Att skriva sångtexter

Gunnar Törngren, aktiv i ViSans vänner, låtskrivare m.m. har skrivit en bok om att skriva sångtexter. Om du tycker att det är det minsta kul att producera egna texter får du här en bok att använda efter eget huvud, som uppslagsbok, inspirationskälla eller bara för att gotta ner dig i skrivandets konst. Boken innehåller såväl tips om hur du kan skriva, som resonemang om
kvalitéer, hantverk och funktion i olika sammanhang.

I början av boken kan man känna sig lätt förvirrad, för i Törngrens anda kan man skriva si eller så, eller låta bli, eller göra på ett annat sätt. Möjligheterna tycks oändliga. Eftersom jag själv gillar att skriva texter vet jag ändå att detär just så det är. Det finns inte ett recept på hur man skriver en bra text, utan det finns fler! Dock framhåller författaren att det kan vara bra att studera andras texter, att läsa in sig på och prova olika drag som kan anses som texttypiska i olika genrer. Många texttypiska drag sammanfaller ju med diktformens och i den här boken får du många av dem förklarade, tex allusion, allitteration, olika former av rim, zeugma, paradox, antites etc. Listan är lång och författaren konstaterar att kunskap är en tillgång! Jag betvivlar inte författarens intresse för språket och hur man kan använda det för att mejsla fram en sångs olika språkliga aspekter. Att använda språket som bärare av tonfall och rytm är ett hantverk och vill du vara en god hantverkare bör du träna.

Att fundera över vad som är en bra eller dålig sångtext är i sig själv relativt komplext. Jag tycker ändå att Törngrens resonemang är berättigat. Når sången fram till åhörarna? Har sången något att berätta, eller förmedlar den en känsla? I olika sammanhang, tider och genrer har olika texter berört eller lämnat sin publik oberörd. Gunnar Törngren går därför
också in på hur du framför en sång, till vem du riktar den och om du själv är nöjd med din egen text och ditt framförande. Vad lyssnar du in hos publiken – lyssnar du efter negativ eller positiv feedback? Det kommer att påverka din egen inställning till sången. Du får också läsa om hur man kan tänka kring logik, trovärdighet eller att rikta retoriska frågor till den som
lyssnar.

Om du har fastnat i ett sätt att skriva på, så fungerar den här boken lite som en färgpalett med många olika val. Du får en mängd olika genrer – både äldre och nyare förklarade för dig och några övningsuppgifter i slutet av boken. Jag skulle säga att boken passar en vuxen läsekrets. Jag skulle knappast använda den i sin helhet i arbete med t ex tonåringar. Däremot kan man själv få uppslag och idéer att förvalta vidare till en yngre generation.

I boken får du också en bild av människors längtan efter att uttrycka sig i form av text och att den viljan tycks oändlig. Författaren menar att vi människor alltid kommer att känna det behovet. Så även om han också tror att det i framtiden kommer att utformas texter genom artificiell intelligens utifrån varierade mönster, så kommer det alltid finnas den som vill skriva sin egen visa eller text i någon musikform.

Nåväl, Törngren uppmanar till att känna textskaparens och musikskaparens egen frihet, att utforska olika sätt att skriva på, men sedan ändå gå sin egen väg – och det är väl gott så! Många texter har blivit skrivna men många väntar fortfarande på att få sättas på pränt och bli till berg och floder, till levande möten och skimrande ögonblick i en ny historia!

Om du redan skriver texter, eller är nybörjare och vill utveckla ditt skrivande, så är det här en bok som du gärna kan använda din tid på. Det är en bok du kan använda när idéerna sinar och kunskaperna om texttypiska drag tryter. Goda texter förtjänar att skrivas och även läsas. Att
Törngren lyfter en del redan skrivna texter och deras textförfattare är ett plus.

Nu väntar världen på fler goda exempel!

Kristina Stenborg