Störande ljud har blivit barns och ungdomars stora miljöproblem. Många vistas så gott som dagligen i mycket bullriga miljöer, från förskolan och ibland ända upp i högskolan. I skolor, förskolor och fritidshem är det inte ovanligt med genomsnittliga ljudnivåer på 70 decibel, vilket är jämförbart med många verkstadsindustrier.

I dessa ljudmiljöer ska barn och ungdomar växa upp, utvecklas och lära sig nya saker. De ska lösa problem, vara kreativa, nyfikna och uppmärksamma – samt lyssna och kommunicera. Det är inte bara en utmaning. Det är riktigt dåliga odds.

Just den verksamhet som ska stimulera, underlätta och lägga grunden för personlig utveckling sätter alltså upp extra hinder för inlärning om ljudmiljön är dålig. Det ger barnen en dålig start i livet.

En ekande, larmande start i livet
Två av tre lärare/förskollärare tycker att ljudmiljön på jobbet är ett problem. Det visar en Novus-undersökning bland 557 medlemmar i Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet, som Hörselskadades
Riksförbund publicerade i rapporten “Kakofonien” (HRF 2010). Särskilt besvärade är medlemmarna i Lärarförbundet, där hela 73 procent tycker att ljudmiljön på jobbet är ett problem. I Lärarnas Riksförbund är motsvarande siffra 60 procent.
Siffrorna är alarmerande, anser HRF. Att så många upplever problem visar att ljudmiljön är ett mycket eftersatt arbetsmiljöproblem inom både skola och förskola. Ett problem som måste tas på största allvar.

Lärarna har svårt att höra vad eleverna säger
HRF:s undersökning visar att 57 procent av lärarna/förskollärarna ofta/ibland har svårt att höra vad eleverna säger i klassrummet. Siffran är anmärkningsvärt hög, med tanke på att dialog mellan lärare och elever utgör en central del av dagens skola.
Den främsta orsaken till detta är bristfällig ljudmiljö. Sju av tio lärare/förskollärare (69 procent) störs av buller från andra människor, till exempel röster, skrammel, steg med mera. Under en relativt lugn lektion kan sådant aktivitetsljud låta oerhört mycket om rumsakustiken är dålig. Ljudet reflekteras mot ytorna i rummet, så att ljudet förstärks. Därmed blir det omöjligt att tala i normal samtalston.
Ljudnivåer i skolan/förskolan ligger ofta på cirka 65–78 decibel (Arbets- och miljömedicin, Uppsala 2009). För att kunna uppfatta vad någon säger behöver rösten vanligtvis vara cirka 10 decibel högre än bakgrundsljudet, visar forskning. Barn behöver en skillnad på 15 decibel. Det innebär att i en miljö där bakgrundsljudet ligger på 60 decibel måste lärarens röst ligga på 75 decibel för att barnen ska höras ordentligt – och det är nästan att skrika.

Idrotts-, slöjd- och musiklärare särskilt utsatta
Även i en gymnastiksal eller idrottshall är det viktigt att kunna uppfatta tal. Ändå är det vanligt att sådana lokaler präglas av mer eller mindre obegränsad ljudutbredning. Detta gör att allt ljud i hallen blandas och blir till ett oväsen som studsar mellan de höga och långa väggarna. Även i musiksalar och träslöjdsalar med låter det mycket.
När det gäller bullerdämpning och hörselskydd har de flesta skolor kommit en bra bit på väg, men tyvärr glöms rumsakustiken alltför ofta bort. En vanlig klasslärare på mellanstadiet kan ha en genomsnittlig ljudnivå på 70 decibel under en skoldag. En musiklärare kan däremot uppleva i genomsnitt 79 decibel under en skoldag – alltså en ljudnivå som tangerar insatsvärdet 80 decibel, då arbetsgivare måste informera om risker och erbjuda hörselskydd.

Stora negativa konsekvenser av dålig ljudmiljö
Dålig ljudmiljö medför ofta trötthet, svårigheter att höra, koncentrationsproblem och nedsatt prestations-förmåga. Men det kan också leda till stress, ökad tinnitus, huvudvärk och andra hälsoproblem - och i förlängningen sjukskrivning.
Flera undersökningar visar att elevernas inlärningsförmåga och minne försämras i dåliga ljudmiljöer. Det här beror på att vi måste använda en större del av arbetsminnet bara för att tolka vad som sägs. Därmed har vi mindre minnesresurser kvar till att bearbeta den information vi får. Följden av detta är att även om vi kan förstå vad som sägs försämras våra förutsättningar för inlärning, problemlösning och utveckling. Hårdast drabbas elever med hörselnedsättning och elever med dyslexi, koncentrations- och inlärningssvårigheter, och även elever med annat förstaspråk än svenska.

Satsa på en riktig akustiksanering - inte hörselkåpor
Det har kommit många larm om katastrofala ljudmiljöer på skolor under de senaste åren. En del skolor har försökt lösa problemet genom att erbjuda eleverna hörselkåpor. Men kåpor löser inte problemet, utan kan tvärtom leda till andra svårigheter; forskare pekar på att personer som använder hörselskydd i miljöer med vanliga vardagsljud kan förstärka/ utveckla ljudöverkänslighet.
Om ljudmiljön i en skolas lokaler är så dålig att barnen behöver hörselskydd för att kunna koncentrera sig, då är lokalerna otjänliga för skolverksamhet – och skolan har ett allvarligt arbetsmiljöproblem som måste åtgärdas omedelbart.
I lärande miljöer, som ställer höga krav på kommunikation och koncentration, måste ljudmiljön vara optimal. För att åstadkomma en sådan räcker det inte att bara hänga gardiner och sätta tennisbollar på stolsbenen. Det gäller då att anlita en akustikkonsult med specialkompetens, som kan tala om hur lokalen behöver anpassas och vilka material som bör användas - och sedan genomföra en akustiksanering. Det är även viktigt att se över verksamheten och planera för mindre aktivitetsljud.
Val av lokaler, gruppindelningar, arbetsformer, ordningsregler med mera har stor betydelse för den samlade ljudmiljön.

Många lärare har nedsatt hörsel
Ungefär 15 procent av lärarna/förskollärarna i HRF:s undersökning uppger att de har nedsatt hörsel. Cirka 13 procent har tinnitus. Trots det uppger sju av tio lärare att de aldrig har fått kontrollera hörseln
på jobbet.
Hörselkontroller måste enligt gällande föreskrifter erbjudas när den genomsnittliga ljudnivån överskrider 85 decibel. Inom skola/förskola är det inte ovanligt att ljudnivåerna uppgår till närmare 70 decibel. Under lektioner i musik, idrott och hälsa och träslöjd samt i matsalar och uppehållsrum kan ljudnivåerna överskrida 80 decibel, det vill säga den nivå då lagen kräver att hörselskydd ska finnas tillgängliga (Socialstyrelsens Miljöhälsorapport 2009).

Ovanligt med kontroll av ljudmiljön
I Socialstyrelsens ”Allmänna råd om buller inomhus” finns riktvärden för ljudnivåer som inte bör överskridas i undervisningslokaler, eftersom ljudet kan anses störande. Kommunerna har tillsyns-ansvar, men i en undersökning uppger 70 procent av landets miljö- och hälsoskyddsinspektörer att kontroller av störande ljud i undervisningslokaler är ovanligt eller förekommer inte alls
(HRF/Novus 2009).
På de flesta skolor/förskolor är det skyddsrond minst en gång om året. Men cirka 70 procent av
dessa skyddsronder tar inte upp hur anställda hör i olika situationer på jobbet.

Arbetsmiljön på en av tre skolor ska inspekteras
Under de kommande åren ska Arbetsmiljöverket ut och inspektera arbetsmiljön i 30 procent av landets skolor. Inför detta har HRF framhållit vikten av att inspektionerna även uppmärksammar ljudmiljön i skolorna - och då inte bara hörselskadligt buller, utan även ljudmiljöbrister som försvårar inlärning, taluppfattning, koncentration med mera. På så sätt kan Arbetsmiljöverket se till att skolans ljudmiljöproblem tas på större allvar runt om i landet.


Läs mer:
HRFs ljudmiljörapport ”Kakofonien”: www.hrf.se/system/files/dokument/kakofonien.pdf

Under våren 2013 gjorde Skolverket en nationell ämnesutvärdering av bild, musik och slöjd i årskurserna 6 och 9. Totalt omfattade studien drygt 1 200 lärare och deras elever. Enkätundersökningen pågick från 25 februari till 22 mars.

Utvärderingen antas ge en nationell bild av undervisningen och måluppfyllelsen i bild-, musik- och slöjdämnena i grundskolan idag. Utifrån denna bild lyfts både förtjänster och eventuella problem fram när det gäller undervisningen i dessa ämnen. Resultaten från utvärderingen presenteras i ett antal rapporter under hösten 2014.

Ämnena bild, musik och slöjd har inte utvärderats på nationell nivå av Skolverket sedan 2003 då de ingick i Skolverkets nationella utvärdering av grundskolan (NU-03). Aktuella kunskaper om elevers måluppfyllelse, förutsättningar för undervisningen, undervisningssätt respektive elevernas attityder till dessa ämnen saknas därför.

Den nationella utvärderingen 2003 visade bl.a. att elever i regel hade en positiv inställning till ämnena bild, musik och slöjd. Eleverna tyckte att ämnena var roliga men att de däremot inte alltid ansågs vara viktiga. Ytterligare något som framstod som problematiskt utifrån NU-03 var bedömningen och betygssättningen som inte ansågs vara likvärdig. Tillsammans med hem- och konsumentkunskap var det också i dessa ämnen som eleverna ansåg sig ha minst kännedom om kraven för olika betyg och många elever menade att lärarna aldrig talade med dem om hur det gick för dem i ämnet.

Musikläraren kontaktade docent Monica Lindgren vid Högskolan för Scen och Musik, Göteborgs universitet, som ansvarar för insamlingen av data.

– Jo, det är professor Claes Ericsson och jag som denna gång fått uppdraget att utvärdera musikämnet. Några resultat har vi dock ej förrän årsskiftet 2014/15. Vi är mitt inne i datainsamlingen som förresten är mycket mer omfattande än tidigare och inkluderar, förutom enkäter till lärare, elever och skolledare i år 6 och 9, även intervjuer och video- dokumentation av lektioner.

Så var det med den saken. Klara besked. Preliminära resultat föreligger tidigast våren 2014.
MR ser gärna att musiklärare som deltagit i undersökningen hör av sig.

Under våren 2013 gjorde Skolverket en nationell ämnesutvärdering av bild, musik och slöjd i årskurserna 6 och 9. Totalt omfattade studien drygt 1 200 lärare och deras elever. Enkätundersökningen pågick från 25 februari till 22 mars.

Utvärderingen antas ge en nationell bild av undervisningen och måluppfyllelsen i bild-, musik- och slöjdämnena i grundskolan idag. Utifrån denna bild lyfts både förtjänster och eventuella problem fram när det gäller undervisningen i dessa ämnen. Resultaten från utvärderingen presenteras i ett antal rapporter under hösten 2014.

Ämnena bild, musik och slöjd har inte utvärderats på nationell nivå av Skolverket sedan 2003 då de ingick i Skolverkets nationella utvärdering av grundskolan (NU-03). Aktuella kunskaper om elevers måluppfyllelse, förutsättningar för undervisningen, undervisningssätt respektive elevernas attityder till dessa ämnen saknas därför.

Den nationella utvärderingen 2003 visade bl.a. att elever i regel hade en positiv inställning till ämnena bild, musik och slöjd. Eleverna tyckte att ämnena var roliga men att de däremot inte alltid ansågs vara viktiga. Ytterligare något som framstod som problematiskt utifrån NU-03 var bedömningen och betygssättningen som inte ansågs vara likvärdig. Tillsammans med hem- och konsumentkunskap var det också i dessa ämnen som eleverna ansåg sig ha minst kännedom om kraven för olika betyg och många elever menade att lärarna aldrig talade med dem om hur det gick för dem i ämnet.

Musikläraren kontaktade docent Monica Lindgren vid Högskolan för Scen och Musik, Göteborgs universitet, som ansvarar för insamlingen av data.

– Jo, det är professor Claes Ericsson och jag som denna gång fått uppdraget att utvärdera musikämnet. Några resultat har vi dock ej förrän årsskiftet 2014/15. Vi är mitt inne i datainsamlingen som förresten är mycket mer omfattande än tidigare och inkluderar, förutom enkäter till lärare, elever och skolledare i år 6 och 9, även intervjuer och video- dokumentation av lektioner.

Så var det med den saken. Klara besked. Preliminära resultat föreligger tidigast våren 2014.
MR ser gärna att musiklärare som deltagit i undersökningen hör av sig.

Under 2006-2009 arbetade Sveriges skådespelarutbildningar på högskolenivå med ett genus- och jämställdhetsprojektet kallat Att gestalta kön. Dåvarande rektorn för Högskolan för scen och musik Helena Wessman hade följt projektet genom den del av Högskolan för scen och musik, HSM, som berörde teaterutbildningen och ville då att även utbildningarna för musiker, kompositörer, lärare i musik, operasångare och musikalartister skulle få en chans att göra ett liknande konstnärligt och pedagogiskt utvecklingsprojekt. Helena Wessman sökte projektpengar och hösten 2009 startade det som skulle komma att kallas för ”Musik och genus”. Projektet pågick under tre år och involverade cirka 160 medarbetare och 600 studenter vid HSM. Musik och genus fick bidrag från Delegationen för jämställdhet i Högskolan och från Kulturrådet.

Målet för projektet var att studenter och personal skulle få ökad kunskap om och verktyg i att göra medvetna val utifrån genus, jämställdhet och andra normkritiska perspektiv. Man ville finna nya vägar för att kunna inkludera fler förhållningssätt till konsten, utbildningarna, livet och framför allt få syn på de rådande normerna inom just Högskolan för scen och musik.
Metoden var aktiviteter kopplade till utbildningar där genus- och jämställdhet fick fokus.

Exempel på aktiviteter :
• loggboksskrivning efter ensemblelektionerna där studenter och lärare anonymt fick redogöra för sina upplevelser av undervisningen och dynamiken i gruppen.
• queerdans med utforskande av att föra och följa rollerna i danserna polska och tango.
• experimenterande med genus i operauppsättningar.
• seminarier med fokus på genus-, jämställdhet och övrig normmedvetenhet.
Efter projektets slut i maj 2012 utkom en rapport som är skriven av röster från projektet. Några av aktiviteterna lever vidare och enskilda studenter och lärare kan vittna om en förnyad syn på sitt arbete efter projektet. Flera musikinstitutioner i landet har hört av sig och vill göra liknande projekt på sina skolor.

Musikläraren ringde upp Karin Bengmark, universitetslektor i sång vid Högskolan för Scen och Musik och projektledare för Musik och genus.

– På vilket sätt har du och dina kollegor förändrats genom projektet?
– Vi har fått en större medvetenhet om hur vi förhåller oss till genus och jämställdhet i vår arbetssituation t ex i undervisning, examination, antagningsprov, i diskussioner och i bemötande med studenter och personal på HSM. Man kan säga att vi i större grad nu för tiden har på oss de normkritiska glasögonen .Vi har blivit mer uppmärksamma på hur vi uttrycker oss verbalt och vad för signaler vi sänder ut genom våra värderingar.

– Och studenterna?
– Jag upplever att studenterna också gått igenom en process från trötthet eller ointresse för frågorna till ett starkt engagemang. Flera C-uppsatser på musiklärarutbildningen har handlat om normer inom HSM. Det är mycket intressant och värdefullt för oss personal att läsa studenternas tankar kring våra normer. Ibland har studenter vågat öppna upp och berättat om sina upplevelser av utsatthet på utbildningarna.

– Vad kan ni pedagoger lära av dessa iakttagelser?
– Vi har fått en bättre insikt i hur maktordningen på vår skola ser ut och vad det innebär för alla inblandade. I flera individuella fall har pedagoger och annan personal fått en djupare förståelse för hur frågorna har bäring i deras roller på skolan. Tyvärr har inte all personal hängt med på tåget, så projektet lever endast vidare hos dem som tog till sig frågorna under projektets gång. Vi diskuterar nu i institutionens likabehandlingsgrupp hur vi vidare ska kunna arbeta med frågorna på ett strukturellt plan för att fånga upp fler delar av vår verksamhet.

– Du antydde inledningsvis att detta är ett komplext område?
– Ja, området har en komplexitet och det är lätt gå vilse och tappa fokus. Jag tror inte att ett arbete för demokrati sköter sig självt, man måste ha ett granskande förhållningssätt och återerövra grundläggande idéer för jämställdhet och jämlikhet kontinuerligt. Vi på HSM har ett ansvar för breddad rekrytering och jag hoppas att vi nu, genom att ha blivit lite mer normmedvetna på genus och jämställdhetsområdet, kan öppna upp för en mer mångfaldig miljö. Trots tröghet och vanmakt över frågornas komplexitet är det är viktigt att också se det som görs - och inte bara det som inte görs.

Rapporten kan  laddas ner som pdf:
http://www.hsm.gu.se/Samverkan/musik-och-genus/