Ny i styrelsen

I tidigare nummer av Musiklärarn har vi på olika sätt
presenterat en aktiv musiklärare, en musiklärare som befinner sig på golvet, bland noter, sång och spel. Nu
har turen kommit till Lotta Liljered. Lotta är sedan
mars 2019 ny suppleant i styrelsen för Musiklärarnas
Riksförening.
Här kommer hennes tankar om sitt arbete och sitt liv
för övrigt. Håll till godo!

Jag är småbarnsmamma, nygift, husägare och lärare och precis som många andra försöker jag hitta en balans mellan arbetsliv och fritid.
Jag är 33 år och bor i Kungsbacka med min man och våra två barn, 4 och 1,5 år gamla. Sedan 2016 jobbar jag som lärare i musik samt idrott och hälsa på en högstadieskola i Onsala i Kungsbacka kommun. I skrivande stund är det september, månaden som alltid kryddas lite extra av föräldramöten och utvecklingssamtal.

Musik har alltid varit en självklar del i mitt liv. När jag växte upp på landsbygden norr om Göteborg på 90-talet var det i kyrkan man samlades och det var där dom flesta av mina kompisar hängde i barn- och ungdomsverksamheter. Det var också där jag mötte musiken på ett mer organiserat sätt för första gången.

Mamma och pappa har alltid spelat och sjungit med mig och min bror men det var i kyrkan jag började sjunga i kör, fick möjlighet att sjunga och spela tillsammans med och för andra. Jag kommer alltid vara tacksam för den gedigna musikaliska resa som jag fick där, från att jag var tre år fram tills att jag flyttade hemifrån när jag var nitton.

I den kommunala musikskolan började jag spela tvärflöjt i åk 3. Orkestern var det roligaste och den fick mig att fortsätta spela även då intresset dalade. På gymnasiet blev det
Estetisk linje med inriktning musikal och ett år efter studenten folkhögskola med
inriktning musikpedagogik i Motala.

Att jag ville bli lärare stod nog rätt klart redan på högstadiet men då var de självklara ämnena idrott och matematik. Även om musiken var ett av mina stora intressen hade jag inte en tanke på att det var musiklärare jag skulle bli. Men när jag sökte ”folkis” kändes det helt naturligt att sammanföra musiken med inriktningen på det jag trodde skulle bli mitt framtida yrke. Efter ett knappt år började mina kompisar på skolan söka musikhögskolan och jag tänkte ”söka kan man ju alltid”. Jag kom in på de högskolor jag sökt till och helt plötsligt stod jag där med ett papper i handen, ett av mina största beslut hittills i livet. Skulle jag hoppa på detta tåg?

Valet blev ändå ganska enkelt och i augusti 2007 gick flytten till Malmö och Rosengård.
Mellan 2007 och 2012 utbildade jag mig vid Musikhögskolan i Malmö, Malmö högskola och Göteborgs universitet och efter 5 år fick jag min examen som tvåämneslärare i musik, idrott och hälsa med behörighet för grundskola och gymnasieskola.
Efter min examen fick jag jobb på en grundskola i Härryda kommun och där var jag i tre år tills vår första son kom och familjen flyttade till Kungsbacka. Sedan 2016 jobbar jag, som tidigare nämnt, på en högstadieskola i Kungsbacka kommun.

Läraruppdraget är mångfacetterat. Det kräver en god och bred ämneskunskap, en trygg, varm och strukturerad undervisningsteknik, god kommunikationsförmåga med både elever, föräldrar, kollegor och ett tålamod utöver det vanliga samt mycket, mycket mer. Detta
uppdrag är fantastiskt, utmanande och rätt krävande.

Efter sju år i yrket kan jag inte sluta ”förundras” över att vi musiklärare inte hittat ett mer effektivt sätt att dela allas vår klok- och kunskap på. Vi brottas alla med att på väldigt få timmar få ihop allt det vi vill hinna lära våra elever inom ramen för vår gedigna kursplan. Att så många musiklärare år efter år uppfinner hjulet på nytt är imponerade men universiteten och högskolorna lägger nästan all fokus på gymnasieskolan och kulturskolan. Behovet av musiklärare i grundskolan tror man sig just nu kunna hantera med snabba lösningar i form av korta kompetensutvecklingskurser. Här behöver beslutande organ tänka om. Det jag uppskattade i min utbildning var att det ingick mycket praktik och metodik för alla grund-skolans stadier vilket mer speglar den arbetsmarknad man möter när man tagit sin examen.
En utmaning vi delar är även att vårt ämne, likt många andra står som en kontrast till dagens alla ”genvägar”. Allt hantverk kräver övning, tålamod och tid – något jag tycker mig se att dagens elever har svårt att ta in. Jag älskar de möjligheter tekniken ger oss och allt den gör möjligt, men det är en utmaning att få eleverna att på riktigt förstå att hantverket och kunskapen även måste finnas där.

Medlemskapet i MR är en möjlighet att kliva utanför sin egen vardag och se på musiklärar-yrket i ett större perspektiv. Som föredetta elevråds- och kårordförande gillar jag känslan av att få en översikt och förståelse på ett djupare plan. Att få engagera mig för alla musiklärares rättigheter och skyldigheter är givande.

Just nu har mina nior fokus på pop-och rockhistorien och det är så häftigt att se när polletterna trillar ner. När de själva kan dra slutsatser och analysera hur musikhistorien i alla led på ett eller annat sätt speglar sin samtid. Att musiken genom alla tider använts som ett medel för att förstå, förklara eller ifrågasätta den värld vi lever i. Musik är njutning, manifestation, förtvivlan, vädjan, glädje, protest och tacksamhet – livet speglas och vi
alla påverkas.

Att jag får möjlighet att sprida och tillsammans med eleverna upptäcka denna världs-omspännande och tidlösa uttrycksform känns stort. Jag, precis som alla er andra, brottas med åtgärdsprogram, tidsbrist, en känsla av att inte räcka till och en ständig strävan efter att kunna nå alla mina elever på bästa sätt. Men vi behöver påminna varandra om det fina också. Påverka där du kan, sluta aldrig kämpa för din profession och dina förutsättningar
men låt inte det genomsyra din vardag.

Att få ihop denna text samtidigt som min fyraåring med stor passion och inlevelse improviserar fram egna stycken med högst tveksamma ton- och taktarter och kreativa texter om allt mellan himmel och jord vid hemmets piano kan enkelt jämföras med alla vardagens utmaningar...

Kärlek Lotta