Flytande Form - ett vågspel om vatten

Sprittande reggaetoner inleder boken, ”Flytande form”, text och musik av en-
semblen Yria på Gehrmans förlag. Det är lätt att dras med i den glada sången, som trots det handlar om Atlantis myten om ön som sjönk i havet. I en koppling till vår nutid spekuleras det angående framtida generationer och vår jord. Kommer delar av världen där människor nu lever vara täckta av vatten.


Alla sånger i boken binds ihop med fakta om energi, vattenmolekyler, ytspänning, kretslopp etc. Till allt finns en tydlig lärarhandledning med pedagogiskt, väl uttänkt material för att eleverna ska träna både på att skriva, t ex haikudikter och raptexter, träna stämsång, harmonik, taktarter och rörelsegestaltning. Dessutom kan man som lärare följa instruktionerna för att träna rytmer och basspel.

Även grafisk notation får ett utrymme längre fram i boken. Om man inte har de musikaliska kunskaperna som krävs kan man lära ut sånger med hjälp av medföljande cd-skiva och hoppa över delar där man måste kunna läsa tabulatur, eller rytmer utifrån en notbild. Jag tänker då främst på de klasslärare, som måste undervisa i ämnet utan särskild musikut-
bildning.

Musiken varieras från fler olika genrer, reggae, bossa, pop, folkmusik och det mesta har ett skönt sväng. Eventuellt tror jag att dagens barn kan ha lite svårt att ta till sig musiken i ”Snösnäckan” av Karin Westberg, ”Stora blå” av Britta Forslund och Madeleine Wittmark och ”Tsunami” av den sistnämnda. Hoppas att det bara är fördomar från min sida, för tanken
att de ska få med sig olika genrer från detta vattenscenario är vällovligt och en del av en musiklärares uppdrag – nämligen att förmedla olika sorters musik och inte bara det som hörs i de flesta medier.
”Tsunami” växlar mellan olika taktarter och olika indelning av den oregelbundna femtakten. Personligen tycker jag att ljudbilden av den blir lite påträngande på skivan. Sången kopplas till rörelse för att förankra rytmerna i kroppen. Bra!

En liten invändning från min sida kan vara att en del sånger känns rätt svåra att sjunga om man inte är van vid att använda sina stämband, t ex ”Regnbågen” som spänner över registret lilla a till tvåstrukna c. Generellt tycker jag att man bör undvika toner lägre än ettstrukna c när man jobbar med yngre barn, men det beskär naturligtvis möjligheterna att skriva melodier med stor variation.
Det är kul att Yria använder ett stort antal instrument, som inte är de vanliga. T ex kan jag nämna mbira och amadinda, utöver de mer gängse cello, trombon, trumpet, gitarr etc.

Sammanfattningsvis vill jag säga att boken är genomtänkt och med välgrundad information och ett material att arbeta med under många lektioner. Att mellanstadie-eleverna kan få med sig både mycket kunskap om vatten i olika former såväl som musikaliska kunskaper råder det ingen tvekan om från min sida. Tummen upp också för omslaget och för alla fina illustrationer som Staffan Larsson är upphovsman till.
/Kristina Stenborg