Halvklasser i musik

6 oktober manar Musiklärarnas Riksförening landets musiklärare till handling, en manifestation som uppmärksammar att musik- undervisning måste ske i mindre undervisningsgrupper – för elevernas skull. Den person som tog initiativet till uppropet är Lisa Bengter.

Musikläraren tog kontakt med Lisa, som arbetat som musiklärare sedan 1998. Vår första fråga handlar om elever och gruppstorlek.

– För några år sedan var det tjugo elever i alla klasser, men allteftersom har det smugit sig på fler och fler elever i grupperna. Jag har detta läsår strax under 300 elever i årskurserna 3-7. Jag arbetar 60%. Grupperna har mellan 22 och 30 elever. I en tidigare anställning, då

jag arbetade heltid, hade jag över 750 elever i veckan. En fullständigt ohållbar arbetssituation!

– Var det gruppstorleken som gjorde att du reagerade och manade till upprop för halv- klasser i musik?

– Den utlösande faktorn var nog LGR11. Jag satt med i en referensgrupp som skulle ta fram innehållet i den nya kursplanen. Jag kunde liksom inte se framför mig att det i kursplanen skulle saknas kommentarer om gruppstorleken! Man blir ju jättelycklig över innehållet men det behövs mindre undervis- ningsgrupper. Med nuvarande kunskapskrav går jag in i väggen. Det fungerar bara inte med den undervisningstid vi har till vårt förfogande. Är det någon gång man skall reagera så är det nu!

– Du har skrivit artiklar och reagerat på andra sätt? Vilken respons har du fått?
– Ja, vi skrev ju ett öppet brev till Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund. LR har väntat med att svara men Lärarförbundet rea- gerade ganska fort på brevet. Det lät väldigt bra först. Jag blev glad över bemötandet. Vi skulle lägga upp en gemensam strategi. Det skulle skapas ett forum för musiklärare. Men sedan skulle det bara bli ett möte om tillräck- ligt många musiklärare var intresserade. Lite fegt att bara reagera efter hur stort intresse det skulle bli.

– Du är orolig över situationen?

– Centralt innehåll och kravnivåer är bisarra i förhållande till undervisningstiden. Det är för många musiklärare som går in i väggen, men man tar in ny personal, outbildade, och så är det som vanligt igen. Det skulle vara intres- sant att veta hur många musiklärare som är över 60 år? Vi måste reagera på något sätt!

– Hur skulle du vilja att MR agerade? Vad är det MR skall uppmana landets musiklärare att göra 6 oktober? Strejka...?
Lisa avvaktar med svaret.

– Svårt att säga. Jag är mest upprörd över Skolverkets och Skolinspektionens agerande. Det är inget svårt att skriva vad man skall göra – men saknas det resurser så... Jag tvivlar inte på musiklärarnas förmåga. Vem som helst kan lära sig spela. Men det känns ohälsosamt att lägga ansvaret på lärarna ... och, som Skolinspektionen gör, på rektorerna. Skolinspektionens rapport undviker att ta upp undervisningstidens betydelse för innehållets genomförande. Att skylla på rektorerna utan att sätta till resurser, kan man göra det?
– Tydligen...

– Vi skall lära ut färdigheter till eleverna - det kan man inte göra teoretiskt och med allför stora grupper. Jag har full förståelse för att andra ämnen har liknande problem, men att rektor skall bära ansvaret! Det är befogat att sätta musikämnet i fokus, eleverna vill och är intresserade av att lära sig och man kan inte ta igen något man missat i skolan om man inte har instrument hemma.

– Hur skall vi agera 6 oktober och framöver? – Jag vill inte gå till någon skandalpress. Jag vill att det vi gör tillsammans skall vara genomtänkt... Musiklärarna och facken måste gå ihop - på något sätt.