Kollegial?

Du och dina enastående kollegor kan vara varandras räddare, men tyvärr även stjälpare...

Jag upplever att denna höst på många sätt börjat bra. Mina undervisningsgrupper har snabbare än vanligt kommit till den fas där studieron är god och de goa skratten många. Trots detta är det något som skaver. Upplevelsen att hela tiden jaga känslan av att vara i fas, rädslan över att tappa en boll, eller tanken på att missa något viktigt hänger över mig. Nya projekt, fokusområden, arbetsgrupper och IT-system som ska implementeras har denna höst haglat. Tiden att planera och utvärdera ensam och tillsammans med andra har minskat radikalt.

Att mitt i detta då mötas av nyheter om hur lärare återigen, under helt orimliga omständig-heter, täcker upp för varandra när smittor sprids och kollegor sjukskrivs, gör så ont. Huss (2024) beskriver i tidskriften ”Vi lärare” hur skolledningen på Anders-Olovskolan gör allt för att underlätta för lärarna under en rådande smittspridning. Genom att ställa in gemensamma möten samt med uppmaningar till lärarna att återigen sänka kraven för att orka täcka upp för varandra vid sidan om den egna undervisningen.

Men orkar vi om vi inte får möjlighet att göra det vi kan bäst på ett bra sätt? Få saker tär i alla fall på mig mer, än känslan av att göra saker halvdant. Parallellt med att försöka påverka politiken och andra styrande organ måste vi försöka fokusera på vår vardag och vad vi kan göra här och nu.

Min övertygelse är att vi är många som behöver tänka om kring vad det innebär att vara en ”bra kollega”. Vi behöver gemensamt visa var gränsen går för att kvalitativ undervisning ska kunna bedrivas i svensk skola, och det är lättare sagt än gjort i ett kollegie som fullkomligt domineras av människor som är lösningsfokuserade, pålitliga, stresståliga, flitiga och
uppenbarligen i många fall skadligt lojala.

En bra kollega går en promenad med dig på lunchen när stressen hopar sig. En bra kollega stöttar, peppar, lyssnar, löser av och växeldrar. En bra kollega tar dock inte alltid alla dina lektioner eller andra arbetsuppgifter när du är sjuk! För genom att, över en längre tid, alltid lösa allting för alla andra förmedlar vi till politikerna att 100% kan vara betydligt mer än vår
nuvarande uppdragsbeskrivning.

Nu är höstens andningspaus, läslovet, här. Jag njuter på riktigt av tanken att under några dagar hinna möta mina kollegor, äta lunch i lugn och ro men även av att få tid att ta ikapp och se över planeringen framåt.

Som enskild individ är det svårt att påverka på bred front. Dock kan du tillsammans med dina kollegor avhjälpa rådande tillstånd i skolan genom att stödja eller engagera dig fackligt eller i din ämnesförening men inte minst genom att ta ansvar för att bli den kollegan du själv vill ha.

Var rädd om din egen och andras tid, och låt inte din lojalitet skada varken dig, dina kollegor eller framtidens skola.

Lotta Liljered, ordförande MR