Musikläraren- föreningens tidning

 Här samlar vi årligen intressanta artiklar som funnits med i vår tidning Musikläraren. Du får ta del av de recensioner av läromedel som  publicerats och vi hjälper dig att på ett lättare sätt hitta de länkar som finns med i tidningen.
 


Om du har förslag på vad nästa nummer av tidningen ska innehålla är du hjärtligt välkommen att tipsa vår redaktör!

'utbildning'

Det finns idag åtta orter där man kan utbilda sig till lärare i musik. Antagningssituationen
är problematisk. Mer än 100 av de 250 utbildningsplatserna står tomma. Så
här många studenter togs in på lärarutbildningarna i Sverige hösten 2017:
Piteå: 9 av 20 platser
Umeå: ingen uppgift
Linnéuniversitetet Växjö:14 av 24 platser
Örebro: 18 av 55 platser
Stockholm: 30 av 50 platser
Ingesund: 18 av 35 platser
Göteborg: 27 av 32 platser
Malmö: 35 av 48 plaster.

Vi kan alltså konstatera att det är relativt tomt på musiklärarutbildningarna runtom
i landet. Ungefär 40% av utbildningsplatserna står tomma. De gamla musikhögskoleorterna
klarar sig bäst. De två universitet som tillkommit bland utbildningsorterna, Umeå och Växjö, har minst antal studenter. Antagna lärarstudenter till utbildning mot grundskolan är förhållandevis få. Vad vi kan läsa ut på Universitets- och högskolerådets antagnings-statistiksida är det enbart i Göteborg och i Ingesund som det finns denna typ
av utbildning. I Göteborg är den elva studenter av 27 som tänker sig en framtid som
musiklärare i grundskolan. Övriga lärosäten har enbart utbildning mot gymnasieskolan.
I Malmö ges en I/E-utbildning (instrument- och ensemblepedagog) som ger kompetens
för lärarverksamhet på det estetiska programmet och i kulturskolan.

Varför har det nu blivit så att färre unga människor vill arbeta som musiklärare? Man
kan spekulera i orsakerna. Faktorer som en lång utbildning med kort utbildningstid i musik, en många gånger undermålig kommande arbetsmiljö och låga lärarlöner inverkar stort. Visserligen arbetar personalorganisationerna idogt för en bättre löneutveckling för musiklärare men det räcker inte att lova högre löner. Det måste till något annat. Massmedia
stör också antagningsklimatet. Många gånger målas en alltför mörk bild upp av skolan. Detta bidrar naturligtvis till obenägenheten hos unga människor att söka en lärar-utbildning.

Vad gäller utbildningen till 7-9 lärare är situationen nästan att betrakta som katastrofal,
detta gäller samtliga utbildningsinriktningar till lärare, inte enbart musik. Vad gäller musiklärare mot grundskolans högstadium är det enligt uppgift fortfarande få studenter antagna. Övriga utbildar sig mot gymnasieskolan eller mot verksamhet i den kommunala musik- och kulturskolan.
Kommer det då att finnas arbete åt alla som utbildar sig till gymnasielärare? De nuvarande behörighetsreglerna ger visserligen gymnasielärare möjlighet att undervisa på lägre stadier, men hur benägen är man att undervisa i grundskolan när man aktivt valt att utbilda sig till gymnasielärare?
Införandet av en ny obligatorisk estetisk kurs lär dröja, men kommer att kunna ge arbets- tillfällen till flera utbildade lärare.

MR:s ordförande Kristina Stenborg uttrycker stor oro: ”Det är faktiskt redan så att många som idag jobbar som musiklärare inte har utbildning samtidigt som många av dem som en gång utbildade sig hoppar av yrket”.
Kristina Stenborg ser många orsaker till att färre söker sig till musiklärarutbildningarna:
”Vill man bli musiklärare, ja då vill man läsa mycket musik. Att enbart studera musik 90 hp, ett och ett halvt år, räcker inte. Ettämnesutbildningen är längre och har fler sökande. Men att välja en ettämnesutbildning kan vara bedrägligt.

I många fall är det ju så att när man väl kommer ut i arbetslivet, upptäcker man att man kanske inte orkar jobba enbart med musik på grund av förutsättningarna: det är höga ljudnivåer, det är stora undervisningsgrupper och lite lektionstid för musikämnet med höga
kurskrav. Man vill helt enkelt ha ett andra ämne. En kategori studenter är också de som aldrig tänkt sig arbeta som lärare men väl vill studera musik. Hur många dessa är bland de antagna kan man bara ana...

Musiklärarnas Riksförening menar att man först och främst måste förändra utbildningen till lärare i musik, låt den framförallt få mer ämnesfördjupning.
Villkoren och förutsättningarna för musiklärarna ute i landet måste också förändras. Det ska inte vara så att musiklärare slutar sitt jobb därför att förutsättningarna är undermåliga, vilket tyvärr många gör.

Etiketter: utbildning, undervisning

För att få veta lite mer om verksamheten på en av Sveriges musikhögskolor, Musikhögskolan i Malmö, tog Musikläraren kontakt med utbildningsledarna
Tommy Lindskog och Lars Andersson. Samtalet sammanfattas i nedanstående text.

– Hur har ni det på musiklärarutbildningen i Malmö och den svarta pedagogiken?
– Ja, vad gäller svart pedagogik så vågar vi nog påstå att den lyser med sin frånvaro. Vi känner inte alls till denna problematik på ämneslärarlinjen och vågar nog påstå att den inte heller finns på musikerutbildningen.

– Ni lär vara den enda musikhögskolan i Sverige som 2016 har lärarutbildning mot grundskolans årskurs 7 – 9?
– Ja, det stämmer. Musikhögskolan i Malmö verkar vara den högskola som hållit ut längst i kampen om 7-9-utbildningen i musik. Sedan 2016 erbjuder vi emellertid inte längre denna utbildning, dels på grund av att behörighetsförordningen ger Gy-lärare behörighet för hela grundskolan och gymnasiet, dels för att antal sökande som kommer till antagningsprov har varit lågt. Vi har dock studenter kvar i utbildningen i det tredje och fjärde studieåret.

– Vilka andra typer av lärarutbildning har ni?
Vi utbildar i huvudsak ämneslärare i musik  för gymnasieskolan. Vi har också den kompletterande pedagogiska utbildningen med inriktning musik, KPU.

– Hur många studenter är det som går dessa utbildningar?
– På ämneslärarutbildningen i musik för gymnasiet är 162 studenter. KPU:n har 15 studenter och på ämneslärarprogrammet i musik för grundskolan är det 4 studenter.

– Har ni fortfarande lärarutbildning som ger kompetens att undervisa i kommunala musik- och kulturskolan?
– Ja, vår musiklärarutbildning är en utpräglad instrumental/sång - och ensemblepedagogutbildning. Det innebär att vi har stort fokus på utveckling av färdigheter på huvudinstrument och ensemble. Studenterna studerar detta från dag ett och fortsätter genom hela utbildningen. Vi har dessutom flera didaktiska - och metodiska kurser riktade direkt mot Kultur- och Musikskolan som samtidigt
är integrerade med praktik ute i Kultur- och Musikskolan.

– Har ni några kommentarer avseende problematiken att utbildningen mot kulturskolan inte ger formell behörighet?
– Vi tycker att det vore bra att lärarna i Kultur- och Musikskolan också omfattades av lärarlegitimationsreformen för att undvika olika förutsättningar för legitimerade och icke legitimerad lärare. Vi ser redan nu exempel på hur musik- och kulturskolelärare ute i kommunerna behandlas annorlunda på grund av att de saknar legitimation.

– Känner ni till vad Kulturutredningen ger för svar på denna fråga?
– Utredningen uppmärksammar denna problematik men ger inga förslag som förändrar nuvarande legitimationsreform. Däremot gör utredningen bedömningen att ämneslärarutbildningarna behöver införa kurser och verksamhetsförlagd utbildning som relaterar till undervisning i kulturskolan vilket vi redan har gjort i Malmö..

– Skulle ni vilja drista er till att beskriva på vilket sätt ni skiljer er från övriga musikhögskolor?
– Vår utbildning bygger till stor del på att vi vill säkra kvalitén på ensembleverksamheten. Vi antar studenter med ambitionen att de ska kunna bilda ensembler med sina huvudinstrument, även om de också spelar på sina biinstrument. Detta ser vi som en del av vårt “varumärke”.
Vi har också ett nära samarbete med de institutioner som täcks av vår VFU; gymnasieskolor, grundskolor, folkhögskolor och kulturskolor som ligger i vår region, och på så sätt kan studenternas VFU-placeringar “matchas” mot handledarens och skolans profil.

– Tycker ni att skillnaderna musikhögskolorna emellan har ökat på något sätt?
– De senaste åren har skillnaderna blivit tydligare mellan musikhögskolornas lärarutbildningar
även om vi fortfarande delar synen på många olika saker. Vi tycker att det är viktigt med djupa musikaliska kunskaper och därför satsar vi i Malmö mycket undervisningstid för att ge studenterna möjlighet att fördjupa sig inom sina olika inriktningar. Mycket av vår instrumentala undervisning är individuell.
En tydlig skillnad är också att vi i Malmö helt “äger” det utbildningsvetenskapliga området och kan på så sätt integrera de pedagogiska  studierna i musikämnet kontinuerligt under  utbildningen. Vi har också verksamhetsförlagd utbildning (praktik), både kontinuerlig och heltids-VFU, mot olika skolformer som gymnasie- och grundskola samt kultur- och musikskola. VFU:n ligger fördelad över hela Ämne 1, från år 1 till år 5.

– Till sist varför skall en blivande musiklärare just söka sig till Musikhögskolan i Malmö?
– Många trivs väldigt bra i Malmö som stad. Malmö har genomgått stora förändringar de senaste åren från industristad till modern kunskapsstad med ett stort utbud av kultur och musik. Närheten till kontinenten och inte minst Köpenhamn med sitt rika kulturliv är också en sak som flera nämner. Generellt kan betonas att eftersom utbildningarna skiljer sig mellan högskolorna tycker vi att det är viktigt för blivande studenter att på förhand undersöka hur utbildningen är upplagd, vilka kurser som ingår, hur många timmars undervisning de får, vilken valbarhet som finns etc.
På så sätt kan de få en uppfattning om vilken utbildning som passar dem bäst. Musikhögskolan i Malmö vill vara en dynamisk institution och, samtidigt som vi bevarar det som är bra, vill vi även öppna upp för nya idéer, nya inriktningar och vägar in i utbildningen. Eftersom vi vet att ungdomar ibland vill överskrida genregränser startade vi redan 2011 en inriktning som heter Blandade genrer, där man kan välja att fördjupa sig i 2 genrer. I fjol startade vi en Singer- Songwriter-variant inom ämneslärarutbildningen, som lockade många sökande.

– Är det något som ni skulle vilja tillägga?
– Vi satsar också på det vi kallar Särskild Ämnesfördjupning,vilket innebär att det finns möjlighet att inom sin inriktning läsa Rytmik, Körledning eller Arrangering/Komposition redan från år 1. Inom Ämne 2 finns, förutom flera andra kurser, möjlighet till ytterligare fördjupning av dessa områden.
För studenter som vill kombinera musik med ett annat skolämne finns det hos oss många möjliga ämneskombinationer eftersom vi tillhör Lunds Universitet och dessutom samarbetar med Malmö Högskola. Arbetsmarknaden för lärare med två ämnen i sin examen är synnerligen god! Det finns som synes många skäl att söka sig till Musikhögskolan i Malmö.


Där avslutar Musikläraren samtalet med utbildningsledarna Tommy Lindskog och Lars Andersson och konstaterar att förhållandena vid musikhögskolan i Malmö verkar både lovande och ljusa för blivande studenter.
 
 

”Nu står Kungliga Musikhögskolans hypermoderna lokaler äntligen klara. Men bakom fasaden pågår ålderdomlig undervisning som liknar mobbning.Det är vår, terminsproven närmar sig och det är trångt och svettigt i de små övningsbåsen på landets musikhögskolor. Bås, i vilka unga hoppfulla musiker utkämpar sin dagliga strid med skalor, tonarter och etyder. I den här berättelsen fungerar rummen också som biktbås.

En efter en vittnar studenter om hur de för att prestera bättre, trycks ner och mobbas av pedagoger på skolorna. En slagverkare säger att han under varje lektion blir kallad sopa. En violinist att hon av sin lärare fick veta att det nog vore bättre om hon försörjde sig på sin kropp i stället. En annan violinist att han tvingats bära handväska som förnedring för att han inte ansågs manlig nog.

När unga människor börjar på en musikhögskola läggs deras liv i händerna på en pedagog, en lärare som ska vägleda dem genom hela deras utbildning. Det är en process som pågår under många år, och där alla aspekter av personligheten tuktas och kommenteras som en del av arbetet. Musikhögskolorna i
Stockholm, Göteborg och Malmö har alla sina beryktade pedagoger och professorer som kan tillåta sig nästan vad som helst för att det antas driva upp nivån.

Att en lärare är full på lektionerna och förlöjligar sina studenter, eller spelar på deras klarinetter trots att han (de är alla män) har munherpes, är inga konstigheter alls. På Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, den mest prestigefyllda av institutionerna, finns en ansedd professor som under de senaste
20 åren utbildat och fostrat många av våra främsta violinister. Hans lektioner går under benämningen »slaktningar« bland studenterna. Claudia Bonfiglioli, stämledare i Kungliga Filharmonikerna och en av Sveriges mest framstående violinister, studerade för honom under en period. Hon minns stämningen:
– Är du dum i huvudet? skrek han till mig när jag inte kunde svara på vem Viottis lärare var. Är det inte dags att tappa några kilon? Sa han till en annan lite överviktig elev. Hon fick höra det varje dag.
Claudia Bonfiglioli berättar att hon har flera vänner som fortfarande har svåra men från sin studietid.

För att överleva utan men måste man låta sig avtrubbas. Det menar Christian Engquist, sångare med ett förflutet i Radiokören. Han beskriver det hela som en långsam tillvänjningsprocess.
– Om man stoppar ner en groda i kokande vatten så kommer den om den inte dör direkt, försöka ta sig upp. Men man säger att stoppar man den i kallt vatten och sen låter det koka långsamt, så kommer den inte märka skillnaden. Klassiska musiker är som grodor. När övertrampen först är små men sen blir grövre och grövre, så märker man det inte.
När Christian Engquist ett år var elevrepresentant under antagningarna gjorde en lärare fuck -you-tecken bakom sökandes ryggar. Men rektorn tyckte det var »overkill« att göra något åt det, och i antagningsjuryn var man fast i sin övertygelse: lärarens ständiga övertramp berodde på att han verkligen brann för musiken.

Det handlar om föråldrade synsätt som vare sig har stöd i den moderna forskningen eller psykologin. Forskarna Tore West och Anna- Lena Kempe gjorde 2004, inom ramen för ett forskningsprojekt på Musikhögskolan i Stockholm, studier av undervisningen. De ställde upp kameror på lektionerna, analyserade  vad som pågick i samspelet mellan lärare och elev, och bevittnade en ofta gammaldags
metodik som impregnerat hela sättet att tala om och undervisa i klassisk musik. Arbetet resulterade bland annat i avhandlingen »Design för lärande i musik«.

Studien ringar tydligt in det obsoleta synsättet. Hur lärarna menar att musiken är överjordisk och premierar en stereotyp uppfattning av begåvning. Bara de som passar in i vissa kreativa ramar godkänds, övriga, vars kreativitet är av en annan sort, spottas ut av systemet. Forskarna refererar till dokumentärfilmen »Facing the Music« från en kompositionsutbildning på en musikhögskola i Sydney.
När en student skälls ut och blir kallad obegåvad av sin lärare, lyfter professorn sina händer, pekar mot himlen, och säger att »det ska komma uppifrån«.
– De här mönstren anknyter till en lång tradition inom all undervisning egentligen, som handlar om att avgränsa elevens möjligheter.  Att tukta eleven med hjälp av så kallad »svart pedagogik«. Att bryta ner för att få människor att lyda. Att kunna spela den här musiken har ett överjordiskt värde som är viktigare än att du mår bra, säger Tore West.

Numera går han och Anna-Lena Kempe att hitta på Stockholms universitet. Deras studie på Musikhögskolan orsakade en sådan turbulens att de helt enkelt fick lov att byta arbetsplats.
Vad de kom fram till, och deras förslag på förändringar av undervisningsformen, skavde mot den elitism som finns på skolan.
– Vi var intresserade av att se vad i en undervisningssituation som kan utvecklas så att fler kan använda musik i sina liv. Har man då synen att klassisk musik bara är för några få och utvalda, då blir ju den tanken provocerande.

Tore West och Anna-Lena Kempe är inte de enda som försökt förändra saker och ting. Klarinettisten Kjell Fagéus, som under många år lärde ut mental träning på Musikhögskolan i Stockholm, fick ständigt höra berättelser om förödmjukelser och förnedringar från sina studenter. Han stöttade, reparerade och plåstrade om.
– Jag kommer ihåg när jag började. Då var det någon lärare som sa »men börja inte prata  om det här, då vet man inte vad som händer«.
Kjell Fagéus försökte lyfta diskussionen till en strukturell nivå. Men inget hände. Till slut nådde han en smärtpunkt när han inte längre orkade med den outsinliga floden av förnedringshistorier. Liksom Tore West och Anna-Lena Kempe lämnade han till slut Musikhögskolan.
– Jag har varit förtvivlad och gråtit och jag jobbar inte längre kvar på skolan och det beror på att det inte gick att påverka gamla traditioner, säger han.

Försöken att förbättra attityden mot eleverna på Musikhögskolan har inte haft någon större framgång.
Ändå är det många musiker som idoliserar professorer som förödmjukad dem, ser upp till dem under studietiden och efteråt tackar dem för sina framgångar. Det kan tyckas märkligt. Varför idolisera en människa som utsätter en för kränkningar?

Hans Hellsten, professor i orgel på Musikhögskolan i Malmö, har studerat den klassiska musikens
kopplingar till kyrkan. Han beskriver kulturen som ett slags religiös fundamentalism. Studenten som accepterar allt som gurun säger, sektanhängaren som köper vad som helst Den här gurukulten är stark i den klassiska musikvärlden. Och den fungerar ju. Det paradoxala, att du ger upp en bit av dig själv men tar emot något också.

Och fungerar gör den, den guruledda pedagogiken, så till vida att nivån på klassiska musiker i Sverige höjts de senaste 10–15 åren. Folk från hela världen kommer hit för att studera. Det har dessutom etablerats flera populära elitskolor från unga åldrar. Skolor som präglas av just tilltron till disciplin och
starka auktoriteter. Ett smart bete i en tid när den svenska »flumskolan« anses så slapp och dålig. Men få passerar nålsögat och blir stora solister som förväntas frälsa ett helt land.

Daniel Harding, huvuddirigent för Radiosymfonikerna, sa i dokumentären »Den fantastiska resan« som sändes i SVT nyligen, att klassisk musik är för komplext och utmanande för att nå alla. Och att det är så det måste få vara.

I en sådan värld är det begripligt att den forskning som Tore West och Anna-Lena Kempe ägnat sig åt, hur musiken ska komma fler människor till godo, upplevs som provokativ på gränsen till oförskämd. Men samtidigt; ett musikliv som inte byggs underifrån dör förr eller senare. Anna Maria Koziomtzis, prefekt vid den klassiska institutionen på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, håller med i kritiken av den ålderdomliga kulturen.
– Mästarläringstraditionen som finns har varit väldigt konserverande och har inte hängt med i utvecklingen.
Om framtiden säger hon så här:
– Det går inte längre att anställa lärare på musikhögskolorna bara utifrån konstnärliga kriterier. Vi måste titta mycket mer på deras lämplighet som pedagoger.

– Kanske klarar vissa inte av att ta kritik.
Det blir svaret den beryktade fiolprofessorn på Kungliga Musikhögskolan ger på frågan varför han tror att studenter upplever hans lektioner som destruktiva. Sen berättar han en anekdot, som illustrerar vilken sorts mentalitet som krävs för att bli klassisk musiker.
Anekdoten handlar om en kollega till honom, professor Starker i USA. Den går som följer: En cellist dör och hamnar i porten in till himlen där ängeln Mikael tar emot honom och tilldelar honom en plats i helvetet.
Men när Gud får höra att det är en cellist vid porten lägger han sig i: »Fråga vem han studerade för?« säger han. »Jag gick för professor Starker«, svarar mannen. »Ta hit honom till himlen i så fall, han har redan varit i helvetet.
 
Artikeln bygger på intervjuer med ett tjugotal personer på såväl Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, Högskolan för scen och musik i Göteborg samt Musikhögskolan i Malmö.
Cecilia Josefsson
 

Antalet studerande som läser musik med inriktning mot yngre barn vid landets högskolor är alarmerande lågt. Utbildningen mot de lägre skolåren har successivt minskat sedan ett antal år tillbaka.


Anna Marklunds enkätundervisning, 2007, visade på en rejäl minskning av undervisningen vid landets lärarutbildningar. Av tolv tillfrågade lärosäten svarade nio att det skett nedskärningar vad gäller den estetiska utbildningen riktad mot yngre barn.


I den nya lärarutbildningen har många estetiska kurser fått stryka på foten för en mer komprimerad utbildning. Lärarutbildning mot grundskolan är en treämnesutbildning. I den mån lärarstudenterna har ett estetiskt ämne är studiernas omfattning sällan mer än en termin. De musikpedagoger som undervisar yngre barn är framförallt rytmikpedagoger. Dessaär dock alltför få till antalet för att täcka behovet.

 

Alla barn i förskola och tidigare skolårenmåste få en musikundervisning som byggerpå gällande läroplaner. Den nuvarandeläroplanen, LGR11, bygger på kontinuitet i kunskapsutvecklingen. Relevant musikundervisningav utbildade lärare i de tidigare skolåren är en förutsättning för att elevernai grundskolans senare årskurser skall kunnanå målen.lärarlönoch besvärliga arbetsvillkor i sikte.

Det verkar vara tillräckligt att man kan stoltsera med att "jag kom in på musikhögskolan", som en utbildningsledare uttryckte det.

 

Musikläraren har vid åtskilliga tillfällen sökt Gerd Mörck på utbildningsdepartementet för en kommentar, men hon verkar ha dragit ner rullgardinen för gott.

Etiketter: utbildning

Musikläraren nr 1 2011 uppmanade Olle Zandén musiklärare att initiera, ta del av och delta i musik- didaktiska samtal. Om inte, riskerar musiken att försvinna från ungdomskolan som ämne! Att språk- liggöra och vetenskapliggöra ämnet är ett sätt att legitimera ämnet. Denna på sätt och vis välkomna akademisering har pågått sedan 2001 i och med den förnyade lärarutbildningen, en utbildning som innebar nedskärningar av ämneskunskaper och ämnesfärdigheter till förmån för mer en teoretiskt orienterad undervisning. I den nya och"hållbara lärarutbildningen",som får sin början hösten2011,har tiden för ämnets teoretiska studier ytterligare skurits ned.

 

 

Omfattning av studierna vid Göteborgs universitet:

Ettämneslärare

  • Musik - tre terminer
  • Musikfördjupning - tre terminer
  • Examensarbete - en termin ( två om vardera 15 hp)
  • Utbildningsvet. kärna -  två terminer
  • VFU (praktik) - en termin

 

Tvåämneslärare mot gymnasieskolan

  • Musik -tre terminer
  • Annat ämne -tre terminer
  • Examensarbete - en termin ( två om vardera 15 hp)
  • Utbildningsvet. kärna - två terminer
  • VFU (praktik)- en termin

 

 

Treämneslärare mot grundskolan år 7-9

  • Musik - två terminer
  • Annat ämne - en och en halv termin
  • Annat ämne - en och en halv termin
  • Examensarbete - en termin ( två om vardera 15 hp)
  • Utbildningsvet. kärna -  två terminer
  • VFU (praktik) - en termin



(Hur utbildningen mot grundskolans år 1 – 6 skall organiseras är i skrivande stund oklart. Att ämnesutbildningen i musik är av ringa omfattning står dock klart, knappast mer än en termins studier. )

 

Lärarutbildningen har gradvis integrerats i universitetsväsendet. För de praktisk-estetis- ka ämnena har det inneburit påtagliga förändringar: i undervisningens innehåll och utform- ning, i lärarkåren, i synen på ämnet, ja, t.o.m. i sammansättning av de studerande som söker till utbildningarna. Ska förändringarna ses som ett steg mot de praktisk-estetiska ämnenas utarmning eller är det en nödvändig förändring i en tid med nya krav?

Denna fråga belystes under en konferens hösten 2010, arrangerad av Institutionen för ut- bildningsvetenskap med inriktning mot tekniska, estetiska och praktiska kunskapstraditioner (UTEP) vid Stockholms universitet.

 

Är akademiseringen av godo eller av ondo?

I konferenssammanfattningen, skriven av Ann S Pihlgren, UTEP, Stockholms universitet, besvarar en av deltagarna Kajsa Borg, lektor vid Umeå universitet i slöjddidaktik, frågan om akademiseringen lett till ökad professionalism i läraryrket med "ett tveksamt ja vad gäller läraryrket men med ett nej vad gäller ämnesutbildningen i slöjd". Hon fortsätter: "Akade-miseringen och decentraliseringen av utbildningen har inneburit en rad nackdelar för de praktisk-estetiska ämnena. Stoffet inom lärarutbildningen har förskjutits från att vara inriktat på ämnesfärdigheter och hur dessa ska förmedlas till att bli verbalt och text- producerande.

 

De tidigare lärarutbildarnas yrkeskunnande har ersatts med kompetenser i allehanda ämnesområden, de stude- rande rekryteras från andra grupper, ofta utan kunnande i ämnets hantverk och ofta med ämnet som ett kompletteringsval till sitt huvudämne. Antalet studieplatser och utbildningens utseende har också förändrats genom det lokala inflytandet, vilket i sig inneburit en brist på utbildade lärare". Borg fortsätter: "Akademiseringen har inneburit fördelar för de praktisk-estetiska ämnena genom att dessa fått en veten- skaplig legitimering med en vitalisering av samtalen om ämnena som kan motverka dogmatism. Genom de avhandlingar och vetenskapliga texter som under senare år producerats har ämnenas komplexitet och värde kunnat lyftas fram". Men är det då så att ämnena i sig själva utarmas? Att lärar- utbildarna undervisar om ämnena i stället för i ämnena? Är det priset vi får betala för harmoniseringen mellan praktik och veten- skap?

 

Intresset för de praktisk-estetiska ämnena från statsmakternas och beslutsfattarnas sida är svalt. Karin Borg påstår att "före- komsten av ämnena i statliga utredningar är obefintlig. Möjligen kommenterar ut- redningstexterna att "de estetiska ämnena går vi inte in på i denna utredning".

En av konferensdeltagarna Kent Hägglund, lektor i dramadidaktik vid Stockholms universitet, menar, liksom Olle Zandén, att det finns en risk att de estetiska verksamheterna försvinner som obligatorium. "Vi som företräder dem lyckas inte förmedla deras värde på ett sätt som ger genklang i debatten eller i de politiska besluten. De praktisk-estetiska ämnenas företrädare måste hitta ett språk för att förklara sin verksamhets värde och betydelse för skolledare, kollegor i andra ämnen, elever, för- äldrar, politiker, journalister, VFU-studen- ter, folk man möter och inte minst – för sig själva!" Hägglund brukar uppmana sina lärarstuderande att fundera igenom vad de ska säga till tjejen eller killen på festen, för att göra intryck och imponera. Kanske kan det vara en start att gå tillbaka till ursprungsbetydelsen av begreppet estetisk, nämligen grekiskans aisthèsia – vaken för förnimmelse. Dess motsats, anaesthèsia, okänslighet, används som ett begrepp för läkares bedövningskonst i samband med operationer (!).

 

Vad är lärarutbildningens essens?

Lars Lindström förtydligar detta enligt konferenssammanfattningen genom att belysa frågan som tre kunskapsformer. Episteme står för en vetenskaplig kunskapsform med forskning och strävan efter validitet och saklighet. En helt annan kunskapsform är Techne, som representerar den estetisk- praktiska kunskapen, med en personlig prägel och gestaltning och med process och produkt i fokus. Mellan dessa kunskapsformer placerar Lindström Fronesis, en professionskunskap som kännetecknas av förståelse för och hänsynstagande till kontexten, en professionell hållning med dokumentation som metod.

Det finns, menar Lindström, ett behov av att tydliggöra en speciell ämnesrelaterad utbildningsve- tenskap, som betonar att det är en skillnad mellan skolämnet (Techne) och den vetenskapliga disciplinen (Episteme). En lärare måste främst kunna presentera centrala begrepp, principer och perspektiv på ett sätt som gör att eleverna förstår. Här är vetenskapliga teorier till viss hjälp, men lä- raren måste också ha en kompetens utöver dessa teorier, en kompetens som bygger på beprövad erfarenhet av komplexa och varierande situationer.

 

Vilken framtid går de praktisk-estetiska ämnena till mötes?
Konferensdeltagarna verkade vara eniga i att "de praktisk-estetiska ämnena behöver ett språk, som kan förstås av andra och akademiseringen är en väg till detta. De behöver en ämnesdidaktik, där praktisk- estetiska inslag kan vara en del, liksom de akademiska verktygen är en del."

Frågan är om de ämnesfärdigheter som "blottläggs" vid antagningsproven till utbildningen och som skall utvecklas och fördjupas under utbildningen är tillräckliga och kan legitimera såväl lärare som ämne i ungdomskolan?

Räcker två terminers studier i musik för att verka som lärare i grundskolans år 7-9?

 

Källa: Anna S Pihlgren, UTEP, konferenssammanfattning.

 

 

Etiketter: utbildning, konferens

SMI 50 år

Stockholms Musikpedagogiska Institut (SMI) bildades 1960 och firar 2010 50-års jubileum. Lärosätet startades som ett alternativ till musikhögskolorna som då i huvudsak var inriktade på att utbilda musiker. Den kommunala musikskolan hade i början av 1960-talet fått luft under vingarna och många av lärarna i denna frivilliga skolform saknade lärarutbildning. SMI blev ett alternativ till musikhögskolornas lärarutbildning. 1981 blev SMI högskola och sedan 2007 har man examensrätt för följande utbildningar: tvåårig högskoleexamen i musikpedagogik, treårig kandidatexamen i musikpedagogik samt tvåårig examen i Logonomi.


Idag arbetar skolan i mångt och mycket efter samma koncept - att erbjuda lärare som saknar
formell kompetens en utbildning. Studierna integreras ofta med studenternas eget arbete som
lärare i musik.


Från och med 2011 stipulerar den nya skollagen att lärare i ungdomsskolan måste ha en för
yrket anpassad utbildning, en lärarexamen, för att erhålla en tillsvidareanställning.
Musikläraren ringde upp SMI:s rektor, Ian Plaude, för att fråga på vilket sätt SMI:s utbildning
skiljer sig från övriga högskolors lärarutbildningar?
- Det är viktigt att tydligt beskriva två skilda professionsutbildningar här, säger Ian Plaude.


SMI är sedan länge ledande med att utbilda till instrument- och sånglärare i Sveriges musikoch
kulturskolor. SMI har närkontakt med branschen, är tydligt praxisförankrad i professionen
och vår kandidatexamen i musikpedagogik anses vara en mycket bra utbildning för yrket
som lärare i denna skolform. Utbildningen är välrenommerad och förra året hade vi nära det
dubbla antalet sökande jämfört med föregående år.


- För grundskola och gymnasium är läget en helt annan. Där det tidigare fanns en lärarexamen,
finns det nu fyra olika lärarexamensformer, där ämnesläraren är den enda med en tydlig
musikämnesdimension. Samtliga lärosäten i Sverige söker under hösten examenstillstånd och
besked kommer först till jul. SMI har aldrig haft "lärarexamen", däremot har vår kandidatexamen
med Musik i Grundskolan profil gett lokal behörighet och varit en uppskattad inriktning.
Den profilen kommer inte att erbjudas 2011. SMI söker lärarexamen nu men med
positivt utfall räknar vi ändå inte med att starta utbildningen förrän tidigast hösten 2012.


- Vi söker också förskollärarexamen med en fördjupad profil i estetiska lärprocesser, informerar
Ian. Dessa pedagoger blir en slags "estetisk experter" i den framtida förskolan. Även denna
examen ämnar vi börja tidigast hösten 2012. Båda lärarutbildningarna gör vi i samarbete med
Mälardalens högskola med vilken vi har haft samarbete inom lärarutbildningen sedan 2007.

Etiketter: utbildning

Snabbsök Musikläraren

Senaste

Lämna tips till Musikläraren