy nation Re-born” och musikuppträdande av artisten och låtskrivaren Mollie Minott.

På torsdagsförmiddagen hade jag sett fram mot Anette Mars föreläsning och workshop ”Musikskapande som medel eller mål? - Tre didaktiska perspektiv på musikskapande i musikämnet”.
(1) ett verktyg för musikaliskt lärande,
(2) ett sätt att arbeta med elevers förmåga att
analysera och resonera
(3) ett sätt att göra elever medvetna om hur de i dialoger agerar och reagerar i olika former av sociala nätverk”.
Tyvärr blev Anettes programinställt på grund av sjukdom.

Klas Mathiasson är förstalärare i musik vid Kungshögskolan i Ljungby samt undervisar i musikskapande med digitala verktyg vid Musiklärarutbildningen, Linnéuniversitetet. Under Klas föreläsning bjöd han på inspirerande anekdoter och konkreta tips på upplägg för musikundervisning. Som medlem i ”Musiklärarportalen” kan man ta del av Klas lektionspla-
neringar. Klas har utvecklat och tagit fram stora delar av det webbmaterial som används i skolprojektet Make Music Matter.

Det som jag annars främst tar med mig från dessa två dagar är att påminna sig själv om vikten av att aldrig sluta drömma; om du kan drömma din dröm kan du även genomföra den. (Walt Disney: ”If you can dream it you can do it!” ) Vilken är din dröm? Det hänger även ihop med mottot jag fick med mig från tiden på musikhögskolan i Göteborg. ”Att vara lärare är inte att fylla en hink utan att tända en eld” Det vill säga, vårt uppdrag som musiklärare är att hjälpa våra elever att se sina drömmar och våga drömma dem.

Som jag inledningsvis påpekade så är det både utvecklande och kul att träffa andra musiklärare och utbyta erfarenheter med. Jag hade även turen att träffa två nya kolleger från Göteborg och vi planerar att fortsätta ses och utbyta tankar och idéer. Det kanske finns fler intresserade?

Den tredje stora inspirationen fick jag av Caroline Palmborg, förstelärare i estetiska lärprocesser på Centrumskolan i Växjö. I ett mångkulturellt område har flera aktörer gått in för att samarbeta med helhetstillvaron för barnen. Det är Centrumskolan, kulturskolan och Linnéuniveritetet. Mottot är att ”Världens bästa skola utbildar världsmedborgare som möter framtiden med mod, starkt förvissade om att allt de vill och kan är möjligt.”

Vi var som sagt ca tvåhundra musiklärare som under två dagar inspirerades av tankar om en modern framtida musikundervisning. Jag är glad över att ha fått deltaga i musiklärar-konventet. Nu återstår bara att se hur jag ska förverkliga mina nya erfarenheter.

Carolina Bergander Mörck

I Musikläraren nr 3 2017 fanns en inbjudan från vår systerorganisation i Norge, Musikk i skolen till Musikläraredagen i Trondheim i början av oktober. Vi besökte motsvarande arrangemang 2016 men saknar information om hur många svenska musiklärare som tog tillfället i akt och deltaga i konferensen. Vi konstaterar att vi
i mångt och mycket saknar kunskap om hur undervisning i de estetiska ämnena i allmänhet och i musik i synnerhet gestaltar sig i de nordiska länder. Vi sökte därför efter information på nätet och hos Föreningen Norden. Uppgifterna nedan är knapphändiga men ger dock en viss fingervisning om sakernas tillstånd i de nordiska länderna.

Grundskolan

Danmark
Det finns tre estetiska ämnen: musik, bildkonst och det nya ämnet hantverk och design, som ersatt slöjd och handarbete. Musik är obligatoriskt från första till sjätte klass. Fokus ligger på sång och notkunskap. Antal timmar i musik: 330.
Ämnet lägger grunden för »livslångt och aktivt deltagande i musiklivet«. I högstadiet är musik en valbar kurs. Det råder brist på musiklärare. Ämnet har utökats i timplanen de senaste åren och det är vanligt att lärare från kulturskolan undervisar i grundskolan. Det finns en ny lag som stipulerar att kulturskolan och skolan ska samarbeta och att de praktisk estetiska ämnena ska stödja de teoretiska, särskilt i danska och matematik.
Grundärarutbildningen är fyraårig och man specialiserar sig i tre olika ämnen där de estetiska kan ingå. Enligt Danmarks Lærerforening genomförs 84 procent av musik-undervisningen av en behörig lärare.
Lärarna i Danmark tjänar i genomsnitt 39 090 svenska kronor i månaden.


Finland
Estiska ämnena benämns konst-och färdighetsämnen, i vilka musik, bild, slöjd, idrott och hem-och konsumentkunskap ingår. Antalet timmar i musik i grundskolan 304 timmar.
Musikämnet bör främja en positiv inställning till musik och kulturell mångfald. Eleverna ska sjunga, musicera och komponera. Man ska både främja elevernas musikaliska
kunskaper och deras förmåga att samarbeta. Lärarnas status är hög. Samtliga lärare har en magisterutbildning. Över 90% i grundskolan är behöriga.

Ämneslärare i grundskolan börjar på 26 978 svenska kronor i månaden och får i slutet av karriären minst 35 086 kronor. Lönen baseras på hur många timmar man undervisar.
Man får 1 120 kronor extra i månaden per extra undervisningstimme.

Island:
De estetiska ämnena delas upp i konst och hantverk. I konst ingår scenkonst - drama och dans, bild och musik. I hantverk ingår textilslöjd, hantverk och design samt hem- och konsumentkunskap. Varje skola organiserar de praktisk-estetiska ämnena självständigt.
Rektorn beslutar om ämnesområdena ska undervisas separat eller användas i andra ämnen, om ämnena ska ges i koncentrerade korta kurser eller kontinuerligt under året. Drama finns som ämne, vilket är unikt i Europa.
Antal timmar i konstämnen: 624
Ämnet ska stärka elevernas känslighet inför och kunskap om de grundläggande faktorerna i musik: tonhöjd, noter, klangfärg, volym, ackord, tolkning och form, så att de kan bilda sig en uppfattning om olika musikstilar och inse värdet av musik i sina liv. Upphovsrätt och digitala verktyg är innehåll scenkonst.
En lärare med en masterexamen i ett estetiskt ämne tjänar omkring 36 500 svenska kronor i månaden


Norge
Ämnesfokus ligger på sång och noter. Antalet timmar i musik i grundskolan: 330 timmar.
Norsk lärarutbildning ger behörighet att undervisa i alla årskurser, vuxenskola och kulturskola. Det tar tre, fyra eller fem år att bli lärare i musik. Längden på utbildningen påverkar lönen, inte ämnet eller skolformen.
Cirka 60 procent av estetlärarna är behöriga i grundskolan. Den norska riksdagen har i år bett regeringen komma med en plan för hur de praktiskestetiska ämnen ska stärkas framöver och hur man ska rekrytera fler kvalificerade lärare.
Lägstalönen för en lärare med treårig utbildning är 33 618 svenska kronor. En master- utbildad lärare med kan tjäna ända upp till 53 275 svenska kronor.


Musik och kulturskola

Finland
Ämnen: Musik, dans, bild och form, konsthantverk, drama/teater, cirkus
Statlig styrning. Musik- och kulturskolor har kursplaner 23 procent av eleverna studerar dans. Krav på masterexamen för att undervisa.

Danmark
Ämnen: Bild, dans, drama, film, litteratur m.m. Statlig styrning
95 procent av eleverna studerar musik 5 års högskoleutbildning är ”vanligast”
Inga formella krav på utbildning för att undervisa

Island
98 procent musikskolor Ämnen: Dans, bild, film, drama, litteratur
Statlig styrning
Inga formella krav på utbildning för att undervisa 5,5 års högskoleutbildning är ”vanligast”

Norge
Ämnen: Musik, dans, drama, bild m.m. 67 procent av eleverna studerar musik
Statlig styrning Inga formella krav på utbildning för att undervisa
3-5 års högskolestudier är ”vanligast” bland lärarna

Källa: Föreningen Norden och Tidskriften Uttryck

Så gott som dagligen slår vi oss ned vid pianot och kompar oss själva till diverse låtar. Vi konstaterar ständigt att sången och spelet definitivt behöver utvecklas. ”Det låter så där…”, som våra närstående
brukar säga.
Det var med stor glädje vi uppmärksammade en ny kompbok, ”en ny bok för och musiklärare som kompar på piano”, som det står i ”Kompa med stil”.

Vi kontaktar författaren, Carl Dovrinder. Carl berättar inledningsvis att han egentligen är rockmusiker, utbildad på musikhögskolan i Malmö och att han i många år arbetat som frilansande musiker och barpianist. Numera delar han sitt yrkesliv med arbete som instrumentalpedagog på kommunala musikskolan i Kristianstad.

– Härligt att du tecknat ner dina tankar om kompspel och hur vi kan få det att låta bättre och riktigt svänga. Vem vänder sig boken till i första hand?
– Under de år som jag arbetat som pianopedagog och barpianist, bland annat på hotell-
kedjan Hilton, har jag ofta ofta kommit i kontakt med andra musiker som undrat varför det finns så få böcker om den moderna formen av brukspiano som kan tillämpas på dagens populärmusik, och inte bara på sextiotalets och sjuttiotalets musik. Därför har jag skrivit
och gett ut en e-bok med ca 40 minuter liveinspelat material som tagit mig ca två år att sammanställa. Den huvudsakliga målgruppen är repetitörer och musiklärare med piano som biinstrument. De får en lättanvänd och inspirerande idébank som i kompväg täcker upp en stor del av den musikaliska världskartan. Även om boken inleds med en liten teoridel så är det mer en praktisk bok avsedd för instrumentutövning än en teoribok.

– Du har valt använda nätet som bas, det är en e-bok?
– Jag har sett att vissa böcker där CD-skivor medföljer har fungerat bra. Men tekniken går framåt och CD-spelaren blir allt mer sällsynt i hemmen. Därför hoppas jag att det digitala formatet med inbäddade ljudfiler blir ett bra alternativ och med en laptop fungerar det även i undervisningssammanhang.
Det kräver dock att man använder Acrobat Reader på en dator för att se de klickbara ikoner som aktiverar ljudet. Om man enbart lånar boken kan du läsa noterna, men inte spela upp ljudet.

– Hur har du arbetat fram materialet som används i boken?
Under mina år som barpianist har jag kommit i kontakt med många musikaliska ytter-ligheter och pressat mig själv att snabbt hitta kreativa spelsätt som fungerar till låtar som jag hört någonstans men aldrig tidigare spelat. Därifrån kommer mycket av min egen kunskap. Därtill har jag länge analyserat hur diverse artister kompas eller kompar sig själva på piano. Youtube och inte minst Spotify har varit
ovärderliga verktyg i detta rätt omfattande
och tidskrävande arbete.

– Även om det inte direkt kryllar av svenska böcker om pianokomp så har det skrivits en handfull redan. Vad är det som gör den här boken unik förutom att det är en e-bok?
– Jag ser att de flesta svenska böcker som redan finns börjar bli omoderna eftersom de inte tar upp spelsätt som går att applicera på kommersiell musik från 80-talet och framåt. Ofta beskrivs dessutom pop eller rock som homogena musikstilar, trots att det räcker att slå på radion i några minuter innan man hör en låt som inte alls överensstämmer med vad som står i böckerna. Jag har satsat på kvantitet istället för att som många andra böcker
beskriva ett mindre antal komp tillsammans med fullt utskrivna ackordsförlopp.
Istället vill jag låta de klingande exemplen tala. Det finns en hel del genomtänkta pianistiska approximationer i boken som uppmuntrar till flexibilitet för den som lyssnar,
imiterar och reflekterar.

– Vad vi förstår så saknas musikstilar från många länder, du har utelämnat musik från tex. Asien?
– Alldeles riktigt. Och det enkla svaret är att alla musikstilar helt enkelt inte är överförbara till akustiskt piano. Exempelvis bygger merparten av de musikstilar som härstammar från Afrika och Sydamerika på rytmer från olika trummor och rytminstrument som sammantaget
bildar rytmiska mönster som två händer på en klaviatur inte kan klara av. Det händer
dock då och då att stilar förenklas och etablerar sig som accepterade kompmodeller för klaviaturinstrument. Dessutom finns det musik där en viss instrumentuppsättning
bildar ett så karaktäristiskt sound, att det ofta är lönlöst att försöka återskapa det på en klaviatur. I den kategorin faller ofta såväl hiphop som traditionell musik från Mellanöstern in.
Där lämnar vi Carl och kastar oss över innehållet i ”Kompa med stil”. Vi återkommer med våra synpunkter på boken.
 

”Vill jag – Vill jag inte”
Vi är framme vid tidigt 90-tal, tiden för gröna bomberjackor, marschkängor och rakade skallar. 60-talet var länge sedan begravt och en hård och kall vind blåste i samhället. Bland skinnskallarna fanns tidigare elever till mig, elever som jag dessutom haft i historia, och jag kände mig både dum och maktlös. Det var då jag insåg att det var musiken jag hade som svar. Kunde inte jag med melodier och texter locka med mig ungdomar i syfte att motverka denna bedrövliga tidsanda?

Sagt och gjort. Jag skrev musik i samma anda som jag tidigare hade gjort till stöd för kemiläraren Bengt Anderssons miljöarbete på skolan, men nu för tolerans, vänskap och solidaritet. (I ett nafs var jag tillbaka på gymnasiet -68, då jag och andra elever skrev ihop en pjäs om OS i Mexiko, med fokus på John Carlos och Tommie Smith.)
Jag tog med mig några nyskrivna låtar och begav mig till högstadieskolor i Frölunda för att hos deras körer pejla intresset. Den sång som angav tonen, det personliga mötet mellan människor, hette ”Vill jag - Vill jag inte”. Intresset var stort och strax var vi ett hundratal. Det goda syftet uppmärksammades av kommunen och plötsligt blev vi lovade 100.000 kr för att kunna göra en konsert på musikhögskolan, spela in en skiva och trycka upp den till alla högstadieelever i Västra Göteborg. I samma veva fick tv-profilen Hagge Geigert reda på vad vi höll på med och förärade oss sitt personliga fredspris. Året är 1994.

Musikklasser
Denna manifestation, som vi gjorde tillsammans med Kommunala Musikskolan och studenter från musikhögskolan förändrade i ett slag hela spelplanen för mig och för Flatåsskolan. Skolorna i Göteborg och Sverige var inne i en profileringsfas och rektorn Bengt Jansson var en av idéernas verkliga tillskyndare. Snart hade Flatåsskolan både musikklasser och miljögrupper, båda med stort genomslag medialt och bland barnfamiljer i Frölunda.
Musikklass i vanlig mening är sångklass, men enligt mina erfarenheter var intresset för spel i grupp bland unga människor så stort att jag valde att låta de två inriktningarna få dela på lektionstiden, en tid som spikades till sex timmar i veckan!! Det var som att släppa anden ur flaskan.
Efter en trevande start fylldes klasserna lätt och med det stora föräldraengagemang
som följde blev musikklasserna en kraft att räkna med i Högsbo SDF. Ekonomiskt var det inte en självklarhet att elever fritt valde skola då hela skolpengen inte följde med eleven i flytten. Det blev Flatåsskolans musikklasser som såg till att detta ändrades inom kommunen och Högsbo kunde nu, samtidigt med ett beslut om fördubblad antagning till musikklasserna, besluta om utbyggnad av Flatåsskolan.

Glädjen blev dock kortvarig. Innan startskottet ljöd sade GBG:s lokalsekretariat NEJ! En utbyggnad av Flatåsskolan var inte ekonomiskt försvarbar när det stod tomma lokaler runtom i staden. Mitt i den följande diskussionen om en friskolas för- och nackdelar dök erbjudandet upp: Nordhemsskolan var i akut behov av elever och vi välkomnades samtidigt som lokalsekretariatet lovade ombyggnad av lokaler för att passa musikklasserna.
Under min tid som musikalisk ledare för musikklasserna växte organisationen till att omfatta c:a 230 elever och 18 lärare ,varav åtta var musiklärare. Våra vårkonserter fyllde Stora Teatern två gånger om och snart var ingen kyrka i staden stor nog att i en föreställning rymma våra julkonserter. Föräldrarnas engagemang, som alltid varit ett nav i organisationen, tog sig nu monumentala former och den årliga loppmarknaden växte snabbt till den största i staden, vilket möjliggjorde avgångsklassernas englandsutbyte med Whitby och Malton.
Att vi lyckades förena klassisk kör och orkester med rock och pop, folk och blues i alla möjliga kombinationer var naturligtvis den stora segern och blev musikklassernas adelsmärke. För mig personligen blev den årliga schlagerfestivalen det som värmde mest. Den idé som en gång på Flatåsskolan hade banat väg för undervisning i halvklass förenade nu musikelever med övriga skolans elever i en stor musikfest i förbrödringens tecken.
Efter femton år i musikklassernas tjänst lockade min hustru över mig till New York och där sattes den egentliga punkten för min lärargärning som jag berättat om här.
Innan jag lägger pennan åt sidan vill jag återkomma till några saker som betytt mycket för mig under de fyrtio åren. Musiken som den genaste vägen till
elever med attitydproblem!
Där har vi musikläraren på gymnasiet som inte lät sig nöja med en ilsken FNL:are. Hon såg bakom ytan, eller om man så vill, bakom skölden. Mina tankar har ofta gått till henne när jag har satt ett ”alltför högt” betyg på någon som inte bemödat sig alls om kursplanen men som efter sen ankomst och under svordomar, kan få ett e-moll att svänga. Generositet som musikens och musikalitetens bästa jordmån!
SÄMUS!! Alltifrån den korta stunden inför juryn till de sprudlande och infallsrika lektionerna i de provisoriska lokalerna på Viktoriagatan lärde jag mig att det är rätt att våga. Den generositet och respekt som lärarna visade oss elever smög sig in i vårt blodomlopp. Storheter som Lennart Hall och Kurt Lindgren fick mig att ta små glädjeskutt i korridoren och gjorde sitt för att forma min personlighet som framtida lärare. Kunde flöjtspelaren från Hameln så…!
Mitt antirasistiska projekt, ”Vill jag - Vill jag inte” lärde mig att våga ta ut en sväng, och en till när musikklasserna bildades. Det är bra och riktigt av musiklärare att ta plats på en skola. Musiken har en förlösande kraft och även om det alltid har inneburit en del obetalt arbete har luften blivit lättare att andas och huvudkudden underbar att somna på vid 23-tiden.

Postscriptum
Jag tänker ofta, så här efteråt, att NU har jag tid att skriva och komponera utan att tänka på skolan. Jag tänker emellertid lika ofta att det var just i kaoset av röster, slammer, sms-pip och ständigt ilande mellan lektioner som jag fick mina ingivelser. Flera av mina sånger har ju kommit till i samma ögonblick som jag lär ut dem…
Hur som helst, nu är jag där jag är och sångerna kommer fortfarande till mig. Kanske är det en uppbrottets signal inom mig som gör att jag för tillfället skriver på engelska. Inte vet jag. Jag låter mig bara följa en förlig vind, lättjefullt och skönt. Undan för undan kommer jag den närmaste tiden att presentera min musik, ny som gammal, på YouTube. Där återfinns jag under Kenneth Edward Sr.
Väl mött!
Kenneth Wadström

I spetsen för Forum 21 finns dirigenten Göran Staxäng. Musikläraren ringde upp och fick en pratstund.

– Vilka deltog i manifestationen i december?
– Vi bjöd in tre skolor och två kulturskolor från olika delar av världen; USA, England, Finland, Norge och Sverige. Från varje
skola kom elever, musiklärare, klasslärare, rektorer, administratörer och föräldrar.
Varje skola vi inbjöd arbetar med koncept där man på olika sätt erbjuder alla barn att på skoltid få skapa musik. I Ann Arbor Public Schools får alla elever i hela staden obligatoriskt lära sig spela instrument i skolan. På Central Primary School i Watford, England engageras alla klasslärare som får träna egen röst, lära sig om barnröster och får sångrepertoar
som kan vävas in i den ordinarie klassundervisningen.

Östra Helsingfors Musikinstititut sätter ett instrument i handen på varje elev från första skoldagen i ettan till sista skoldagen i nian. Kulturskolan i Kalix, Sverige, arbetar med samverkan med den kommunala skolan och prövar på former där man i en av kommunens
skolor låter alla treor få spela ett bleckinstrument under ett år och sedan fortsätta frivilligt.

Kulturskolan i Kongsberg står för traditionellt norskt kulturskolearbete och har därtill utvecklat en verksamhet där flyktingar och invandrare får mötas regelbundet i musik-skapande på olika sätt. Alla barn i kommunen får också under tidig skolålder arbeta med en ”musikskattkista”.

– Hur var dagen på Konserthuset upplagd?
– Varje skola fick disponera 45 minuter för att på olika sätt presentera sitt arbete. Elever och musiklärare genomförde ”demonstrationslektioner”, berättade om hur de arbetar och visade en dokumentärfilm om ca 10 minuter vardera. Jag besökte under hösten 2016 varje skola som deltog den 21 december på Konserthuset. Jag filmade lektioner, repetitioner och
musikföreställningar samt intervjuade elever, musiklärare, klasslärare, skolledare, administratörer och föräldrar om hur musikskapandet påverkade såväl skolmiljö, studie-förutsättningar och barnens personliga utveckling. Filmerna finns  upplagda på www.forum21.org.
Dagen avslutades med en timmes gemensam diskussion där representanter från varje
skola och deltagare i publiken utbytte erfarenheter, insikter, slutsatser och idéer.

– Var kommer ditt engagemang för barn och musik ifrån?
– Våren 1990 blev jag informerad om en skolverksamhet i Ann Arbor, Michigan, där musikskapande är en integrerad del av den vanliga skolan. Här får alla barn lära sig spela och skapa musik, på skoltid!
Jag blev överväldigad av det jag såg och gjorde en enkel dokumentärfilm, parallellt med dirigentstudier på Michigan University i Ann Arbor. Jag filmade musiklektioner, repetitioner, intervjuade elever, lärare, skolledning och föräldrar.
Det jag såg och upplevde i Ann Arbor visade på fantastiska möjligheter för att hantera stora samhällsproblem. Under mina studieår på musikhögskolorna i Göteborg och Stockholm körde jag taxi. Jag hade kunder allt från kungafamiljen till människor i fullständig misär. Jag mötte allt från gala och glamour till livsleda, meningslöshet, drogmissbruk och onödigt
våld. I Ann Arbors skolor mötte jag ungdomar som genom musikskapande i skolan fått upptäcka intresse och förmåga att skapa musik, utveckla identitet och självkänsla och fått nycklar till många områden i livet efter skolan.
 

Jag heter Christel Weiner och jag arbetar som musiklärare i grundskola, särskola och på kulturskola och har gjort det i snart 20 år. Jag har en musikterapeututbildning (Sjövik)
och en musikpedagogutbildning (SMI). Jag har själv valt att ha min undervisning på sex olika skolor varje vecka för att få undervisa i så många olika sorters grupper som möjligt. (åk 6-9 i grundskola, åk F-9 i särskola, rytmik med 5 åringar och 8-9 åringar, autismgrupper/individuellt åk 5-9, tillrättalagd fiolensemble åk F-9 samt en tillrättalagd ungdoms/vuxenkör)

Jag har funderat på varför jag gillar att arbeta med de där speciella eleverna så mycket. Varför triggas jag av deras svårigheter? Många kollegor suckar och ger dem underkänt, medan jag triggas att luska ut hur jag ska lyckas lura i dem lite mer kunskap.

Kanske kan de lyckas? Finns det något som gör att de inte kan lära sig musik? Blir deras
svårigheter med att skriva, läsa eller sitta stilla automatiskt att de inte kan klara målen
i musik eller att kunna gå i orkester på kulturskolan? Kan en särskoleelev klara betygs-kraven i grundskolan, och vad krävs av mig och skolan för att målen ska nås? Vad kan
vinsterna bli för eleven, skolan och samhället?

När jag själv var liten och gick i lågstadiet hade vi en särskoleklass i klassrummet intill.
Vi hade massor av roliga lektioner inne i deras klassrum, bland annat musik. Några
av eleverna kunde inte prata, läsa eller räkna men vi hade så kul ändå. Jag lärde mig hur
roligt vi kunde ha om jag gjorde rätt, och hur fel det kunde bli om jag gjorde något som
uppfattades som fel. Vikten av att använda mitt kroppsspråk, bilder och tecken som
förstärkning vid kommunikation fick jag lära mig tidigt. Långt senare har jag förstått
hur viktigt det är att rummet är anpassat och iordning för den aktivitet som skall vara,
och hur mycket vi lärare behöver förbereda för att få alla att få rätt stimulans på samma
lektion när eleverna är på väldigt olika nivå.

När eleverna kommer in och sätter sig i din musiksal, vilka intryck möts de av då? Kanske väldigt mycket visuella intryck med många instrument, grepptabeller, och noter på väggarna. Stolarna de ska sitta på ska kanske plockas fram innan de kan sätta sig. Eleverna måste kanske göra ett val om var i rummet de ska sitta. Kanske brusar högtalarna?
För att göra lektionen så lyckad som möjligt bör du ha tid att ställa iordning till just denna klass. När du går runt och ställer iordning hinner du tänka igenom små fallgropar som den eller de personer du tänker extra på, inte ska falla i. Det blir lite curling-lärare, men det kan vi bjuda på.
Dessa elever ramlar i många gropar varje dag, så låt dem därför få lyckas i din musiksal. Om du undervisar i grundskola så ska sladdar och instrument som finns synliga fungera. Det är ju typiskt att alla andra ser att det fattas en sträng, men inte hen, som sedan upp-lever ett misslyckande när det låter konstigt, och så är alla bra gitarrer redan upptagna.
Det ska finnas stolar till alla och de ska stå som du vill ha dem. Ta bort trasiga, vingliga eller klottrade stolar. Det är lätt att vår speciella elev får en av dem annars. Det är ju tråkigt om en vinglig stol ska få ta fokus från din genomgång. Tänk igenom vilken låt som skall vara på i bakgrunden när eleverna kommer in och sätter sig.
 

Läromedel i musikundervisningen har länge varit mer eller mindre obefintliga. Av tradition har musiklärare istället främst använt sig av egentillverkat material i sin undervisning.
Musikläraren Robert Petersson har upptäckt möjligheterna med digitala läro-medel och använder idag det nya
digitala läromedlet Gleerups musik. Eleverna älskar filmklippen och för Robert spar det värdefull tid!

”Digitala läromedel ger nya möjligheter för min musikundervisning”

– Fördelarna med ett digitalt läromedlen är många. Det är alltid aktuellt och uppdaterat vilket innebär att jag som pedagog inte behöver lägga tid på att själv göra research, säger Robert Pettersson, musiklärare på Montessori Bjärred, en förskola och grundskola i skånska kommunen Lomma.
Vi besöker skolan en kulen dag och ute blåser en kylig vind men inne på skolan möts vi av full aktivitet. I musikrummet som alltid är öppet för eleverna sitter ett par killar och spelar gitarr.

– Montessori Bjärred är en helt digital skola. På 7-9 arbetar vi en-till-en sedan tre år tillbaks. På 4-6 har vi precis börjat som digital skola. Där har de två elever per dator idag, berättar Lisbeth Andersson som är rektor på skolan.
Både lärare och elever på skolan ser stora fördelar med att jobba digitalt. Framförallt
framhåller de smidigheten och att ha alla läromedel samlade på ett ställe.
– Ett av skolans uppdrag är att utveckla elevernas digitala kompetens och här ser vi de digitala läromedlen som en del av detta. Läromedlet är alltid tillgängligt. De elever som behöver extra repetitioner för att befästa innehållet ytterligare eller de elever som vill gå vidare och fördjupa sig har stora möjligheter till detta, säger rektor Lisbeth Andersson.

– Det är mycket smidigare. Man kan fortsätta jobba på övningen hemma på datorn och allt är samlat. Det är lättare att hitta rätt avsnitt, berättar en elev.

Saknat läromedel i musik
Robert Pettersson har jobbat som musiklärare sedan 2005 och på Montessori Bjärred i 1,5 år. Han har tidigare inte använt läromedel i någon stor utsträckning.
– Det har i princip aldrig funnits något läromedel i musik för högstadiet. Samtidigt har vi en läroplan för musik och som musiklärare förväntas jag själv skapa läromedel vilket är mycket svårt att hinna med, berättar Robert.
Sedan i höstas använder han det nya digitala läromedlet Gleerups musik 7-9 som är upplagt efter läroplanens tre grundpelare för musikämnet och bygger på att fånga och skapa glädje med musikens hjälp.
– Att äntligen ha ett läromedel känns jättebra! Jag har saknat det. Tidigare har jag ibland använt ett för mellanstadiet men det har fungerat dåligt. På högstadiet måste man ge eleverna uppgifter som de ska utföra.

Följer läroplanens delmoment
Gleerups musik innehåller inspirerande länkar, fakta och självrättande övningar och har ett flexibelt och pedagogiskt lärarmaterial, där rubrikerna är desamma som delmomenten i läroplanen för de olika kunskapskraven.
– Som lärare väljer man själv var man börjar och hur lång tid man använder till respektive delmoment och till varje lektion. Det är ett bra upplägg. Läroplanen för musik innehåller mycket som vi ska gå igenom. Jag uppskattar att Gleerups musik följer läroplanen. Det spar mycket tid för mig, säger Robert.
Roberts elever har jobbat mycket med de självrättande övningarna. Han upplever
övningarna som positiva och eleverna kan testa sig själva tills de kan.
– Testerna är kul och det är bra att frågorna går att göra hur många gånger som helst. Även om man måste göra om så kommer man bättre ihåg de frågor man svarat på flera gånger, säger en av eleverna.

De många filmerna fångar
Vi är med på dagens musiklektioner och första lektionen inleds med att klassen ser på en film om dansen Charleston. Medryckande charlestontoner fyller klassrummet och det känns faktiskt lite svårt att sitta still. En av eleverna ställer sig upp och börjar dansa till musiken och härmar filmens karaktäristiska 20-talsmoods. De många filmerna i Gleerups musik uppskattas av eleverna.
– Filmerna är roliga och man kan titta på dem som inledning så fattar man bättre det man läser, berättar en av tjejerna i klassen.
 

Allt finns på datorn
Robert beskriver hur hans elever idag har allting i datorn och att också hela skolans planering finns i datorn.
– Om jag ger eleverna uppgifter på papper vill de att jag mejlar eller lägger ut info på skolans veckoplan istället. Allt måste finnas på datorn idag. Där har vi en enorm fördel med ett digitalt läromedel att eleverna alltid har tillgång till läromedlet både i skolan och hemifrån.
– En nackdel med digitala läromedel är att om nätet ligger nere så ligger undervisningen
också nere. Då måste man ha en reservplan, säger Robert.

Pilotskola fick testa läromedlet
Robert använde Gleerups musik redan innan det var färdigutvecklat, eftersom
Bjärred Montessori är en av Gleerups pilotskolor. Som pilotskola har skolan åtagit sig att använda och utvärdera Gleerups digitala läromedel under ett läsår.
Roberts musikklasser var de första klasserna som använde läromedlet. Idag är det många skolor som använder Gleerups musik.

– När jag först började använda det digitala läromedlet hade jag synpunkter på ett avsnitt om digitala sätt att skapa musik. Jag tyckte att det behövde byggas ut. Författarna har nu kompletterat avsnittet.
Som musiklärare har man ofta eget material till eleverna som man vill använda. I det digitala läromedlet finns möjligheten att bygga ut läromedlet och lägga till eget material. Det gör att man får ett flexibelt läromedel anpassat efter sitt och sina elevers behov.
– I mina klasser har jag ofta använt länkarna till Youtubeklippen som eleverna gillar jättemycket. Jag uppskattar att det finns många tips i läromedlet i stället för att jag själv måste leta på nätet efter länkar eller artiklar.
Robert menar att det är lätt för eleverna att hitta i det digitala läromedlet och det är enkelt för honom att hänvisa, vilket underlättar.
– Gleerups musik ger mig som lärare i musik ett fantastiskt stöd både för planeringen
och undervisningen, avslutar Robert.

– Fler argument för musikhistoria?
– Musik och musikliv återspeglar samhället, så kunskaper i musikhistoria kan hjälpa oss att förstå omvärlden.
Ett exempel. När den kristna kyrkan under medeltiden tog kontroll över bl.a. musikutbildning försämrades kvinnors
möjlighet att arbeta med musik. Varför? Jo, kyrkans utbildningar var oftast förbehållna män.
Det förändrades inte på allvar förrän kyrkan tappade kontrollen över musikutbildning under 1800- och 1900-talen. Den kristna kyrkans musiksyn
är en historisk huvudförklaring till musiklivets genusskillnader.
Och vad står egentligen olika estetiska ideal för? I traditionell svensk körsång är röst-idealet för flickor flickaktigt ljust, rent och vackert. I blues är idealen helt annorlunda. I 1900-talets debatt om olika sångsätt kallades bluessång ofta farligt, djuriskt och okultiverat av etablissemanget. Rasistiska argument var vanliga. Syftet var att förminska i synnerhet kvinnliga bluessångerskor, t.o.m Alice Babs kallades slyna av STIM-chefen, eftersom han tyckte hon sjöng ”negeraktigt”. Kunskap om olika ideal hjälper oss att avslöja bakomliggande värderingar.

– Hur blev du själv intresserad av musikhistorieundervisning?
– Den utlösande faktorn till att jag började göra läromedel i musikhistoria var när jag såg vad mina döttrar fick lära sig i kultur- och musikhistoria på ett musikgymnasium i Stock-holm. Det var som om tiden stått still sedan jag själv gick i skolan. Kända manliga tonsättare och några epoknamn stod i centrum.
Att på 2000-talet lära unga människor, som tar jämlikhet på allvar, att musikhistorien
skapats av en handfull notskrivande vita kristna män är absurt. Synsättet skulle aldrig tolereras om musikhistoria togs på allvar. Dessutom tvingades mina döttrar plugga in rena sakfel som att Guido av Arezzo skapade notskriften och att den medeltida kyrkan skapade kyrkoskalorna. Notskrift är ju nästan lika gammalt som skrivspråk. Det är logiskt, eftersom
det i båda fallen handlar om symboler för ljud. Så båda skapades i Mesopotamien för 4-5000 år sedan!
Problemet bottnar i att man ägnar alldeles för lite tid åt ämneskunskaper i lärar-utbildningarna. Det är absurt att ägna mer tid åt metodik, pedagogik och reflexion än åt ämneskunskaper. Kunskap är ju A & O för lärare. Det är besynnerligt, eftersom ny teknik gör musik och bild så lättillgängligt och ungdomar är musikintresserade. Det finns naturligtvis gott om undantag,

– Du återkommer ofta till vikten av att elever känner sig delaktiga i musikhistorien. Vad menar du med det?
– Man måste utgå från sådant som elever kan relatera till. Att förklara att tonmaterialet för den musik unga lyssnar på idag fanns redan i Mesopotamien för flera tusen år sedan är ett sätt att väcka tankar och intresse. Ett annat kan vara att förklara att dansmusik kan vara världens äldsta, och därmed kanske den viktigaste, musikformen någonsin. Man måste känna sig delaktig i historien för att ämnet ska kännas meningsfullt.

Där avslutar vi samtalet med Gunno Klingfors! Tänkvärda utsagor, eller hur!

Nasjonalt senter for kunst og kultur i opplæringen
Som gemensam programpunkt presenterade Arild Johnsen den nationella resursbasen ”Nasjonalt senter for kunst og kultur i opplæringen. Centrat är en digital plattform där estetlärare kan hitta det mesta när det gäller undervisning i det egna ämnet.
Här finns bl.a. lektionsupplägg med referens till ramfaktorer, undervisningsförutsättningar, betygs-och värderingsdiskussioner, etc. Kanske något för Skolverket i Sverige att ta efter? Se: www.kunstkultursenteret.no

Utöver ovan nämnda programpunkter bjöds också på workshops i dans, kreativ sång, rockband samt musik och teater. I utställningshallen fanns, förutom norska förlag som enda svenska representant, musikförlaget musikskolan.se som presenterade sin nya satsning: Musik i skolan.
Sammantaget upplevde vi Musiklerernas dag som mycket intressant och variationsrikt.
 
Möt två norska musiklärare:
Maria
Maria är lärare i ungdomsskolan; klass 8 – 10. Hon undervisar 19,5 timmar i veckan och måste vara i skolan 33,5 timmar. Förutsättningarna för undervisningen är goda, och hon har en stor musiksal och flera grupprum, varav ett ”bandrom”. Gruppstorleken är omkring 20 elever. Hon är nöjd med sin situation.
Eleverna har musik en timma i veckan, sammanlagt i grundskolen (barneskolen och ungdomsskolen) 280 timmar. I år har hennes elever i nian dock ingen musik, men i tian kommer de istället få två timmar. Maria tjänar 580 000 norska kronor om året och är nöjd med den lönen. Det sker en löneförhöjning efter fyra år efter begynnelselön, därefter sker automatiskt en löneförhöjning vart annat år.
 
Helena
Helena arbetar i barneskolen sedan fyra år. Hon har förutom en adjunktsutbildning om fyra år även en fördjupning i sång om 60 högskolepoäng. Tyvärr har ingen ”avsättning” för sin sångfördjupning, något som hon saknar.
Hennes undervisningsförutsättningar är något sämre än Marias. Helena har inget grupprum och undervisar i musik i grupper om 28 elever. Detta beklagar hon. I vårt samtal visar hon på goda kunskaper i läroplanshistoria och känner till skillnaden mellan läroplanerna K-97 och K-06 på sina fem fingrar.
Hon antyder att hennes relation till sin rektor skulle kunna vara bättre. Hon anger orsaken till detta att hon alltid har på fötter och vet sina rättigheter och skyldigheter i skolan. Helena tjänar 520 000 NOK om året.

Musiklärare har i långliga tider diskuterat”nyttan och onyttan” med ett
läromedel i musikundervisningen. Förespråkarna har menat att en lärobok skulle kunna sörja för en likvärdig musikundervisning i förhållande till de centrala målen och betygskriterierna.
En lärobok skulle också ge stadga i undervisningen och fungera som ett
”ansikte” utåt för att höja musikämnets status.

Tvivlarna har menat att läroboken skulle reducera elevernas möjligheter att påverka innehållet i musikundervisningen, att det saknas pengar för att varje elev skulle kunna erhålla ett läromedel och att en kursbok skulle styra innehållet i undervisningen alltför mycket.

I den nationella undersökningen (NU03) läser vi att musikämnets struktur inte är ”särskilt välartikulerad i den meningen att ämnet går att bryta ner i små beståndsdelar, som hör samman på ett logiskt sätt och kan kedjas ihop i förutbestämda studiegångar. Det är därför inte brukligt att använda läromedel med fastlagda arbetsmoment eller repertoarinnehåll”. I NU03 framkommer också att de förhållanden som begränsar möjligheterna att undervisa i enlighet med kursplanens mål är, utöver, undervisningsgruppens storlek och ämnets utrymme i timplanen, just tillgång till utrustning och läromedel. Ett citat ur elevsvaren, som mycket väl uttrycker de brister musikundervisningen uppvisar är: ”Mer ekonomiska medel till musikämnet, så att instrument och andra läromedel kan inköpas!.”


Under 2014 dök det upp ett nytt läromedel i musik och till ett överkomligt pris. Det är Bunne Music AB i Hudiksvall som dristat sig till att ge ut ett läromedel i tre delar, ett för vardera år 1-3, 4-6 och 7-9.

Läroboken är skriven av musikläraren Staffan Sundberg. I informationen på förelagets hemsidan läser vi att: Boken har ett enkelt men mycket effektivt och pedagogiskt upplägg som ger dig som lärare ett tydligt ramverk för lektioner under tre år. Eleven använder ett exemplar under hela låg-mellan
eller högstadiet så kostnaden blir endast 20 kronor per elev och år. Vår lärarhandledning är en digital handledning/webbkurs till elevboken “Musik i grundskolan”. Den skickas som en länk till din e-post adress. För dig som ännu inte köpt in boken till e l e v e r n a rekommenderar vi att gå kursen som ett stöd för ditt beslut. Bättre underlag till inköpet kan du inte få”
Det där låter väl lovande? Musikläraren tog kontakt med några musiklärare som använt sig av boken.

Här kommer några kommentarer:
Jag tittade på både mellanstadieboken och högstadieboken före sommaren och valde att beställa in mellanstadieboken till skolan, dels för att jag tyckte att den kändes mer relevant och dels för att jag visste att mina grupper i år 5 skulle bli så stora att det emellanåt faktiskt kan vara skönt att ha ett läromedel att luta sig mot. Men jag kan säga att jag har knappast använt den alls. Jag behöver jobba mycket mer praktiskt. Har använt instrumentkunskapsdelen. Jag tycker att det är fint att ha en bok som samlar centrala begrepp, läroplan, ackord osv.
Högstadieboken minns jag att jag inte alls trodde mig kunna ha användning för. Det här med listor och “kvantifiering” av kunskaper är inte min grej. Jag behöver också vara mycket mer praktisk, och jag försöker utgå mycket från elevernas önskemål när de spelar.

Här en annan kommentar:

Det finns ett bra tänk i högstadieboken – just att den utgår från förmågorna, men det är alldeles för många “forskningsuppgifter”. Dels kan eleverna inte forska i den åldern, dels tar sådan forskning tid som kan användas bättre.
Melodispelslåtarna gör mig besviken, tyvärr. Varför välja Blinka lilla, Vem kan segla, Tom Dooley etc. Det finns betydligt roligare låtar och absolut betydligt nyare. Bra att författaren har involverat centralt innehåll och kunskapskraven i slutet av boken, men också symbolspråk etc. Orkesterinstrumenten tänker jag väl att man ska ha gått igenom redan i år 6 – även om man behöver återkomma till dem under resans gång.
Som sagt, de där forskningsuppgifterna, nja? Jag vänder mig mot att de själva ska forska sig till vad som är typiskt för varje tidsepok vad det gäller konstmusiken (men även annars).
Blir det roligt för eleven att rapa upp vad de hittar när de söker på nätet etc? Vem förklarar och levandegör det de hittar? Kanske blir det bara konstiga ord och namn – utan någon egentlig substans.

Bra annars att författaren samlat ihop ackord, notvärden, centrala begrepp i en bok som är tänkt att användas hela högstadiet. Detta efter en snabb överslagstitt

Och ytterligare en kommentar:
Jag reagerar precis likadant. Skriftliga forskningsuppgifter i musikämnet??? Vi har så lite tid i ämnet så det måste vara mycket mer praktiskt än bokens upplägg. Håller verkligen med om att det är oerhört svårt för elever att läsa sig till vad som är utmärkande för musiken i resp. epok/stil. Detta är ju lärarens
uppgift att levandegöra! Blev också besviken på självvärderingen ”detta kan jag….” som är ett typiskt exempel på ”avprickning” och kvantifiering (spela x antal ackord, byta på 8 pulsslag etc.). Vad det gäller de alltför vanliga melodispelslåtarna är det upphovsrätten som spökar. De stora förlagen vägrar ofta ens att svara på en förfrågan om att ha med låten i en lärobok om några tusen ex. Alltså svårt att ta med upphovsrättsskyddade låtar för ett litet förlag. Bildmaterialet till instrumenten är OK. Tydligheten rent grafiskt likaså.

Jag reagerar också mot att man tydligen inte behöver spela andra toner än stamtonerna på gitarr och bas. Titta på översikten sidan 36. Den som behöver spela ett F# eller Eb får ingen hjälp….. Gitarrackorden på sidan 44 är felskrivna vad det gäller fingersättningen. Försök att ta ett C7, D, E eller D7. Lite irriterande när författaren inte själv kan hålla isär vad som är fingrar resp bandnummer.

Jag måste tyvärr tillstå att jag blev besviken. Det känns mer som en gammeldags arbetsbok (med ”fylleriövningar”) än en modern lärobok.


Ja, bäste musiklärare. Det är väl bara att gå in på www.bunnemusic.com och kolla?

Jag heter Lisa Bengter, och hösten 2013 trädde jag smått förundrad in i den för mig helt nya världen som brukar kallas halvklassundervisning i musik. Jag ska berätta om mitt musiklärarliv ”före” och ”efter”.


Jag har arbetat som musiklärare sedan januari 1998. Alltid i helklass, från år 1 till år 9. Förutom föräldraledigheter i olika perioder har jag alltså 17 års erfarenhet av musikläraryrket, ändå kan jag säga att jag tycker jag har bytt yrke och nu har ett års erfarenhet. Jag, som för ett år sedan var på väg ut ur läraryrket, är faktiskt lite nykär i mitt jobb. Jag gör nyupptäckter, aha-upplevelser, utvecklar min metodik, uppfinner nya metoder. Jag använder nästan ingenting av det jag gjorde före 2013, jag inspireras hela tiden att pröva nya grepp i undervisningen. Vilken skillnad mot förr, då hela min uppfinningsrikedom gick åt till att med näsan nätt och jämt över ytan klara undervisningssituationen… Att organisera mig till döds för att klara ett nästan
omöjligt uppdrag. Jag upplever visserligen att jag klarade det, med stor betoning på klarade.
Men inte med samma nöje, samma tillfredskänsla som nu, och med det facit i hand att det samtidigt höll på att driva mig stenhårt in i bergväggen. I den aspekten kan man verkligen diskutera vad som ”går” och inte…

Förändringen kändes direkt. Det började kanske med att jag för första gången kunde ta till mig av mina kollegors diskussioner i allmänpedagogiska frågor. Viktigt med relationer till elever? Ja, kanske. Förr hade den diskussionen försatt mig i vanmakt och tårar i ögonen. För hur diskuterar man något som en stor del av lärargruppen har all möjlighet att utveckla, resonera omkring, jämföra upplevelser av, se resultat av, forma nya arbetssätt omkring - ja, helt enkelt hur delaktig känner man sig i ett kollegialt samtal på hög nivå, där den outtalade synen på den som inte deltar gör det pga. ovilja eller bristande pedagogiskförmåga. Jag kunde inte delta, eftersom jag inte ens vid betygssättning kunde namnen på
mina elever. Ungefär hälften var bara ett ansikte i en skolkatalog, där ingen elev fick vara frånvarande vid fotograferingen för att deras betyg skulle vara någorlunda rättssäkert. Det tar på duktighetsnerven att erkänna en sådan sak även idag, men det hjälper att jag numera INTE behöver skolkatalogen bredvid mig vid bedömning, betygssättning eller elevvårdssamtal i arbetslaget.

En mycket svår situation för dagens musiklärare är att ju fler elever man har, desto mer minskar tiden för dokumentation per elev, samtidigt som behovet av skriftliga tydliga iakttaganden ökar. Jag kan nu förstå hur lärare som ska diskutera bedömning, dokumentation och betygssättning talar helt förbi varandra, och varför det blir så. En föreläsare som jag mött i sammanhang där detta diskuteras frågade mig i förtroende varför så många musiklärare tycker att filmning för bedömning är så viktigt? Hen frågade
utifrån uppriktigt intresse, och jag vet inte vem av oss som i det läget kom från ”den andra planeten”.
Nu vet jag ju.

Jag på min planet filmar för att komma ihåg. En musiklärare från den andra planeten, som känner sina
elever väl, antingen det är genom mindre elevgrupper i musikundervisningen och/eller musikläraren är tvåämneslärare och har elever i ett annat teoretiskt ämne, har i sin hjärna en helt annan förberedd minnesbank för informationen ett bedömningstillfälle ger.
Eleverna ligger redan färdigsorterade i hjärnan, när man känner dem väl. En elev som drar några ackord på en gitarr med relativt passande karaktär kan mycket väl stanna kvar i hjärnan till nästa möjlighet för skriftlig dokumentationen öppnar sig, på eftermiddagen samma dag i bästa fall. Jag talar av egen erfarenhet, därför törs jag säga såhär. Under tiden i helklassundervisning var jag helt och hållet
beroende av allt jag lyckats dokumentera just i ögonblicket. Många gånger satt jag med pärmen och förbannade mig själv för att jag inte skrivit tillräckligt, jag tyckte mina egna underlag för bedömning och betygssättning var alldeles för skrala, och tog hela ansvaret för detta på mig själv. Jag vaknade upp någon gång våren 2011. Insåg att mina fattiga betygsunderlag inte var mitt problem, utan min rektors. Att försöka ha koll på alla förmågor och kunskapskrav med 320 elever på 60 %, som jag hade, är inte rimligt ens med hjälp av filmning. Det är inte meningen att man ska klara detta. Den mänskliga hjärnan
är inte gjord för att klara detta.

Förr förde tidspressen med sig ett otroligt skadat sätt att bemöta elever, jag ville hela tiden effektivisera alla en-till-en-situationer och stressade enormt mycket mellan varje elev. De elever som behövde mycket stöd kunde jag få panik över, och jag tror tyvärr att det syntes på mig.
Samtidigt kände jag en otillfredsställelse över att inte kunna ge den utmaning som andra behövde. Nu har jag ett helt nytt lugn i klassrummet. Hinner se eleven. Hinner visa flera gånger. Eleverna å sin sida hinner till exempel prova trumsetet flera gånger under en termin, bara en sådan sak… Bedömningstillfällena kan organiseras annorlunda. Förr behövde jag rena uppspelstillfällen med en elev åt gången, och fick samtidigt problem med vad de andra eleverna skulle syssla med under
tiden. Nu sköter jag oftast bedömningen i stunden, när eleven själv tycker att hen är redo för uppspel kommer jag och lyssnar en stund.
Jag har återupptäckt lusten i att vara lärare. Jag känner att jag har större möjlighet att ge eleverna tid att utveckla det de ska bli bedömda i. Min undervisning har blivit tydligare, och jag ser det som en direkt följd av minskade grupper, något som för utomstående kanske verkar konstigt, men jag tror inte jag är ensam om det. Att undervisningen styrs av ”saker man kan göra i helklass” kan tyvärr vara något en inkompetent skolledning uppmuntrar till, snarare än att försöka få bort. ”Ni kräver för mycket av eleverna”, ”ni är alldeles för ambitiösa” och ”det räcker med good enough” fick jag och min kollega
höra. Jag vet att jag gjorde val som jag inte skulle ha gjort idag, om till exempel i vilken utsträckning eleverna i år 3 och 4 fick spela instrument. Nu, i mindre grupper, kan eleverna i år 4 ungefär samma saker på gitarr som mina elever förr kunde i 5:an eller 6:an.

Jag arbetar också på ett helt annat sätt, med annat lektionsupplägg än tidigare, som en direkt följd av mindre grupper. Eftersom varje elev får mer tid med mig har jag tid på ett annat sätt att avsluta lektionen mer samlat, med slutsatser och viktiga poänger kring det vi spelade, än förr. Jag märker att undervisningen helt av sig själv bara på grund av detta leder till genreanalys och resonemang omkring
musicerande, och det påverkar såklart mitt repertoarval mer än tidigare. Mina lektionsplaneringar
sitter ihop på ett annat sätt nuförtiden, och ofta märker jag att lektionen innehållet de flesta delar av det centrala innehållet.
Jag har också mer tid att reflektera över sådana här saker än tidigare. Kanske gjorde jag ungefär såhär förut också, men inte med samma medvetenhet. Jag har nu tagit upp en del viktiga förändringar som mindre grupper i musik har lett till för mig.

Det är min absoluta övertygelse att den svenska musikundervisningen i grundskolan måste börja organiseras i halvklass om intentionen i läroplanen ska gå att leva upp till. Eleverna behöver det för att bli sedda, lärarna behöver det för att få en rimlig arbetssituation som de kan utvecklas i. Jag vill avsluta med en uppmaning till alla att vi börjar använda benämningen ”dubbelgrupp/ dubbelensemble” i stället för helklass, så att det framgår att normen är en grupp, eller en ensemble. Våra elever behöver utveckla sitt musicerande i en normalstor grupp, inte dubbelgrupp. /Lisa Bengtner

När vi köper visböcker, nothäften och notblad stöds kompositörer och textförfattare. Genom musikförlagens verksamhet får unga och oetablerade upphovsmän möjlighet att sprida sina verk, etablerade upphovsmän kan fortsätta sitt betydelsefulla arbete och musikanvändarna får tillgång till ett stort urval av gammal och ny musik.

Men hur många gånger har du inte stått framför kopieringsapparaten i skolan och mångfaldigat låtar ur visböcker till musikundervisningen? Man har bråttom. Eleverna önskar sjunga eller spela en låt och då kopierar man välvilligt men kanske obetänksamt. När det gäller den analoga kopieringen handlar det många gånger om ren okunnighet. Det finns dock avtal som reglerar vad som är tillåtet.

Digital kopiering av och användning av musik som vi hämtar ”i molnet” på nätet är en relativt ny företeelse som blir mer och mer vanlig i musikundervisningen. Eleverna önskar spela eller lära sig en låt och vips ljuder den i musiksalens högtalare eller i elevernas androider. Ett ögonblick senare upplever vi låten via datorprojektorn. För att få aktuell information om de regler är det som gäller tog vi kontakt med Musikförläggarna, som är musikförlagens branschorganisation. Vad gäller skolan har avtal ingåtts så att man inte ska behöva fråga rättighetshavarna varje gång kopiering görs. Rättighetshavarna har genom Bonus Presskopia tecknat avtal med kommunerna. Huvuddragen i avtalen presenteras nedan. Det förekommer vissa specialregleringar, men för att inte komplicera det hela har vi avstått från att ta med dessa i denna översiktliga sammanställning. Avtalen finns i sin helhet på www.bonuspresskopia.se

Kopiering av noter och sångtexter
Huvudregeln är mycket enkel. Den som använder noter och texter måste använda original. Det kan vara notböcker, nothäften eller enstaka noter köpta i en musikaffär eller på Internet. Kopior får alltså inte användas! Men regler har som bekant ofta ett eller flera undantag.
• Har kompositören och textförfattaren varit döda i mer än 70 år är det enligt upphovsrättslagen helt i sin ordning att kopiera utan att köpa noterna.
• Du får kopiera en del av en bok, ett nothäfte, ett sånghäfte eller en enstaka originalnot och ge till din bästa kompis, ditt syskon, dina föräldrar, din fru och dina barn, men i princip inte till någon annan. Du får emellertid aldrig kopiera en olovligt framställd not! Observera att du inte får ge en kopia av ett verk till en kollega, en kurskamrat, en medlem i kören, en bandkompis eller en avlägsen släkting. Du får inte heller utan tillåtelse lägga ut noter på hemsidor och intranät. Varför finns det regler som begränsar kopiering?
Det är också enkelt. Den som har komponerat ett verk och den som har bekostat tryckningen av noterna vill ha betalt för sitt arbete. Om rättighetshavarna får betalt kan de fortsätta sitt arbete och vi får ett rikt musikliv.

Klassundervisning i grund- och gymnasieskolan
Huvudprincipen i avtalet är att kopiering aldrig får ske för att ersätta eller minska inköpen av utgivna läromedel. Man får med andra ord inte kopiera för att ersätta den normala tillgången på läromedel. Läraren och eleven får aldrig kopiera mer än 15 % av en bok och aldrig mer än 15 sidor. Detta är den s.k. 15/15 regeln. Vad gäller notböcker är antalet sidor läraren och eleven får kopiera än mer begränsat. Från ett samlingsverk som innehåller noter får läraren endast kopiera en femtedel av notsidorna av varje enskilt verk. Antal sidor som får kopieras uppräknas till närmast antal hela sidor.
Ett exempel: Om en sångbok innehåller flera verk får endast en femtedel av noterna till ett enskilt verk kopieras. Om en sång är fem sidor lång så får alltså endast en sida kopieras. Av hela sångboken får sammanlagt högst 15 % kopieras, men aldrig mer än 15 sidor sammanlagt.

Läraren och eleven får inte kopiera
• körmaterial och lösa stämmor som ingår i ensemble- och orkestermaterial, om materialet finns tillgängligt på den svenska marknaden i separat tryck.
• musikaliskt verk för offentligt framförande, om åhörarna består av andra än klassen och elevernas föräldrar.

Universitet och högskola
Huvudprinciperna i detta avtal är desamma som avtalet rörande klassundervisning i grund- och gymnasieskolan. Det är dock endast lärare som har rätt att kopiera enligt avtalet. Vidare är det så att i dagsläget omfattar inte högskoleavtalet digital kopiering, vilket gör att det alltså inte är tillåtet att kopiera verk och lägga in dem i exempelvis pdf-dokument eller att mejla ut dem till studenterna.

Musik- och kulturskolor
• Det är endast läraren som har rätt att kopiera enligt avtalet.
• Läraren får bara kopiera för att komplettera den normala tillgången på noter vid sin egen musikundervisning. Läraren får alltså inte kopiera för att ersätta den normala tillgången på läromedel.
• Löst stämmaterial får kopieras för att tillgodose praktiska behov i den aktuella undervisnings- eller konsertsituationen.
• Ur häften och böcker på mer än 48 sidor, exklusive eventuellt omslag, får läraren för samma elev kopiera högst 10 sidor per läsår.

Läraren får inte kopiera:
• Häfte och böcker som har mindre än 48 sidor.
• Körnoter som finns tillgängliga i separat tryck.
• Hyresmaterial.
• Om rättighetshavaren har meddelat förbud mot kopiering.

Om kopiering är tillåten får verket kopieras i ett exemplar per elev och inom ramen för lärarens tjänst får läraren för sitt enskilda bruk framställa tre exemplar. Vid kopiering är läraren skyldig att se till att källan samt upphovsmannens namn anges på kopian. Efter terminen ska samtliga kopior förstöras. I dagsläget omfattar emellertid inte avtalet digital kopiering, vilket gör att det alltså inte är tillåtet att kopiera verk, lägga in dem i exempelvis pdf-dokument eller att mejla ut dem till eleverna. Notera att skolorna enligt avtalet åtar sig att på begäran, under en begränsad tidsperiod, lämna uppgift om kopieringens art och omfattning. Orsaken till statistikinhämtningen är att medel ska kunna betalas ut till de upphovsmän och förlag vars noter har kopierats.

Arrangemang
Den som gör ett arrangemang av ett skyddat verk måste ha rättighetshavarens tillstånd om arrangemanget ska användas till annat än för privat bruk. Arrangören kan inte ändra, sälja, framföra, hyra ut eller låna ut verket utan originalrättighetshavarens tillstånd. Den som gör ett arrangemang efter samtycke från rättighetshavaren har dock upphovsrätt till själva arrangemanget, men bara till själva arrangemanget och inte någon rätt till originalverket. Arrangemanget är skyddat i 70 år efter arrangörens död.

Musik från nätet
Musiktjänsterna Spotify och Wimp är skapade för privat bruk. Det är förbjudet att använda dessa i sammanhang där en större mängd personer är inblandade. Det är alltså inte tillåtet att använda musik från nätet i musikundervisningen eller att spela musik i skolans korridorer. Om musiklärare vill använda musiken från sitt konto i skolan är det möjligt att köpa musiken med så kallade downloads. Musikläraren eller skolan blir då ägare till musiken och kan använda den efter eget behag. Många aerobic-instruktörer använder Spotify på detta sätt.

Lyssna på musik digitalt från radio och TV
Det är tillåtet att spela en cd-skiva eller lyssna på musik via internet från radio eller TV medan programmet sänds i klassrummet liksom att titta på SVT Play i efterhand.
Som lärare har du också rätt att i musikundervisningen använda dina egna inköpta exemplar av cd-skivor och spela upp dem för dina elever.

För fristående skolor krävs dock musiklicens för att få göra följande: Spela musik eller ha TV i korridorer, uppehållsrum, kafeteria, matsal samt att anordna disco, konserter, elevföreställningar eller liknande (med eller utan entré) för allmänhet och föräldrar.

Musikprogram från radio och TV
Spela in musikprogram från radio och TV kan du göra som privatperson. Vill du använda programmen i din undervisning krävs att skolan har ett skolbandningsavtal.

Spela och sjunga i skolans aula eller café
Sker det i en lokal där skolans övriga personal har tillträde, till exempel i skolans aula eller café, räknas det som offentligt framförande. Det är tillåtet om kommunen har avtal med STIM. Detsamma gäller skolans kör eller luciatåget som får sjunga vilka sånger som helst inom skolan eller kommunen. Observera dock att noter som kopierats med stöd av Bonus Presskopias kopieringsavtal inte får användas som underlag för framförandet, för att göra detta krävs särskilt tillstånd.

Arrangera elevkonsert vid föräldramöte eller för allmänheten
Du och dina elever har rätt att spela och sjunga skyddad musik när föräldrar besöker skolan. Ni har också rätt att sätta upp en elevkonsert för allmänheten. Publiken får uppgå till högst 300 personer enligt kommunernas avtal med STIM. Är publiken större måste STIM meddelas och få ersättning. Men ni får inte använda noter som kopierats med stöd av Bonus Presskopias kopieringsavtal som underlag för ett framförande som riktar sig till en annan krets än den som huvudsakligen består av lärarens klass och elevernas föräldrar.

Sätta upp en musikal i skolan
Musikdramatiska verk, dit bland annat opera, balett och musikal hör, ingår inte i det avtal som kommunerna tecknat med STIM och får således inte sättas upp utan tillstånd.

Spela in en skolkonsert
Det går alltså bra att videofilma eller spela in en elevkonsert (oavsett vilken musik som framförs) på cd, som ni har spelat upp på skolan så länge upptagningen används uteslutande i undervisningen. Endast lärare eller elev själv får göra upptagningen och den får visas för klassen, men inte kopieras upp i flera exemplar och spridas utan tillstånd från musikverkets upphovsman såvida skolan/kommunen inte har tecknat en Musik-i-Media-licens.

Använda musik i elevproduktioner (PowerPoint, filmer, radio, TV etc)
Om eleverna har gjort en produktion där musikstycken skall ingå, använt musik som musikläraren och/eller eleverna själva har komponerat eller laddat ner Multimediabyråns gratismusik behövs inget tillstånd. En annan variant är att söka efter musik som har Creative Commons-licens. Annars gäller att om ni vill använda någon annans skyddade musik i elevproduktionen krävs tillstånd från STIM eller att ni tecknar en MiM-licens.

Spela in och sälja musik
Om du vill spela in en skiva där elever framför skyddad musik och sedan vill sälja den krävs Musik-i-Media-licens.

Musikläraren tillstår villigt att regelverket för kopiering och användning av musik i skolan är komplicerat. Vad gäller den digitala användningen borde STIM ta initiativ till ett avtal med kommunerna snarast. I juni 2013 lär ett nytt avtal skrivas under mellan Bonus Presskopia och kommunerna.

Källa:
Bonus Presskopias hemsida: www.bonuspresskopia.se
Skolverket: www.skolverket.se/skolutveckling/itiskolan/kollakallan

Jag skulle gärna auskultera hos Lorentz Edberg som har skrivit boken "Musikämnets möjligheter - Kreativ musikundervisning i praktiken". Han har många kreativa idéer om vad man kan göra inom musikämnet och även i samarbete med andra ämnen, fram för allt SO. Auskultera är väl något som alla musiklärare borde göra lite nu och då för att vidga det egna perspektivet och inte fastna i gamla mönster.

Förutom att boken fungerar lite som en praktisk handbok med tillhörande webbplats där man hittar
bl a både inspelad musik och noter, så tar den upp olika spörsmål man kan fundera över i sin undervisning, t ex genusperspektivet.

 

Edberg menar att både val av instrument och genrer etableras tidigt, att killar hellre väljer elgitarr och hårdrock etc. Jo, det är nog sant att valen etableras tidigt, eftersom vi styrs av det samhälle vi lever i, påverkas av föräldrar, syskon, det vi ser i media etc, men i min egen musikundervisning tilllåter jag dem inte att välja på det sättet. Jag mixar grupperna och alla elever ska ta sig igenom alla instrumenten oavsett kön. Ja, det är ju t o m så att de nya kurskraven ger oss heller inte något val.

 

En invändning jag har gällande boken är också att lektionsförslagen inte utgår från de nya kraven i tillräckligt hög utsträckning. Kanske inte så underligt, eftersom boken har tillkommit under samma period som kurskraven arbetats fram. Med viss bearbetning kan den säkert revideras till en upplaga som mer lever upp till de krav vi musiklärare ställs inför i dag.

Flera av projekten i boken känns tidskrävande, t ex att analysera musik och budskap i olika filmer, eller att genomföra musikaler eller andra musikföreställningar. Edberg skriver att man kan anpassa uppgifter till olika elever vid projekt som de senast nämnda att någon kan jobba mer med ljud och ljus. Visst kan man det så länge man ser till att mäta de förmågor som ska mätas.

Sammanfattningsvis tycker jag ändå att jag hade ett stort utbyte av att läsa boken. Den gav mig nya förslag på lösningar i min undervisning och fick mig att börja tro på mer samarbete över ämnesgränserna. Särskilt mycket gillade jag kapitlen om ensemblespel, att skriva låtar och musiklektioner att minnas.

Kristina Stenborg

 

Mer info

Skolministeriet, som är ett radioprogram i P1 om skolans värld, skickade i mitten av hösten 2011 ut en enkät om hur "musikundervisningen hanteras i de kommunala grundskolorna". Frågorna skickades via e-post och ställdes till landets samtliga kommuner. Enkäten hade följande utformning:

 

Enkät om musikundervisningen på Din grundskola

• Har din skola ett för ändamålet särskilt inrett musikklassrum?
• Vilka av följande instrument finns där för användning av elever:
  • gitarr
  • piano/keyboard
  • blås
  •trummor
  • andra instrument
• Har din skola en lärarutbildad och behörig musikpedagog för all musikundervisning?
• Hur många timmar i veckan per elev har man på er skola musikundervisning?
• Hur skulle Du uppskatta fördelningen teori och praktiskt musicerande under en termins musikundervisning?
  • Mest musicerande
  • Mest teori
  • Lika mycket av både och
• Om du skulle vikta musikundervisningen mot andra praktisk/estetiska ämnen hur ser din personliga prioritering ut då? De övriga ämnen vi tänker på är bild, slöjd, idrott, hemkunskap. Musik är:
  •Ett viktigare ämne
  • Ett mindre viktigt ämne
  • Ett lika viktigt ämne
• Om du skulle vikta musikundervisningen mot ALLA skolämnen-
  hur ser din personliga prioritering ut då?
  Musik är:
  • Ett viktigare ämne
  • Ett mindre viktigt ämne
  • Ett lika viktigt ämne
• Om du fick välja, skulle du då vilja byta ut musiken mot ett annat praktisk/estetiskt ämne? Om ja, vilket?

TACK! Du bidrar till bra journalistik om skolan/Skolministeriet.

 

Resultat:

250 skolor i 113 av landets 289 kommuner svarade.

• Av de svarande är det 15 % som inte har ett särskilt inrett klassrum för musikundervis- ningen.
• En fjärdedel av de svarande skolorna har inte en utbildad musiklärare för att ta hand om musikundervisningen.
• 10 % av dom som svarade på Skolministeriets enkät tycker också att musikämnet är ett mindre viktigt ämne än dom andra som finns i skolan.
• Skolministeriets program visar även att musiklärarna tycker att de nya detaljerade och höjda kraven i skollag och läroplan blir svåra att tillmötesgå. Hur ska man hinna med att ge varje elev undervisning i till exempel ackompanjemang när man kanske har en klass på 30 elever 40 minuter i veckan?

(Resultattexten är skriven av producenten för Skolministeriet Matz Lundin

 

MR kommenterar:

Inledningsvis skulle vi vilja påstå att detta knappast är, som det påstås, god journalistik om skolan. I resultatet utelämnas svaren på de tre sista frågorna som handlar om musik- undervisningens berättigande och relevans i skolan. Likaså saknas redovisning av hur många timmar i veckan per elev skolorna har musikundervisning samt hur fördelningen mellan teori och praktiskt musicerande är, frågor som det hade varit intressant att ta del av svaren på.

 

Delar av enkätsvaren presenterades i Skolministeriet som sändes 22 november 2011.

Programrubriken var "Den orättvisa skolan".

Inledningsvis konstaterar programledaren att "musikklassrum saknas", att "musiklektioner ibland ses som förströelse", att "kunskapskraven har höjts" och att "inte alla musik- lärare är utbildade i den svenska orättvisa skolan".

Därefter intervjuas en musiklärare och elever från Mälarhöjdens skola. I reportaget berättar läraren om sin frustration att befinna sig mellan kunskapskraven och verkligheten. Varje vecka träffar läraren 350 elever som skall bedömas. "Jag räcker inte till" är en formulering som återkommer liksom "mindre undervisningsgrupper" och "nu är absolut gränsen nådd"

 

I den efterföljande diskussionen mellan Håkan Sandström, Skolinspektionen, Kristina Stenborg, Musiklärarnas Riksförening och Line Monclaire, skolledare i en F-5 skola får vi ta del av påståenden som att

• det har skett en förskjutning mot teoretiska ämnen i skolan"
• musikämnet är lågt prioriterat"
• det finns höga framgångsfaktorer för elever i länder som prioriterar estetiska ämnen"
• skolledningen måste ge lärare mer stöd. Det finns ingen som driver på om inte rektor gör det"
• "det finns för stora kvalitetsskillnader i den undervisning som eleverna får"
• "det finns fantastiska möjligheter i ämnet. Musik är bl a en identitetsskapande process som stöder elever språkutveckling..."

 

Musikläraren har varit i kontakt med ansvariga på Skolministeriet och bett om mer full-ständiga resultat. Vi har då fått enbart föga belysande kompletterande svar som att "det är rektor som svarat" och att Skolministeriet undvikit att fråga friskolor "därför att man ville granska de kommunala grundskolorna". Producenten och projektledaren Matz Lundin svarar avslutningsvis följande: "Jag kan tyvärr inte specificera mer. Det skulle kräva merarbete för oss som vi inte har tid till. Hela enkäten i sin grundform lämnar vi inte ut. Vi gör aldrig det med arbetsmaterial tyvärr."

 

Musikläraren ifrågasätter resultatens tillförlitlighet och om enkäten verkligen mäter det som avsågs att mätas. Om Skolministeriets enkät verkligen bidrar, som det formuleras i brevet till kommunerna, till "god journalistik om skolan" överlåter vi till Musiklärarens läsare att bedöma!

 

"Skicka in appar för android till Musikläraren!" Det är uppmaningen som Martin Lignell skickar till läsarna. Och inte nog med det . "Komplettera gärna med beskrivning och kommentarer kring funktioner och kvalitet!" I gengäld kommer här några av Martins egna tips, samtliga för iPod, iPhone och iPad:

 

Tuner+

En mycket kompetent och mångsidig stämapparat. För iPad heter den "Tuner!" Istället. Ladda ner direkt! På hemsida tipsar dessutom app-tillverkaren MadCalfApps om hur du kan bygga en egen Canjo - beskriv- ning hur du tillverkar din egen banjo gjord av en plåtburk och en planka/greppbräde. Finns även på Youtube. Utmärkt tillfälle att kontakta slöjdläraren? madcalfapps.blogspot.com

 

Groovemaker

Detta är en otroligt underhållande app – både lättarbetad och spännande. Du kan fastna totalt i hiphop-loopar och låtskapande. Groovemaker är gratis, men du kan köpa till mängder av extradelar för att fylla på din arsenal av ljud Music Studio. Den mest kompletta appen inom musikbearbetning Musikläraren sett hittills. Det finns en gratisversion som heter Musicstudio Lite, medan betalversionen kostar 109 kr på appstore. Med Music Studio kan du välja mellan en mängd instrument, bearbeta midi, lägga på effekter, spela in audio och mycket mer. Jämför den med datorprogram som t.ex Garageband. Ladda ner gratisversionen idag till iPod, iPhone eller iPad.

 

iWriteMusic

En bra app för notskrivande. Den finns i en gratisversion för iPod och iPhone, men du kan också köpa betalversionen för 65 kr. För iPad behöver du köpa appen för 109 kr. Mu- sikläraren tycker att iPod eller iPhoneskärmen är en aning för liten för att appen ska kännas helt bekväm, men programmet är ändå lättar- betat och intuitivt. Hjälprutor guidar dig så att du förstår hur du ska jobba. Du kan exportera dina notblad som JPEG-bild eller som PDF- fil. Resultatet kan bli fantastiskt, vilket du ser på www.iwritemusicapp.com.

 

6 oktober manar Musiklärarnas Riksförening landets musiklärare till handling, en manifestation som uppmärksammar att musik- undervisning måste ske i mindre undervisningsgrupper – för elevernas skull. Den person som tog initiativet till uppropet är Lisa Bengter.

Musikläraren tog kontakt med Lisa, som arbetat som musiklärare sedan 1998. Vår första fråga handlar om elever och gruppstorlek.

– För några år sedan var det tjugo elever i alla klasser, men allteftersom har det smugit sig på fler och fler elever i grupperna. Jag har detta läsår strax under 300 elever i årskurserna 3-7. Jag arbetar 60%. Grupperna har mellan 22 och 30 elever. I en tidigare anställning, då

jag arbetade heltid, hade jag över 750 elever i veckan. En fullständigt ohållbar arbetssituation!

– Var det gruppstorleken som gjorde att du reagerade och manade till upprop för halv- klasser i musik?

– Den utlösande faktorn var nog LGR11. Jag satt med i en referensgrupp som skulle ta fram innehållet i den nya kursplanen. Jag kunde liksom inte se framför mig att det i kursplanen skulle saknas kommentarer om gruppstorleken! Man blir ju jättelycklig över innehållet men det behövs mindre undervis- ningsgrupper. Med nuvarande kunskapskrav går jag in i väggen. Det fungerar bara inte med den undervisningstid vi har till vårt förfogande. Är det någon gång man skall reagera så är det nu!

 

– Du har skrivit artiklar och reagerat på andra sätt? Vilken respons har du fått?
– Ja, vi skrev ju ett öppet brev till Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund. LR har väntat med att svara men Lärarförbundet rea- gerade ganska fort på brevet. Det lät väldigt bra först. Jag blev glad över bemötandet. Vi skulle lägga upp en gemensam strategi. Det skulle skapas ett forum för musiklärare. Men sedan skulle det bara bli ett möte om tillräck- ligt många musiklärare var intresserade. Lite fegt att bara reagera efter hur stort intresse det skulle bli.

 

– Du är orolig över situationen?

 

– Centralt innehåll och kravnivåer är bisarra i förhållande till undervisningstiden. Det är för många musiklärare som går in i väggen, men man tar in ny personal, outbildade, och så är det som vanligt igen. Det skulle vara intres- sant att veta hur många musiklärare som är över 60 år? Vi måste reagera på något sätt!

 

– Hur skulle du vilja att MR agerade? Vad är det MR skall uppmana landets musiklärare att göra 6 oktober? Strejka...?
Lisa avvaktar med svaret.

– Svårt att säga. Jag är mest upprörd över Skolverkets och Skolinspektionens agerande. Det är inget svårt att skriva vad man skall göra – men saknas det resurser så... Jag tvivlar inte på musiklärarnas förmåga. Vem som helst kan lära sig spela. Men det känns ohälsosamt att lägga ansvaret på lärarna ... och, som Skolinspektionen gör, på rektorerna. Skolinspektionens rapport undviker att ta upp undervisningstidens betydelse för innehållets genomförande. Att skylla på rektorerna utan att sätta till resurser, kan man göra det?
– Tydligen...

– Vi skall lära ut färdigheter till eleverna - det kan man inte göra teoretiskt och med allför stora grupper. Jag har full förståelse för att andra ämnen har liknande problem, men att rektor skall bära ansvaret! Det är befogat att sätta musikämnet i fokus, eleverna vill och är intresserade av att lära sig och man kan inte ta igen något man missat i skolan om man inte har instrument hemma.

– Hur skall vi agera 6 oktober och framöver? – Jag vill inte gå till någon skandalpress. Jag vill att det vi gör tillsammans skall vara genomtänkt... Musiklärarna och facken måste gå ihop - på något sätt.

 

För två år sedan i september var jag med på en studiedag i Öjaby församlingshem utanför Växjö,
som den för oss alla välkända Gullan Bornemark höll i. Gullan och kantorn i församlingen, Eva Johansson Rydman, hade tillsammans med en barnkör övat in sånger ur Gullans välkända
repertoar inför studiedagen. Och sångerna gick hem, det märktes mer än väl! Barnen och vi vuxna
strålade och sjöng av hjärtans lust sånger som Sudda, sudda, Min ponny, Är du vaken Lars?, Hallå,
Hallå och Gå i solen. Sångerna är ju klassiker inom barnvisegenren. Gullan är nu 82 år och är full av
energi, entusiasm och glädje! Vid fikat nämnde jag för henne att jag jobbar med elever i svenska för
invandrare (sfi) och att vi använder oss av ramsor och sjunger visor som en metod för att lära ut svenska. Då berättade Gullan att hennes dotter Eva Bornemark undervisar på nästan samma
sätt i Malmö. Vilket sammanträffande!

 

För några veckor sedan, i sportlovsveckan, passade jag på att besöka Eva Bornemark på Komvux
Södervärn i Malmö. Där har hon ca 700 elever (!) som hon sjunger med. Eva har 24 grupper i " Svenska med sång" och tre körer som alla heter "Världens kör". En av dessa körer består av elever från Särvux.

Under mitt besök fick jag lyssna på fyra intensiva lektioner. Eva spelar de enkla men välgjorda melodierna på piano och visar texterna på overhead. Det säger bara "swish" så är lektionen slut och
eleverna lämnar aulan med ett "tack" och med varma leenden.

 

Hösten 2000 inrättade Malmö kommun en musiklärartjänst för Eva där uppdraget var att lära deltagare inom sfiundervisningen svenska genom att sjunga mycket. Eva är utbildad rytmikpedagog.
Tidigare arbetade hon under 16 år som församlingsmusiker i Svenska kyrkan.
Med erfarenheter från sång och musik med såväl gamla som unga började hon sitt nya jobb. Hon fick helt fria händer att utforma undervisningen. Det blev halvtimmeslånga grupplektioner i ämnet
"Svenska med sång". Fredagarna är vikta för komponerande och förberedelser, tid som ingår i hennes anställning. Då vilar Eva rösten men inte fingrarna! På datorn sparas sång efter sång med texter som liksom Gullans är lätta att förstå och har en naturlig rak ordföljd, rytm välfunna uttryck på normal, modern svenska.

 

Eva har som nämnts tre "Världens kör " – lektioner i veckan, där intresserade deltagare sjunger med målet att framträda inför publik. När det ordnas konferenser i Malmö sjunger "Världens kör". Dessa
möten ger körmedlemmarna från alla världens hörn möjlighet att vidga sina kontakter med det svenska samhället. Många åhörare blir djupt berörda av konserterna; det är mycken värme och glädje som rör sig över scenkanten mellan publik och kör!

 

Eva berättar att hon idag är mer kreativ än någonsin och skriver en eller fler sånger varje vecka. Hittills har hon komponerat ca 80 sfi-sånger, bruksmusik av hög klass som tyvärr ännu inte finns
utgiven på förlag.

 

Väl hemkommen till Alvesta har jag använt åtskilliga sånger och fått gott gensvar från eleverna, kanske mest från dem som nyligen börjat med det svenska språket.
Nu är frågan: Vem i Sverige har fler sångelever än Eva?

 

Jag undrar jag...
Sven Rydgård, musik-och matematiklärare i Alvesta
samt MR:s kassör

(Två av Evas sångtexter)
I Sverige finns det många nationer,
i Sverige finns det många religioner.
I Sverige finns det många traditioner
och nio miljoner!
Ta min hand, jag vill hälsa på dig!
Hur är hälsan, min vän, mår du bra?
Vill du hälsa din familj
att jag tänker ha en fest.
Ni får gärna hälsa på mig idag!